2010-12-04
14:57:59
Historian om min tid här
God morgon mina vänner! Vilken skön morgon, jag har kollat in julkalendern, ätit frukost och kollat lite på internet. Kan det bli bättre? Har även kommit fram till en teknik som kan funka att plugga in Global Issues ämnena som kommer upp i provet på måndag, som tur är har jag en study guide och det är nästan en kopia på provet, hehe! Så om man gör något av den kan det bli bra! :)
Idag skall jag till butiken, skall gå iväg här efter 9-10 tiden så jag kommer tillbaka till lunch time. Vet inte vad jag skall köpa mera än sallad, men det är så att jag kan slå ihjäl tid i Publix, det finns lite saker man kan jämföra med hemma till exempel.
Tänkte nu med en vecka kvar sammanfatta lite av terminen, det är ju så att den tar slut på måndag (dvs sista skoldagen innan slutproven är då) så jag tänkte knyta ihop säcken vad gäller det. Kanske, så gott det går, så mycket man kommer ihåg. :)
Det jag i alla fall kommer ihåg är att jag "klev av" planet i Atlanta för första gången i mitt liv den 19 augusti vid 9 på kvällen. Jag hade ingen aning om vad som väntade bakom nästa knut, faktum är att det var bokstavligt. Jag visste inte hur flygplatsen fungerade, det enda jag visste var att det är USAs mest trafikerade flygplats. Så med det i bagaget så följde man strömmen och hittade ut till bagaget och sen kom Cathy och mötte. Det var mina första timmar i detta landet och på detta äventyret.
Första dagarna var det bara att komma in i själva situationen, att landa och finna en vardag som var svår att hitta för man visste inte vad som gällde timmen efter nuet. Men så drog skoldagarna igång och jag var skeptisk till skolan, jag fattade ingenting och kraverna var gigantiska, välkommen till College och universitet Jenny. Bara att ta in allt och göra sitt bästa. Och på den vägen är det.
Vi hade en dag ledig den 6 september och sen nästa ledighet var förra veckan då det var thanksgiving. Där emellan har det hänt massor kan man säga. Skolan har tagit sin tid, proven har tagit sin tid, golfen har tagit sin tid och sen har jag ju fått spela de där 4 tävlingarna också, i New Mexico, Notre Dame, Tennesee och South Carolina. Så att resa har även det underlättat min vardag här, att gå gata upp och gata ner på campus skulle vara tråkigt i 16,5 vecka men jag har ju faktiskt fått lämna och åka iväg lite vilket jag är tacksam för.
Sen kom ju den här sjukdomen och lamslog mig totalt i slutet av oktober. Jag blev helt slut, kunde inte göra någonting alls, sov mest hela tiden och sen började benen jäklas. Efter 4 läkarbesök och 2 läkare så fick jag till slut en diagnos (efter 6 veckor) och med den diagnosen börjar det bli bättre. Känner mig starkare och bättre nu än jag gjorde för bara 3 veckor sen. Vilket känns bra, för då kan man göra allt man vill när man kommer hem, men även det jag behöver här. Efter att ha tappat träningsaptiten så började jag spara inmatad energi i form av kost. Men det är en skild historia.
Hur jag hamnade här vet jag ännu inte riktigt men jag trivs bra, men jag vill hem också. Det känns som en evighet sen jag var hemma och det är det också, det är en evighet sen. En hel termin har jag nu vart i detta landet, bott själv, överlevt, funnit vänner, haft skoj, och längtat hem till er. Så nu med en vecka kvar skall jag ge detta gärnet och jag skall vinna fajten. Jag skall klara detta, jag skall klara alla prov, jag skall göra mig själv stolt, då kan jag komma hem med rak rygg och säga att jag är godkänd. Min första resa på egna ben!
