Jenny Häggblom

Low back pain (LBP) kan klassas som en av samhällets mest förekommande åkomma. Ungefär 60-85% av den vuxna befolkningen kommer någon gång i livet att drabbas av en period av LBP. Den högsta incidensen för LBP sker i åldern 30-35 (Tomanova et al., 2015). LBP definieras här som en sammanhängande period på 12 veckor av smärta från den nedre delen av ryggen (Moon et al., 2013; Chang et al., 2015). Dock är definitionen av LBP fortfarande väldigt vag, t.ex. har man definierat det som en ”smärta som förekommer längre än förväntat med konventionella insatser” (p.2413) (Tomanova et al., 2015).

Vid ryggproblem så förekommer det ofta att den skadade avstår från träning, blir rädd för att förvärra sin skada genom att träna. Men vilken träning man gör har stor betydelse för hur besvären kommer utvecklas. Träning mot LBP är väldigt olik beroende på vilken studie man läser och vilken sjukgymnast man pratar med. Här nedan kommer jag beskriva olika artiklars synsätt på vilken träning som är den bästa för att underlätta symptomen.

Ye et al. (2015) beskriver i sin studie att stabiliserande övningar är den vanligaste formen för att förbättra stabilitet i ryggen. Stabiliserande övningar innebär i detta fall träning som aktiverar de djupa musklerna, som t.ex. multifidus, transversus abdominis och bäckenbotten. Ye et al. undersökte skillnaderna mellan ”Lumbar spine stabilization exercises” (LSSE) med generella övningar (GE) hos unga män med ”lumbar disc herniation” vilket på svenska är samma sak som diskbråck. Under 12 veckor så fick dessa testpersoner träna 3 ggr per vecka (á 45 min/gång). 12 månader efter studien så undersöktes testpersonerna igen och då kunde man se att de personer som genomfört LSSE hade en signifikant minskning av smärtan i ryggen (p=0.012) och i den funktionella kapaciteten (p=0.003). Slutsatsen i studien var därmed att LSSE är bättre och betydligt bättre än GE efter 12 månader.

Moon et al. (2013) genomförde en studie på patienter som hade en ospecifik LBP för över 3 månader tillbaka. En grupp fick genomföra ett lumbalt stabiliserande program och den andra gruppen fick genomföra dynamiska övningar. Träningen genomfördes 1h per gång, 2ggr per vecka under 8 veckor. Efter testperioden så kunde man se att båda grupperna förbättrade signifikant sina resultat gällande styrkan under extension i ryggen. Den subjektiva upplevelsen mellan grupperna var bättre hos stabiliserande gruppen jämfört med dynamiska gruppen (p=0.07). Slutsatsen i studien blev därmed att stabiliserande träning är bättre för att förbättra funktionen hos patienter med LBP.

Chang et al. (2015) gjorde en systematisk studie av publicerade artiklar och jämförde 4 olika metoder att angripa en LBP skada, ”trunk balance”, stabilisering, ”segmental stabilization” och ”motor control exercises”. ”Trunk balance” innebär att man ville förbättra balansen genom att stärka bålen. Stabilisering betydde att man undersökte olika former av stabiliserande övningar, i olika lägen (sittande, liggande etc.). ”Segmental stabilization” träning innebar att man genomförde en träning för att stärka de djupa musklerna i bålen. ”Motor control exercises” baserades på teorin om motor-kontroll. Alla 4 metoder visade att man minskade LBP signifikant (p<0.05).

Träning tar därmed tid, det blir inte bra över en natt, men det går att göra mycket bättre. För att förbättra LBP så måste bålmusklerna stärkas, det kan dessa 3 olika studier sammanfatta. Att gå till kiropraktorn, knäcka ryggen på rätt, vila några dagar och sedan gå tillbaka till före skadan är inte riktigt rätt angreppssätt för att minska problemen. Att ta tag i träningen, söka upp en kompetent tränare, och genomföra träningen stegvis är det optimala.

Vad man behöver är en tränare eller sjukgymnast som kan detta område bra. Att börja göra träning för bålmusklerna är ett bra initiativ – om man vet vilken träning som är bra! Alla skador i ländryggen rehabiliteras inte på samma sätt, ett diskbråck tränas på ett sätt medan en skolios tränas på ett helt annat sätt. Det är därmed viktigt att gå till en sjukgymnast eller tränare som har kvaliteter nog att genomföra en skadefri träning.

Referenser:

Chang, W.D., Lin, H.Y., & Lai, P.T. (2015). Core strength training for patients with chronic low back pain. Journal of Physical Therapy Science, 27, 619-622.

Moon, H.J., Choi, K.H., Kim, D.H., Kim, J.K., Cho, Y.K., Lee, K.H., Kim, J.H., & Choi, Y.J. (2013). Effect of lumbar stabilization and dynamic lumbar strengthening exercises in patients with cronic low back pain. Annals of Rehabilitation Medicine, 37(1), 110-117.

Tomanova, M., Lippert-Gruner, M., & Lhotska, L. (2015). Specific rehabilitation exercise for the treatment of patients with chronic low back pain. Journal of Physical Theraphy Science, 27, 2413-2417.

Ye, C., Ren, J., Zhang, J., Wang, C., Li, F., & Sun, T. (2015). Comparision of lumbar spine stabilization exercise versus general exercise in young male participants with lumbar disc herniation after 1 year of follow-up. International Journal of Clinical Experiment Medicine, 8(6), 9869-9875.

You, Y.L., Su, T.K., Liaw, L.J., Wu, W.L., Chu, I.H., & Guo, L.Y. (2015). The effect of six weeks of sling exercise training on trunk muscular strength and endurance for clients with low back pain. Journal of Physical Therapy Science, 27, 2591-2596. 

I det här inlägget skall jag så klart och tydligt som möjligt redogöra för 7 stycken myter som man ofta stöter på i träningskretsar. Jag vet inte hur många gånger jag svarat på frågor angående dessa så jag kände att det var hög tid att skriva ner dem en gång för alla. Ingenting är taget ur luften och det finns referenser på allt som står här nedan. Ta god tid och läs igenom det noga, det kommer du ha nytta av! 

1)   ”Kolhydrater är farligt, man blir tjock”

Nej. Hjärnan står för 25 % av vårt energibehov per dag (Hardy et al., 2015) och den behöver glukos för att fungera optimalt. Glukos kommer från kolhydrater och är en monosackarid. Vi behöver, enligt de Nordiska Näringsrekommendationerna omkring 40-55 % kolhydrater från kosten varje dag (NNR, 2013). Kolhydrater i form av fibrer, långsamma kolhydrater och stärkelse är 3 olika typer som kroppen behöver. Fibrer behövs för att tarmen skall fungera bra. Långsamma kolhydrater pyttsas ut i kroppen i små mängder åt gången vilket gör att blodsockret hålls på en stabil nivå över en längre tid. Långsamma kolhydrater finns t.ex. i havregryn, mörkt (osötat) bröd och fiberpasta. Stärkelse finns det gott om i vegetabiliska produkter, en av de mest stärkelserika produkterna är omogna bananer. Ju mognare en banan blir desto mera socker kommer den att innehålla. En mognare banan har en högre mängd snabba kolhydrater än vad en omogen/grönare banan har.

2)   ”Konditionsträning förbränner mest fett”

I en studie av Trapp et al. (2008) undersökte man effekten av hög-intensiv intervallträning (HIIT) jämfört med ”stady state”-träning (SST) under 15 veckor. Träningen genomfördes med HIIT under 20 minuter 3 gånger i veckan och SST genomfördes på 60 % av VO2max under 20-40 minuter 3 gånger i veckan. HIIT-gruppen tappade i snitt 1,4 kg ”trunk-fat” jämfört med SST som ökade i snitt 0,1 kg i samma. Dock minskade båda typer av träning en sänkt faste-insulin nivå.

När man jämfört konditionsträning och styrketräning så har man sett att båda typer bränner fett, men att konditionsträningen också förbränner muskelmassa. Styrketräningen bygger däremot muskelmassa och bryter inte ner den på samma sätt som konditionsträningen gör. I den studien (Geliebter et al., 1997) så kunde man se att konditionsträningen brände i snitt 7,2 kg fett medan styrketräningen brände 6,7 kg fett (ingen signifikant skillnad mellan grupperna). Gällande fettfri massa (muskelmassa) så tappade konditionsträningen 2,3 kg muskler och styrketräningen 1,1 kg vilket gav en signifikant skillnad på P=0,04. Alltså är styrketräning att rekommendera när man vill förbränna fett till skillnad från konditionsträning som också förbränner muskelmassa i större utsträckning.

3)   ”Att träna före frukost kickar igång en effektivare fettförbränning”

Där går faktiskt forskningen isär. En del påstår att en powerwalk innan frukost gör så att kroppen skiftar till att bränna mera fett under dagen medan annan forskning tyder på att det inte gör någon skillnad. Anledningen till att man tror detta är att kroppen över natten tömmer sina glykogenförråd för att mata hjärnan och kroppen med glukos, så att man på morgonen är tom på glykogen (nästan) och på så sätt tar energi från sina fettdepåer i kroppen (Schoenfeld, 2014).

Paoli et al. (2011) kunde i sin studie se att träning efter frukost (över längre tid) var mera effektivt än att träna fastande när det kommer till att gå ner i vikt genom en ökad metabolism. Schoenfeld (2011) kunde också se i sin artikel att träning på en tom mage, med tomma glykogenförråd, ökar proteinnedbrytningen i kroppen. Denna effekt är inte eftersträvande hos personer som har i uppgift att bygga muskler och öka i styrka.

2014 genomfördes en studie av Schoenfeld som undersökte skillnaden i kroppskomposition efter konditionsträning i antingen fastande eller icke-fastande läge. Man kunde se i hans studie att det inte var någon skillnad i kroppskomposition efter studien hos de bägge grupperna. Alltså kunde man inte se någon fördel med att träna före frukost när det kommer till fettförbränning. Observera att jämförelsegruppen i denna studie gick på en lågkaloridiet (alltså viktnedgångs-diet).

4)   ”Kolesterol i ägg är farligt för kroppen”.

Det har under en längre tid vart allmänt känt att ägg är farligt för att det innehåller så mycket kolesterol, speciellt äggulan. Men en studie från Gray & Griffin (2009) visar att ägg är en god källa till mycket olika näringsämnen. Ägg innehåller varken mycket energi eller mättade fettsyror. Ägg är visserligen rika på kolesterol (ca 225 mg per ägg) men den totala mängden fett och mättade fettsyror är låg, 44 % enkelomättat och 11 % fleromättat fett. Ägg är också en lågenergikälla, cirka 80 kcal per ägg. Ägg är en bra källa till högkvalitativt protein, vilket ökar mättnadsgraden enligt flertalet studier. I en studie som Gray & Griffin refererar till har undersökt skillnaden i kolesterolhalten av en diet med och utan ägg. I den studien kunde man se att kolesterolhalten höjdes mindre hos dem som åt ägg än dem som inte åt ägg. Cirka 1 av 500 i Storbritannien är känsliga för kolesterol och större mängder ägg och är hänvisade till att dra ner konsumtionen till 2-3 per vecka, för övriga personer 499/500 så är det nästintill ofarligt att äta ägg varje dag. Men man skall komma ihåg att inte överdosera mängden bara för att. Lagom är gott nog.

5)   ”Fett gör mig fet”

Ja och nej. Rätt typ av fett gör dig inte fet, men fel typ gör dig det. Äter du t.ex. nötter och avokado i rimliga mängder så kommer du hålla ett bra fettintag och det kommer inte att göra dig fet. Däremot så kommer transfetter, härdade fetter och fett i kombination med snabba kolhydrater (t.ex. chips och smågodis) att lagras in mycket snabbare i kroppen. Faktum är att fettrekommendationerna ligger omkring 25 % av dagligt energiintag (NNR, 2013). Fett som rekommenderas är enkelomättat och fleromättat fett, t.ex. innehåller nötter (per 100g) 33 gram enkelomättat fett medan potatischips (per 100g) innehåller motsvarande 15 gram enkelomättat fett. Vad blir man mest mätt av, 100 g mandel eller chips? Så ät rätt typ av fett (avokado, nötter, lax, makrill, ål etc.) i rimliga mängder så förstör det inte din kroppskomposition och dina fettdepåer.

6)   ”Choklad är ofarligt”

Choklad i måttlig mängd är ofarligt. En studie gjord år 2001 visade att kakao och choklad i kombination, sänkte risken för hjärtkärlsjukdomar genom att sänka LDL (low-density lipoprotein) halten samt genom att öka HDL (high-density lipoprotein) och serumhalten av antioxidanter i blodet (serum). Men, det skall också tilläggas att detta hjälper bäst om man också äter frukt och grönt som redan är rika på antioxidanter. Forskarna varnar dock för stora mängder choklad i kosten och rekommenderar en balanserad diet. En kosthållning som innehåller frukt, grönt, magert kött, fettreducerade mjölkprodukter, fisk och fågel (Wan et al., 2001). Observera också att i kosthållningen i studien så ingick 22 gram kakao (rent) och 16 gram choklad varje dag i 4 veckor. Studien var en s.k. ”cross-over design” vilket innebär att båda grupper (med två veckor emellan för rening) fick testa på denna diet.

Choklad i sig är egentligen inte så farligt, så länge som det innehåller en hög halt kakao. Choklad är också ett högenergi-livsmedel vilket gör att man måste vara försiktig med sitt intag om man har som mål att gå ner i vikt, 100 gram choklad innehåller i runda slängar 500 kcal (vilket motsvarar ca 25 % av dagsbehovet för en kvinna på 35 år, 165 cm lång och väger 65 kg som också har ett stillasittande arbete). 100 gram choklad av en kakaohalt om 70-85 % innehåller faktiskt; 11 gram fibrer, 67 % av dagsbehovet för järn, 58 % av magnesium, 80 % av koppar och 98 % av mangan. Men det innehåller som sagt var en hel del kalorier och en hel hög med socker. Rekommendationerna när man skall inhandla, om man skall köpa choklad lyder dock, köp högkvalitativ choklad med 70 % eller högre kakaohalt och som dessutom är organisk (ca 30 kr/100 gram) (Authority nutrition, 2015). Vanlig mjölkchoklad per 100 gram kostar i runda slängar 10 kr.

7)   ”Man blir tjock av frukt”

Svaret är Nej. Man blir inte tjock av frukt, så länge som man äter rimliga mängder. NNR 2012 rekommenderar 0,5 kg frukt och grönt om dagen. 0,5 kg är lika mycket som 5 bananer, 4 äpplen eller 10 tomater om dagen (enligt livsmedelsverket). Fruktoset i sig är inte farligt, men i form av ”high-fructose corn syrup” (HFCS) är det desto värre. HFCS finns i diverse produkter, såsom flingor, kakor, läsk etc. och har en koppling till ökat blodtryck (Celep et al., 2015).

Frukt i sin rena form, alltså i form av hela äpplen, bananer, mandariner, aprikoser eller ananaser är helt ofarliga. T.ex. innehåller 1 äpple omkring 13 gram fruktos och 90 kcal, däremot innehåller t.ex. en coca-cola ca 65 gram glukos (hälften fruktos) och 240 kcal. Fruktos i processad form är farlig, men i sin rena form är den helt ofarlig. För att få i sig omkring samma mängd fruktos som 1 Coca-cola så måste du alltså äta 3 äpplen. Vad blir du mest mätt av, 1 cola eller 3 äpplen?

Välj således produkter som är hälsosammare, nyttigare och som har relevanta mängder näring. 1 juice, t.ex. Brämhults färskpressade apelsinjuice (Brämhults, 2015), innehåller 9 gram sockerarter per deciliter. 2 glas á 2 dl per dag ger då 36 gram socker och 12 gram fruktos. 1 apelsin á 125 gram (normalstor) innehåller 3,38 gram fruktos (Livsmedelsverket, 2015). Mättnadsgrad igen?

Referenser:

Authurity Nutrition (2015). 7 proven health benefits of dark chocolate. Hämtad från http://authoritynutrition.com/7-health-benefits-dark-chocolate/ den 9 augusti 2015.

Brämhults (2015). Hämtat från http://www.bramhults.se/frukt/juicer/#nypressade-apelsiner den 9 augusti 2015.

Celep et al. (2015). Fructose Metabolism and Health Risks. Journal of Obesity and Weight loss Therapy, 5(1).

Geliebter et al. (1997). Effects of Strength and Aerobic Training on Body Composition, Resting Metabolic Rate, and Peak Oxygen Consumption in Obese Dieting Subjects. American Journal of Clinical Nutrition, 66, 557-663.

Gray & Griffin (2009). Eggs and Dietary Cholesterol – dispelling the myth. Nutrition Bulletin, 34, 66-70.

Hardy et al. (2015). The Importance of Dietary Carbohydrate in Human Evolution. The Quartely Review of Biology, 90(3), 251-268.

Nordiska Näringsrekommendationer 2012 – rekommendationer om näring och fysisk aktivitet (2013). Nordiska Ministerrådet.

Livsmedelsverket (2015). Sök näringsinnehåll, hämtat från http://www7.slv.se/SokNaringsinnehall/ den 9 augusti 2015.

Paoli et al. (2011). Exercising Fasting or Fed to Enhance Fat Loss? Influence of Food Intake on Respiratory Ratio and Excess Postexercise Oxygen Consumption After a Bout of Endurance Training. International Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism, 21, 48-54.

Schoenfeld (2011). Does Cardio After an Overnight Fast Maximize Fat Loss? Strength and Conditioning Journal, 33(1), 23-25.

Trapp et al. (2008). The Effects of High-Intensity Intermittent Exercise Training on Fat Loss and Fasting Insulin Levels of Young Women. International Journal of Obesity, 32, 684-691. 

Wan et al. (2001). Effects of cacao powder and dark chocolate on LDL oxidative susceptibility and prostaglandin concentrations in humans. American Journal of Clinical Nutrition, 74, 596-602. 

Golfsvingen är en rörelse som mestadels bygger på power, vilket som konsekvens får att den är anaerob i naturen. Eftersom sporten växer så har också marknaden på kosttillskott börjat söka efter tillåtna medel för att förbättra prestationen på banan. Vad gäller kostråd och tips för golfare på banan så bygger de hittills, mestadels på vätske- och kolhydratsnivåer. Där finns dock andra aspekter som kan, på ett tillåtet sätt, förbättras genom tillskott i kosten. Eftersom en golfrunda tar mellan 3-5 timmar så kan det leda till vätskeförlust (uttorkning), minskade energinivåer samt även mental trötthet. Alla aspekter hänger ihop. Frågan är därmed om man kan minska på dessa aspekter genom tillskott som är tillåtna inom idrotten?

Det finns idag ett tillskott som heter SuperDrive och som består av kreatin monohydrat, kaffe arabica fruktextrakt, kalcium och vitamin D. Detta tillskott marknadsförs på golfmarknaden genom att ”höja prestationen och återhämtningen från muskulära komplikationer som är förknippade med deltagande i golf”.

 Bild 1. Innehåll i SuperDrive

Gällande kreatin så är det tydligt klarlagt att det höjer den intramuskulära koncentrationen av fosfokreatin och totalt kreatin, vilket enligt flera studier, resulterar i en signifikant förbättring av hög-intensiva aktiviteter. Dock är det inte någon studie som har undersökt effekten av kreatin på golfprestationen, före Ziegenfuss et al. (2015).

Koffein minskar upphetsning, smärta och fysisk utmattning. Koffein används för uppiggande ändamål samt för ökat fokus och koncentration, dessa aspekter är också viktiga för en golfare. Det är därför intressant om koffein har någon som helst effekt på golfaren. Koffein motverkar också perifer och central utmattning. 100-150 mg koffein behövs för att påverka den kognitiva förmågan positivt, 30-50 mg påverkar enbart positivt den mentala energin.

Vitamin D påverkar benhälsan och muskelmetabolismen positivt. En genomsnittlig amerikansk kosthållning innehåller ca 150-300 IU (internationella enheter) medan det rekommenderade behovet ligger p omkring 600-800 IU. Vitamin D och golfprestation hade förrän Ziegenfuss et al. aldrig undersökts.

Ziegenfuss et al., 2015, undersökte vilket påverkan på svingen och överkroppens styrka och power hade med hjälp av tillskott av kreatin, coffea arabica (koffein), kalcium och vitamin D. Studieupplägget var en ”randomized double-blind, placebo-controlled trial” under 30 dagar. 27 män med ett handicap mellan 5-15 deltog i studien och delades in i två grupper, en experimentgrupp (SD) bestående av 14 personer och en placebogrupp bestående av 13 personer. Undersökningen gick till så att man under dag 0 genomförde blodprover, styrke- och powertester samt även en 3D analys av driver och järn-7. Samma sak undersöktes under dag 30. Personer som hade ett intag av koffein under 200mg per dag var inkluderade i studien medans personer med ett intag över 200mg exkluderades ur studien. Personer som inte var friska eller som var skadade exkluderades också ur studien. Träningsvana gällande fysisk träning från personerna var 2 gånger i veckan under senaste året. Testet för styrka och power var bänkpress på 1 repetition max respektive 40 % av 1RM (power). Anledningen till bänkpress var för att tidigare studier sett att pectoralis major (bröstmuskeln) har en så pass hög muskelaktiveringen under en golfsving samt att svingen är en horisontal rörelse till stora delar.

Resultatet från studien visar att båda grupper (både SD och placebo) ökade 1RM i bänkpress från dag 0 till dag 30, med 3,7±2,9kg respektive 3,8±3,0 kg. Gällande peak power så ökade experimentgruppen (SD) sitt resultat signifikant från före perioden (med 28,6±26,7 watt) jämfört med placebogruppen, som också ökade men betydligt mindre (14,5±43,8 watt). Testgruppen ökade också längden med drivern (ca 13,6 yards) efter 4 veckor av supplementering av SuperDrive.

Vitamin D ökade i båda grupper, placebo 1,78 ng/mL och SD 3,95 ng/mL. Kalcium minskade något i båda grupper ca 0,05 mg/dl. Mest intressant var att blodtrycken sjönk hos båda grupper, både systole och diastole (tabell 1).

Tabell 1. Blodtrycks-skillnad efter interventionen

Slutsats av resultatet är att man kan se en tendens till att män som supplementerar med SuperDrive slår ca 13,6 yards länge efter 4 veckor än gruppen som inte supplementerade. Dock bör fortsatt forskning undersöka detta vidare, speciellt kolla på om det är skillnader mellan män och kvinnor då denna studie enbart var gjord på män.

Referens:

Ziegenfuss, T N., Habowski, S M., Lemieux, R., Sandrock, J E., Kedia, A W., Kerksick, C M., & Lopez, H L. (2015). Effects of a dietary supplement on golf drive distance and functional indices of golf performance. Journal of the International Society of Sports Nutrition, 12(4).  

Fruktos till gruppen sockerarter tillsammans med glukos och galaktos. Fruktos är en monosackarid och är digererbar, det vill säga att kroppen kan bryta ner fruktos. Fruktos går igenom munhålan ut i magsäcken varpå den sedan går rakt ut i blodet och in i levern där den lagras som glukos, glykogen eller triglycerider (fett) (Abrahamsson et al., 2006). Fruktos förekommer främst i frukt, grönsaker och honung (Celep et al., 2015).  

Fruktos har ett lågt glykemiskt index (GI), det vill säga att fruktos inte orsakar en snabb höjning av blodsockret som jämförelsevis socker eller glukos gör. Frukter innehåller stora mängder fruktos (även kallat för fruktsocker av den orsaken) och är nyttiga då de innehåller mycket vitaminer, mineraler, kostfiber och antioxidanter (Sundin, 2013).  

Eftersom fruktos har ett lägre GI så marknadsförs det som nyttigare. Fruktos har på senare tid bytts in istället för socker eller glukos då det är billigare att framställa och dessutom anses som nyttigare. Därmed har fruktos fått en roll som sötningsmedel i dagens livsmedelsindustri, detta genom att industrin bytt ut det dyra sockret till majsbaserade sötningsmedel som därmed innehåller mycket fruktos. Fruktos är dessutom mer fettbildande än glukos vilket också bidrar mera fettlagring än vad socker gör. Det vanligaste sötningsmedlet idag är isoglukos (high fructose corn syrup) och det innehåller 50 % eller mera fruktos (Sundin, 2013).

Isoglukos (här kallat HFCS), kallas även för fruktos- eller glukossirap och förekommer i produkter som sötsaker, kakor och drycker (Celep et al., 2015). HFCS kommer från majs-stärkelse och kallas därmed ”corn syrup”.  HFCS innehåller vanligtvis 42 eller 55 % fruktos, resterande mängd är vatten och glukos. T.ex. förekommer HFCS 42 i processad mat, flingor, bakade produkter etc. och HFCS 55 finns främst i sötade drycker eng. soft drinks (FDA, 2014).

HFCS liknar sukralos, ett annat sötningsmedel men skiljer sig något från varandra. Skillnaden mellan dessa två sötningsmedel eller ”nutrative sweeteners” är att HFCS innehåller vatten till skillnad från sukralos. Sukralos har dessutom en kemisk förbindelse mellan glukos och fruktos vilken bryts ned i magen av enzymer, vilket inte HFCS gör för i HFCS förekommer inte någon kemisk förbindelse (FDA, 2014). Vid intag av fruktos, skall tilläggas raffinerat fruktos (läsk, saft etc.), så signalerar kroppen inte för mättnad utan hunger (Sundin, 2013). Detta fenomen förklaras lättast schematiskt med hjälp av bilder.  

Vid intag av föda så frisätts hormoner i kroppen, de två hormoner som signalerar mättnad respektive hunger är Ghrelin och Leptin. Ghrelin ökar vid hunger och minskar när du ätit, vilket signalerar mättnad i kroppen. Leptin fungerar på motsatt sätt, när du är hungrig så minskar mängden och när du ätit så ökar mängden leptin i blodet (Sundin, 2013).

När vi äter fruktos, speciellt raffinerat fruktos, så sker det omvända mot när vi skulle äta t.ex. glukos.

Fruktos hämmar nämligen leptin-utsöndringen vilket bidrar till minskad mättnad och därmed också en stimulans till hungerskänslor. Fruktos hämmar inte ghrelin, vilket vanlig föda gör, och detta bidrar med att mättnaden varken ökar eller minskar och detta stimulerar i sin tur hunger.  Vi blir alltså mer hungriga av att inta fruktos än t.ex. laktos (mjölksocker) (Sundin, 2013).

 

Glukos fungerar på motsatt sätt, detta betyder att leptin frisätts vid intag av glukos och detta bidrar till en minskad hunger. På samma gång hämmas ghrelinet och minskar därmed också hungern (Sundin, 2013).

Detta fenomen betyder alltså att fruktos i raffinerad form alltså ökar benägenheten att äta mera och på så vis leda till en ökad och onödig fettinlagring (Sundin, 2013). HFCS har visat sig öka triglyceriderna efter måltid, LDL kolesterolet och apolipoprotein-B vilka alla tre är riskindikationer på kardiovaskulära sjukdomar. HFCS är också associerat med ett ökat blodtryck (Celep et al., 2015).

Mellan år 1970 och 1990 så ökade konsumtionen av HFCS med mer än 1000 % och idag förbrukar en person 40 % av det tillsatta sockret i form av just isoglukos i USA(Bocarsly et al., 2010). T.ex. innehåller 2 stycken 355 ml läsk-flaskor/burkar 50 gram fruktos vilket motsvarar mer än 10 % av energibehovet för en ”normalviktig” kvinna (Celep et al., 2015). Totalt intag av fruktosbaserade sötsaker var 1970 350 kcal från sockerbetor och sockerrör och 0 kcal från HFCS, motsvarande siffror 2000 var 210 kcal från sockerrör och sockerbetor och 210 kcal från HFCS (White, 2008).

I en studie som Bocarsly et al (2010) genomförde kunde man konstatera att råttor som hade tillgång till HFCS inte kunde hålla en normal kroppsvikt. Efter 8 veckor så kunde man se att kvinnliga råttor hade en ökad kroppsvikt och en ökad fett-vikt jämfört med kontrollgruppen som hade lika stor tillgång till sukralos som HFCS gruppen hade till isoglukos. Dock skall tilläggas att kroppsviktsskillnaden mellan grupperna var lika men att man kunde se att HFCS gruppen hade en snabbare viktökning än vad kontrollgruppen hade. De jämförde också 6-7 månaders intag av HFCS och kunde då se att råttor hade en onormal viktökning, ökade halter av cirkulerande triglycerider och en ökad fett-inlagring, vilka alla indikerar på fetma.

Slutsats, fruktos i form av isoglukos är inte riskfritt men fruktos i form av frukt och grönsaker är riskfritt. Så ät frukt och grönsaker men undvik raffinerat fruktos i form av t.ex. HFCS. 

Referenser:

Abrahamsson, L., Andersson, A., Becker, W., & Nilsson, G. (2006). Näringslära för Högskolan. Liber Ab, Stockholm, Sverige.

Bocarsly, ME., Powell, ES., Avena, NM., & Hoebel, BG. (2010). High-fructose corn syrup causes characteristics of obesity in rats: increased body weight, boty fat and triglyceride levels. Pharmacol Biochem Behav., 97(1), 101-106.

Celep, GS., Rastmanesh, R., & Bozoglu, F. (2015). Fructose Metabolism and Health Risks. Journal of Obesity & Weight Loss Therapy, 5(1).

U.S. Food and Drug Administration, FDA (2014). Hämtat från www.fda.gov den 24 maj 2015.

Sundin, A. (2013). Näringslära för personliga tränare och kostrådgivare. NGruppen förlag, Sverige.

White, JS. (2008). Straight talk about high-fructose corn syrup: what it is and what it ain’t. The American Journal of Clinical Nutrition, 88, 1716S-1721S. 

Vilka sötningsmedel finns?

Sackarin

Sackarin är ungefär 300 gånger sötare än socker men har en bitter eftersmak.

Cyklamat

Cyklamat förbjöds 1969 för att man trodde det kunde framkalla cancer i större utsträckning. Cyklamat marknadsförs fortfarande i ungefär 50 länder, inkluderat t.ex. Kanada (6) och USA (4). Cyklamat blir inte helt metaboliserat i kroppen och kan omvandlas till cyclohexylamine, en potentiell cancerframkallare, som också kan ha negativa kardiovaskulära effekter (4).

Aspartam

Upptäcktes 1965 av James Schlatter. Aspartam består av två aminosyror, fenylalanin och asparginsyra. Aspartam kan metaboliseras i kroppen och är därför inte kalorifritt (4kcal/g). Aspartam är ungefär 200 gånger sötare än socker vilket gör att en minimal mängd aspartam behövs för att söta t.ex. en dryck vilket då gör att den bli nästintill kalorifri (6). Man har trott att aspartam kan öka fenylalanin-halten i blodet vilket skulle kunna arbeta emot neurotransmittorernas syntes i hjärnan. Men i en studie så har man sett att fenylalanin-halten var lägre än nivån för upptäckt i alla blodtester både före och efter en konsumtion av aspartam (4).

Acesulfam-K

Liknar på både sackarin och cyklamat i både struktur och smak (6). Acesulfam-K absorberas i magen och är utsöndrat i urinen utan att bli metaboliserat och ger därför ingen energi till kroppen (4). Acesulfam-K är ca 300 gånger sötare än socker och kan ha en bitter eftersmak (2).

Neotam

Neotam är det starkaste sötningsmedlet på marknaden med sina ca 7000 gånger sötare smak än socker (6).

Sukralos

Är ca 600 gånger sötare än socker (2), är framställt från socker men har ersatt klorin för tre hydroxylgrupper istället (6). Sukralos är ofta kombinerat med maltodextrin vilket gör att det rent fysiskt kan ersätta socker. Ungefär 25% av sukraloset absorberas, men den lilla del som är absorberat blir inte metaboliserat och utsöndras oförändrat med urinen (4).

Taumatin

Söt-smakande plant-protein som smälts ner till aminosyror i magen före det absorberas. Taumatin är ett säkert ämne för människan att inta (4).

Stevia

Traditionellt sötningsmedel i Syd-Amerika. Studier på gnagare har visat att stevia absorberas och degraderas till steviol, vilket sedan undergår vidare metabolism (4).

Är sötningsmedel förknippat med ökad hunger/aptit?

Svaret har med tiden varierat men numera tyder all forskning på att sötningsmedel inte ökar aptiten. 1986 trodde man att glukos minskade aptiten efter konsumtion, i jämförelse med aspartam som man då trodde ökade motivationen att äta och minskade känslan av mättnad. Sötningsmedel har samma belöningssystem som socker. 1993 så undersökte man 15 artiklar på området och fann att bara en rapporterade en ökning i konsumtion av mat, alltså inga bevis för att artificiella sötningsmedel ökade aptiten hos människor (2).

Man trodde förut att aspartam ökade fenylalaning och tyrosin-halten i blodet (aminosyror som slåss med trypthophan för inträde i hjärnan) och oron grundade sig i att denna mekanism kunde minska halten av typthophan i hjärnan och på så sätt stimulera intaget av kolhydrater. Även om aspartam har denna funktion på hjärnan så är den dos som krävs så pass stor att det är nästintill omöjligt att inta; över 500mg/kg hos råttor (2).

I en studie som gjorts där man jämförde vatten, aspartam-, sakarin- eller sukros (socker)-sötad dryck så kunde man se att hungern var högst för de som druckit vatten, lägre för kalorifria sötade drycker och lägst för dem med socker-sötade drycker (4). Detta tyder på att hungerkänslorna inte ökar med sötningsmedel-sötade drycker.

Ökar man mat-intaget när man dricker/äter artificiella sötningsmedel?

Man kan, beroende på sambandet mellan söt smak och kaloriinnehållet eventuellt överäta när man vet att energiinnehållet är lägre i det sötade än vad det annars skulle vara. Människan är skapt till att jaga efter mat och eftersom sötningsmedelsbaserade produkter inte triggar igång mättnads-receptorerna i kroppen på samma sätt som socker gör så skulle det kunna påverka oss människor i att söka efter mera mat och på så sätt överäta kalorier och därmed öka i vikt. Men det finns inte substans för att hungern triggas igång av sötningsmedel som den gör när sockerbaserade livsmedel är konsumerade (6).

Ökat Matintag beror på när min timar in sin konsumtion med sötningsmedel i förhållande till måltider. Alla studier på detta är inte överens, men allting tyder på att sötningsmedel kan minska intaget av kalorier när man tar det mellan måltider, men när man tar det med måltider så har man sett att barn kompenserar för låg-kalori mat genom att öka kalorimängden i maten (d.v.s. äta mera) (3).

I en studie med 6 normal-viktiga män så ersatte man sockerbaserad mat med aspartam och minskade då kaloriinnehållet med hela 25% i maten och minskade totalt dagligt intag av energi med 10% (en tendens mot viktminskning). Alla testpersoner ökade sitt mat-intag när det minskade energin från sockret men det ökade bara med 40% av de ”saknade kalorierna” (4).

Det man kan säga rent generellt är att om man ersätter sötade och energirika produkter med sötningsmedels-baserade produkter (typ vanlig Cola med light Cola) och inte ersätter näringsrika produkter (typ mjölk och juice) så kan man utan problem minska i vikt (4).

Artificiella sötningsmedel, såsom Acesulfam-K, påverkar ”söt-smaks”-receptorer vilket i kombination med något sött (t.ex. godis) kan leda till ett snabbare blodsocker absorbering och insulin-utsöndring och därmed också kunna påverka vikt, aptit och högt blodsocker (3).

Är aspartam farligt?

Nej, inte om man inte lider av sjukdomen PKU (fenylketonuri). Dessa personer har svårt att bryta ned och metabolisera fenylalanin. Förpackningar måste på grund av detta märkas med ”innehåller en fenylalaninkälla” (5). Gränsvärdet för aspartam kan jämföras med mängden 10 burkar light-läsk – om läsken enbart hade vart sötat med aspartam vilket den aldrig är vill säga (1).

Är cyklamat farligt?

Eventuellt så kan diabetiker vara en riskgrupp (5), detta håller forskningen på att undersöka.

Diabetes och artificiella sötningsmedel

En daglig konsumtion av (4)

-       aspartam under ADI (acceptable daily intake) har ingen påverka på glykemisk kontroll eller blodfetter hos personer med diabetes

-       sukralos under ADI har ingen signifikant påverkan på blodsocker-koncentrationen

-       sakarin under ADI har ingen påverkan på blodsockerhalten, eller blodfetterna hos personer med diabetes

-       cyklamat under ADI har ingen signifikant påverkan på blodsockerhalten eller blodfetterna

-       stevia har ännu inte kunna kartläggas vare sig det är bra eller dåligt, men man har sett att en konsumtion av stevioside kan hjälpa personer med högt blodtryck

Alltså, som slutsats:

Icke näringsrika sötningsmedel (som aspartam) stimulerar inte aptiten eller påverkar mekanismerna som reglerar hunger och mättnad.

Man kan som slutsats dra, att den ökade användningen av artificiella sötningsmedel inte har ökat incidensen i fetma och övervikt, men det skulle vara väldigt intressant att se hur världen skulle sett ut om dessa sötningsmedel inte funnits!

Referenser:

(1) Anki Sundin (2014). Sötningsmedel – Problem eller Lösning? Hämtat från www.ankisundin.se

(2) Benton, D. (2005). Can artificial sweeteners help control body weight and prevent obesity? Nutrition Research Reviews, 18, 63-76.

(3) Brown, R.J., De Banate, M.A. & Rother, K.I. (2010). Artificial Sweeteners: A systematic review of metabolic effects in youth. International Journal of Pediatric Obesity 5(4), 305-312.

(4) Gougeon, R., Spidel, M., Lee, K., & Field, C.J. (2004). Canadian Diabetes Association National Nutrition Committee Technical Review: Non-nutritive Intense Sweeteners in Diabetes Management. Canadian Journal of Diabetes, 28(4), 385-399.

(5) Livsmedelsverket (2015). Sötningsmedel. Hämtat från www.livsmedelsverket.se

(6) Yang, Q. (2010). Gain weight by ”going diet?” Artificial sweeteners and the neurobiology of sugar cravings. Yale Journal of Biology and Medicine, 83, 101-108. 

Aspartam är ett vanligt förekommande sötningsmedel i våra livsmedel. Det har debatterats ofta och mycket om vare sig det är bra eller dåligt, beroendeframkallande eller inte etc. I det här inlägget skall jag försöka ge en så klar bild som möjligt av aspartam samt försöka finna evidens för om det är bra eller dåligt.

Vad är aspartam?

Aspartam (E951) är ett syntetiskt sötningsmedel som är i princip kalorifritt . Det är ungefär 100-200 gånger sötare än socker vilket gör att det används i mycket mindre mängd än vad rent socker gör, detta gör att det blir i princip kalorifritt i produkterna. Annars innehåller aspartam lika mycket kalorier per 100 gram som vanligt strösocker, det vill säga ca 4 kcal/gram.

Aspartam består av en dipeptid, eller två aminosyror, nämligen fenylalanin och asparginsyra. Fenylalanin och asparginsyra är två essentiella aminosyror som kroppen behöver varje dag. Fenylalanin (phenylalanine) är en prekursa/förlöpare till aminosyran tyrosin, vilket innebär att det är en förlöpare till dopamin, norepinefrin, noradrenalin och adrenalin. Fenylalanin bidrar också till att dämpa aptiten, bidra till normal funktion av sköldkörteln och friska blodkärl, stödjer normal leverfunktion samt kontroll av allergier. I och med att fenylalanin är en essentiell aminosyra så måste vi få i oss den varje dag för att överleva och du kan få i dig det genom bl.a. korv, kalkon, mjölk, yoghurt, keso, ägg och avokado.

Det är inte svårt att få i sig fenylalanin. Varje dag äter genomsnittssvensken ca 2-4 gram fenylalanin, och äter man extra protein (t.ex. vid träning) så kommer man ligga något högre än det. Genom lightprodukter, så får medelsvensken i sig omkring 1,5 mg fenylalanin per dag. En storkonsument får i sig omkring 5-7,5 mg per dag från lightprodukter – dvs mindre än 1 procent av rekommendationen. Genom 100 gram kyckling får vi i oss hela 250 mg fenylalanin och ett glas mjölk innehåller 180 mg. Den andra delen som aspartam består av är asparginsyra. Det är också en aminosyra som du dagligen stoppar i dig genom kosten.

Rädd för aspartam?

Det finns enligt tranastyrka.se ingen anledning att vara rädd för aspartam. En studie 1987 som genomfördes för att se om aspartam kan bidra till huvudvärk, kunde konstatera att 35 % av de som fick aspartam liknande en mängd om 4 liter läsk, faktiskt fick huvudvärk. Men å andra sidan skall det tilläggas att de som fick en placebo istället, där 45 % sa att de fick huvudvärk ger en indikation på att de som undersöktes i studien var en bunt med känsliga personer. 

En annan studie med 108 deltagare gavs hälften aspartam som motsvarade 10 liter lightläsk varje dag under 6 månader och andra hälften placebo. Efter 6 månader så kunde man inte se någon signifikant skillnad mellan dessa två grupper.

Enligt examine.com, en sajt som är som ett uppslagsverk när det kommer till vad vi stoppar i oss, skriver att aspartam är överdrivet sagt att vara farligt. Även om det är sött så finns det inte substans för att det skulle öka aptiten, det skulle faktiskt kunna minska aptiten då aminosyrorna som aspartam består av har den funktionen. Det finns också evidens för att aspartam inte försämrar fettminskning, vilket gör att man faktiskt kan dricka lightprodukter även vid viktminskning av fett.

Summering

Det finns således inte någon större risk med att dricka lightprodukter eller aspartam i synnerhet. Det består av två naturligt förekommande ämnen som i sin tur till hälften essentiella för människan och behövs för att överleva. Fenylalanin och asparginsyra blir tillsammans sötare än socker, men är i sig inte alls farliga utan nödvändiga. Mängden aspartam som vi får i oss genom sötande produkter är således mindre än den mängd vi får i oss genom födan i stort. Men det finns dock ingen anledning till att börja överkonsumera lightprodukter enbart för att aspartam inte är farligt, lightprodukter består av flera kemikalier än bara aspartam. Men i det stora hela så är det inte farligt eller på något sätt hälsovådligt att inta drycker eller produkter sötade med aspartam. 

___

Vill ni läsa mera om aspartam så kan jag rekomendera följande länkar: 

Träna Styrka - Jacob Gudiol

Aspartam och Stevia - MMsports

Livsmedelsverket - Aspartam

En fortsättning från gårdagens inlägg gällande frukostalternativ som vi vanligen sätter i oss, men nu en mera vuxen-modell på frukostar, eller brunchar om man så anser. Det är inte så att jag vill skrämma er, utan jag vill verkligen bara att ni skall se det som utbildning, kunskap, information, eller kanske t.o.m. motivation att vid behov veta vad som är bra och vad som är mindre bra. Men det är alltid helt upp till Dig om du vill ta in och bli informerad eller inte. Du kanske kan hjälpa någon annan som behöver hjälp genom den information jag delar med mig av! 

Ålänningar som far till Sverige reser ofta ut med första båten, och på den turen så brukar ofta sjö-frukost inmundigas. Det är som en buffé av delikatesser, allt ifrån pannkakor, nygräddat bröd, sillar, ostar, kex, flingor till prinskorv och köttbullar. Det är allt man kan tänka sig och lite till. När man betalat 80 kr eller 8 euro så vill man förstås ha ut maximalt av denna måltid och därmed brukar man äta sig relativt mätt redan kl 8 på båten.

Nu skall vi se hur näringsinnehållet, det vill säga fokuserat på fett, kalorier och socker, ser ut i 3 vanliga frukostalternativ som observerats är vanliga hos gästerna.

Som ni kan se från bilden här ovanför så är det 3 ganska stora måltider, men samtidigt så måste sägas att dessa är ganska ”vanliga” för de resenärer som åker med färjorna till och från Sverige. Det är därför jag skrev brunch också.

Till att börja med så kan vi kolla på vad det rekommenderade dagliga intaget av kalorier, fett och socker bör ligga på. Kalorier är individuellt men man brukar räkna med 2000 kalorier per dag (oftast ligger gemene man över detta). Fett mängden enligt Livsmedelsverket bör ligga på omkring 1/3 av dagsbehovet – eller omräknat i gram så ca 70 för kvinnor och 90 för män. Vad gäller socker så rekommenderar WHO 10 % av dagligt intag skall komma från socker, vilket motsvarar ca 50 gram socker.

Måltid 1, eller alternativ 1, innehåller 701 kalorier, 6 gram socker och 46,2 gram fett. Det är 35 % av hela dagens energiintag, 12 % av sockerintaget per dag samt gällande fett så är det för kvinnor 66 % och för män 51 % av dagligt maximalt intag. Det är extremt mycket fett i en och samma måltid.

Måltid 2, eller alternativ 2, innehåller 733 kalorier, 31,6 gram fett och 3,2 gram socker. Detta motsvarar kalorimässigt 36 %, fettmässigt 45 % (kvinnor) & 35 % (män) och sockermässigt 6 %.

Måltid 3, eller alternativ 3, det lite mer humana frukostalternativet (kanske barnvänligaste också), innehåller 291 kalorier (14 %), 3,8 gram fett (kvinnor 5 % & män 4 %) samt 28,1 gram socker (56 % socker).

Det är alltså inte de mest hälsosamma frukostarna som man kan hitta, men tyvärr är dessa de vanligaste. Det som gör dessa frukostalternativ farliga är det dolda fettet och sockret som båda i förlängningen kan förorsaka både diabetes typ II, hjärt- och kärlsjukdomar och ev. en för tidig död.

Ett bättre alternativ skulle kunna vara havregrynsgröt med färska bär (kalorier: 177, fett: 3,2 gram, socker: 0,7 gram), ett glas mjölk (kalorier: 95, fett: 3 gram, socker: 0 gram), en knäckebröd-macka m kalkon (kalorier:  83, fett: 0,8 gram, socker: 0,1 gram) och en kopp kaffe. Vips så är det mycket mera fettsnålt (6,7 gram) och sockersnålt (0,8 gram) än alla ovanstående alternativ. Dessutom skulle den frukosten innehålla långsamma kolhydrater och nyttiga fetter vilket gör att blodsockret inte stiger så snabbt och inte sjunker så snabbt som när snabba kolhydrater intas (som t.ex. yoghurten eller det vita brödet).

Vad är socker och var förekommer det främst?

Socker tillhör kolhydraterna, som i sin tur kan delas upp i 3 olika grupper (mono-, di- och polysackarider). Socker, det vita bordsockret som vi gärna sätter i kakan, på gröten, eller på filen, tillhör gruppen disackarider. Strösockret som vi använder består av två typer av monosackarider, nämligen glukos och fruktos. Glukos, kan också kallas för druvsocker, och är det vi i dagligt tal kallar för blodsocker och cirkulerar fritt i blodets plasma. Fruktos, kallas ibland även fruktsocker, men finns faktiskt i väldigt små mängder i frukt. Fruktos är däremot en stor del av sackaros och finns till nästan 40% i honung. Fruktos är fakiskt upp emot 50 % sötare än sackaros. Socker förekommer i nästan all mat, men mest förekommer det förstås i söta produkter såsom läsk, godis, snacks och bakverk. 

Substitut till socker, finns det sådana? Jajamän. Det finns bl.a. sockeralkoholer såsom sorbitol, mannitol, xylitol, isomalt & maltitiol, alla dessa är mindre söta än vad sackaros är. Det finns också syntetiska, högintensiva sötningsmedel såsom sackarin, cyklamat, aspartam, acesulfam K och sucralos, som praktiskt taget också är nästan energifria. Bland de vanligare är aspartam (E951) som förekommer i bl.a. light-produkter (ex. läsk). Aspartam påverkar inte blodsockret. Per gram så innehåller aspartam lika mycket energi som sackaros, men eftersom det är närmare 150-200 gånger sötare än sackaros så används det i betydligt mindre mängd än sackaros, vilket gör att det praktiskt taget blir energifritt. Stevia är en nyare form av sötningsmedel, som också är sötare än socker och används därmed i mindre mängd än socker i olika produkter, vilket gör att energiinehållet minskar i  dessa produkter. Sötningsmedel med stevia, måste enligt lag beskrivas som "steviolglykosidbaserat sötningsmedel" på innehållsförteckningen eller som e-nummer E960. 

Socker är en dold fälla i vår kultur. Socker förekommer överallt, allt från färdigmat, godis, juicer, smaksatt yoghurt osv. vilket gör att sockret blir en stor bov i vår kost. För att minska hälsoproblemen i samhället, såsom fetma och tandproblem (ex. karies), så har WHO lagt fram ett förslag (2014) om att minska ner den rekommenderade mängden socker från 10 % av dagligt intag till 5 %. År 2002 så rekommenderade WHO att man skulle äta maximalt 10 % av det dagliga energiintaget från socker, men nu lyder det nya förslaget att enbart 5 % bör komma från socker.

Forskning har tydligen visat på större hälsofördelar om mängden socker minskar, så de nya rekommendationerna om 5 % skulle motsvara ungefär 25 gram vilket motsvarar ca 6 tsk socker. Den här nya ”gränsen” skulle beröra alla monosackarider (ex. glukos och fruktos), samt disackarider (sukralos och bordssocker). Den berör alla mängder som är tillsatta av fabrikören, de som är tillsatta av konsumenten, samt allt naturligt socker (i honung, sirap, fruktjuice och frukt-koncentrat).

WHO har uppgett ett exempel, där man kan se att 1 msk ketchup innehåller ungefär 4 gram (ca 1 tsk) socker. I jämförelse kan man se att en burk läsk innehåller ca 40 gram (10 tsk) socker. Alltså kan man se att en burk läsk innehåller mera socker än vad en person helst skall inta under 1 dag, nästan dubbelt så mycket som rekommendationerna.