Jenny Häggblom

Jag har läst en artikel i går, den var väldigt intressant ur i alla fall min ögon. Den handlar om "exercise professionals" och hur kunniga/okunniga de är på träning och hälsa. Jag kommer här sammanfatta resultaten från artikeln samt även sätta min egen syn på artikeln och kommentera den ur mina ögon. 

 

Artikeln är skriven av Zachary Zenko och Panteleimon Ekkekakis och är publicerad i tidsskriften Journal of Strength and Conditioning Research volym 29, nummer 5 i Maj 2015. Titeln på artikeln lyder: Knowledge of Exercise Prescription Guidelines Among Certified Exercise Professionals.

 

Bakrund (väldigt kort): 

I USA idag finns det ungefär 250 000 personer som säger sig ha ett jobb som "fitness trainer/instructor" och denna titel verkar öka i mängd hela tiden och kommer enligt beräkningar att ha stigit till 312 000 (24%) till år 2020. Ungefär 6.4 miljoner människor i USA idag använder kunskaper från en personlig tränare (en av de största kategorierna inom "exercise professionals"). 

 

Metod: 

Undersökningen handlar om att kontrollera kunskaperna angående träningsriktlinjer hos yrkesutövare inom detta område. Man skickade ut en enkät med 11 stycken multiple-choise frågor till 27 000 certifierade personer under ACSM (American College of Sports Medicine). Alla 11 frågor har 5 svarsalternativ. 

 

Av 27 000 utskick så fick man 1808 svar. 1206 stycken (66.7%) var kvinnor och 602 stycken (33.3%) var män. Medelåldern på de som svarade var 38.28 ±12.56 år och medelåren på yrkeserfarenheten låg på 7.45 ±8.07 år (med ett spann mellan 0-52 års erfarenhet). 

 

Enkäten bestod av följande 11 frågor (svar inom parentes): 

a) Rekomenderat antal pass av moderatintensiv (medel) träning per vecka (5-7 st/vecka)

b) Rekomenderat tid att utföra moderatintensiv träning per vecka (minst 30 minuter/dag och varje aktivitet bör pågå i minst 10 minuter i sträck)

c) Rekomenderat antal pass av intensiv träning per vecka (minst 3 st/vecka)

d) Rekomenderat tid att utföra intensiv träning per vecka (minst 20 minuter/dag och varje aktivitet bör pågå i minst 10 minuter i sträck)

e) Definition av MET (metabolisk ekvivalent) som mått på aktivitet (3.5 ml syre/kg kroppsvikt/minut)

f) Definition av MET som värde för moderatintensiv träning (3.0-5.9)

g) Definition av MET som värde för intensiv träning (6.0-8.7)

h) Definition av moderatintensiv träning uttryckt i procent av hjärtfrekvens/puls (64-76%)

i) Definition av intensiv träning uttryckt i procent av hjärtfrekvens/puls (77-95%)

j) Definition av moderatintensiv träning uttryckt i RPE (reference of percieved exertion) (12-13)

k) Definition av moderatintensiv träning uttryckt i RPE (reference of percieved exertion) (14-17)

 

Resultat: 

Det gensvar man fick var 7% av utskicken. 

 

Medeltalet på svarsprocenten var 42.87 ±17.00%. 

10 stycken hade svarat fel på alla 11 frågor. 

3 stycken hade svarat rätt på alla 11 frågor. 

Sämsta svars-medeltalsprocenten var på fråga i) dvs. pulsen under intensiv träning där 13.5% hade rätt svar. 

 

Det var ingen skillnad mellan män och kvinnor i denna studie (p=0.205).

Det var inte någon skillnad i ålder (p=0.776) eller arbetserfarenhet (p=0.096) som kunde kopplas till svaren/kunskapen. 

Antalet certifieringar testpersonen hade (1,2,3 eller flera) hade inte någon skillnad (p=0.121). 

 

De personer som uppgav sig ha 'doctoral degree' eller 'masters degree' presterade bättre än andra (47.01% respektive 44.64%). 

Akademiker/utbildare/lärare presterade bäst med en procent på 48.76.

Personliga tränare presterade 40.59%. 

 

De primära källorna testpersonerna angav som kunskapskällor var: 

Vetenskapliga journaler 34.79%

Böcker 21.52%

Konferenser & clinics 14.16%

Egen erfarenhet/non-scientific knowlegde 11.56%

Bloggar och liknande 7.85%

 

På frågan "How well do you know the current physical activity guidelines to be able to function as an exercise professional safely and effectively" var medelvärdet, uttryckt mellan en skala av 0-10 (10= perfekt), 8.32 ±1.64. 

 

Diskussion: 

Forskarna skiver själva att resultaten inte är helt representativa då enbart 7% svarade på enkäten men att det ändå är i linje med vad tidigare, och liknande, foskning visat. 

Tyvärr är män oftare mera overconfident än kvinnor, speciellt gällande frågan om hur säkra de var på kunskapen. 

Fortsatt forskning är behövlig på detta område med en större svarsprocent för att vara mer tillförlitligt. 

 

Mina tankar gällande artikeln: 

Man skall för det första inte dra för stora växlar av resultatet, precis vad skribenterna själva är inne på så är detta inte direkt talande för hur okunniga tränare/hälso-arbetare är. Detta med tanke på att det var enbart 7% som svarade på enkäten som skickades ut, skulle det vart flera så skulle större slutsatser dras. 

 

Gällande arbetserfarenheten (p=0.096) så tycker jag personligen att det finns en tendens till signifikanta resultat (p var satt till 0.05) vilket tyder på att det finns tendenser som tyder på att ju längre erfarenhet man har, desto mera kunskap besitter man. Fast erfarenheten var bara 7 år i medeltal så är detta ganska intressant. 

 

Men, däremot så späder detta på mina redan tidigare bild av hur (tyvärr) okunniga mina kollegor är. Alla dessa snabbkurser, t.ex. "intensiv-PT" som går över 2 veckor, där man inte får en varken teoretisk eller praktisk kunskap som man senare kan applicera på sina kunder. Ett krav tycker jag, är att skydda titeln för dessa arbetare, t.ex. personliga tränare, för att på så sätt kunna säkerställa att vi är kunniga och godkända som hälsovägledare/tränare.

 

En parallell som jag brukar dra är den till läkare. Läkare är legitimerade och har en skyddad titel, de har gått i skola i 4-6 år för att få arbeta som läkare, de har praktiserat som AT och ST-läkare, de har suttit och pluggat extremt mycket, jobbat mycket under sina skolår och när de kommer ut från skolan efter många år så har de fullt förtroende från sina patienter. För man går inte till läkare som har gått en snabbutbildning för att få en diagnos som kan vara livshotande. Men tyvärr, folk tänker inte på att personliga tränare har precis samma roll som en läkare, vi har kunskaper om livsstilsförändringar som inte är patologiska (dvs sammankopplande till extrema medicinska besvär). Vi ska besitta kunskaper om hur man vänder en sjukdom (t.ex. diabetes, reuma) så att kunden kan leva ett bättre och mindre besvärsfullt liv. Kunden litar på oss, precis som en läkare, och därför anser jag att vi måste kunna lika mycket om vårt område som en läkare kan om sitt. Det är inte någon skillnad där. T.ex. så kan en läkare säga precis hur mycket en överviktig person kan röra på sig utan att riskera hjärtfel/stroke/hjärtklappning etc. men samma sak måste en personlig tränare kunna. Annars kan det gå illa om man inte vet t.ex. vilken pulszon en överviktig bör ligga i för att inte riskera att svimma eller få andningsbesvär. Tyvärr tyder denna artikeln på att vi inte kan det i den utsträckning som behövs. 

 

Men jag håller med forskarna i artikeln, det behövs mera undersökningen som denna där en större svarsprocent förekommer för att större växlar/slutsatser kan dras. 

 

Ps. Kolla gärna in detta inlägget gällande personlig tränare-bluffen som jag skivit om tidigare Hur skall en PT vara? Ds.