Lite sammanfattning, men anekdoter och sånt tänker jag inte ta upp här mera, det får vi tar när jag kommer hem. Idag skall jag som sagt plugga på Global Issues och träna. Men det första jag skall göra är att handla, men det får bli om en timme eller så. Jag skall snacka med mamma först, älskade familjen!
Ha en bra lördag! Kram
Idag skall jag till butiken, skall gå iväg här efter 9-10 tiden så jag kommer tillbaka till lunch time. Vet inte vad jag skall köpa mera än sallad, men det är så att jag kan slå ihjäl tid i Publix, det finns lite saker man kan jämföra med hemma till exempel.
Tänkte nu med en vecka kvar sammanfatta lite av terminen, det är ju så att den tar slut på måndag (dvs sista skoldagen innan slutproven är då) så jag tänkte knyta ihop säcken vad gäller det. Kanske, så gott det går, så mycket man kommer ihåg. :)
Det jag i alla fall kommer ihåg är att jag "klev av" planet i Atlanta för första gången i mitt liv den 19 augusti vid 9 på kvällen. Jag hade ingen aning om vad som väntade bakom nästa knut, faktum är att det var bokstavligt. Jag visste inte hur flygplatsen fungerade, det enda jag visste var att det är USAs mest trafikerade flygplats. Så med det i bagaget så följde man strömmen och hittade ut till bagaget och sen kom Cathy och mötte. Det var mina första timmar i detta landet och på detta äventyret.
Första dagarna var det bara att komma in i själva situationen, att landa och finna en vardag som var svår att hitta för man visste inte vad som gällde timmen efter nuet. Men så drog skoldagarna igång och jag var skeptisk till skolan, jag fattade ingenting och kraverna var gigantiska, välkommen till College och universitet Jenny. Bara att ta in allt och göra sitt bästa. Och på den vägen är det.
Vi hade en dag ledig den 6 september och sen nästa ledighet var förra veckan då det var thanksgiving. Där emellan har det hänt massor kan man säga. Skolan har tagit sin tid, proven har tagit sin tid, golfen har tagit sin tid och sen har jag ju fått spela de där 4 tävlingarna också, i New Mexico, Notre Dame, Tennesee och South Carolina. Så att resa har även det underlättat min vardag här, att gå gata upp och gata ner på campus skulle vara tråkigt i 16,5 vecka men jag har ju faktiskt fått lämna och åka iväg lite vilket jag är tacksam för.
Sen kom ju den här sjukdomen och lamslog mig totalt i slutet av oktober. Jag blev helt slut, kunde inte göra någonting alls, sov mest hela tiden och sen började benen jäklas. Efter 4 läkarbesök och 2 läkare så fick jag till slut en diagnos (efter 6 veckor) och med den diagnosen börjar det bli bättre. Känner mig starkare och bättre nu än jag gjorde för bara 3 veckor sen. Vilket känns bra, för då kan man göra allt man vill när man kommer hem, men även det jag behöver här. Efter att ha tappat träningsaptiten så började jag spara inmatad energi i form av kost. Men det är en skild historia.
Hur jag hamnade här vet jag ännu inte riktigt men jag trivs bra, men jag vill hem också. Det känns som en evighet sen jag var hemma och det är det också, det är en evighet sen. En hel termin har jag nu vart i detta landet, bott själv, överlevt, funnit vänner, haft skoj, och längtat hem till er. Så nu med en vecka kvar skall jag ge detta gärnet och jag skall vinna fajten. Jag skall klara detta, jag skall klara alla prov, jag skall göra mig själv stolt, då kan jag komma hem med rak rygg och säga att jag är godkänd. Min första resa på egna ben!
Lite sammanfattning, men anekdoter och sånt tänker jag inte ta upp här mera, det får vi tar när jag kommer hem. Idag skall jag som sagt plugga på Global Issues och träna. Men det första jag skall göra är att handla, men det får bli om en timme eller så. Jag skall snacka med mamma först, älskade familjen!
Ha en bra lördag! Kram
Kommentera inlägget här: