2010-03-21
19:16:21
Skadan som förändrade min säsong helt och hållet
Helloj
Sitter här hemma och deppar i princip... Tänker på allt möjligt, bland annat landslaget, på skolan, på golfen och Mallorca-resan. Sjukt. Det värsta av allt...allt hänger ihop. Det är skola som skall vara borta ifrån, då man åker till Mallorca, där man skall spela en golf som inte finns på denna planet (knappast i vårt solsystem, känns det som), då man ska veta om man är med igen i landslaget för att eventuellt kunna bära förbundets bag så man vet inte hur detta kommer sluta. Bara en grej vet man. Det kommer bli skoj. Sist, alltså ifjol, hade vi jättekul trots min skada som uppkom bara någon vecka innan. Sen gick det ju inte så bra. Men kul hade vi i alla fall.
Runt min skada var det då ingen cirkus men sen blev det. Jag skadades i Spanien efter en tävling som jag spelade helt ok i. Den 30 mars fick jag skadan i bunkern, i ryggen.
Jag var anmäld till en tävling i Skottland som jag fick avså i sista sekund, 2 dagar före avfärd fick jag beskedet att jag inte skulle spela, ifall det skulle försvåra återhämtningen. Så jag fick fixa och trixa med ett papper som skulle faxas till Finland för att det skulle med till Skottland när gänget åkte. Så jag stannade hemma. Vilket nästan var skönt för då hade jag vart hemma 1,5 dag på 3,5 vecka eller något sånt.
Efter det fick jag vänta på besked varje vecka om hur det skulle gå med skadan. Jag fick börja gå till kiropraktor som skulle hjälpa mig med ryggen som skadan satt i. Så nu började min gång till Sandra som skulle hjälpa mig. Och jag började se en ljusning i det hela efter ett tag men sen i slutet av maj hoppade jag studsmatta med en kompis så där for ryggen tillbaka till samma läge som den var i då jag skadade mig. Så nu var jag inte glad igen. Men jag for gla i hågen till Sverige för en tävling men där hade jag ont som få. Sjukt ont i ryggen ju längre tävlingen gick. Till sist slutade jag på 7e plats, trots den svaga öppningen med 83 men det följde jag upp med en 71a dagen efter och en nervös väntan innan cutten gick senare på kvällen. Puh, en milstolpe gjord.
Efter tävlingen var det hem och skolavsutning, sen var det iväg till Tyskland för tävling och ryggen värkte som fan även där. Men samma fenomen som i Sverige, jag fick ont efter 3 dagar där nere. Jag kunne bara drömma om träning på rangen då. Men jag spelade min livs bästa golf när det gällde och slutade på 5e plats med ronderna 74,70,72 vilket var bara 1 slag från 4e plats. :P Nu hade jag dock ont.
Hem, behandling och iväg till Finland men då hade jag så ont att jag måste kalla på caddie dagen före tävlingen. Jag gick på burana men det hjälpte inte och jag fundera på att bryta redan första dagen. Men jag kämpade och missade cutten vilket då var skönt. Men ändå ledsamt, det var ju trots allt SAS masters tävling. Men jag var nöjd. I detta läge fattade jag beslutet att ställa in allt före öspelen. Så nu var det hem och träna... närspel.
Tränade 6 timmar närspel om dagen i 2 veckor och sen öspel. Men då fick jag en tuppkam i ryggen och jag fick vila mig i form innan tävlingen. Jag hade nu fått et träningsprogram som skulle fungera men det gjorde det tydligen inte. Jag hade lika ont i slutet av tälvlingen som i tyskland. Så att... Men jag vann där och tog silver i lag.
Nu var det avfärd för EM och jag hoppades på att spela alla ronder även om jag varnade kaptenen och coachen att det kanske inte skulle gå. Så jag spelade och sa att jag skulle sluta spela men de tvingade mig att spela på hemma EM, så jag pinade ryggen fjärde dagen men det hjälpte inte jag var inte bra nog till att spela en sista dag. Nu var det publik jag kunde vara, alla i "hemma-klacken" var besvikna men jag kunde inte göra något mera så det var bara att gilla läget. Jag grät av smärta den tredje speldagen. Och sen sa jag att jag inte ville riskera min karriär mera, så de tog mig till en fyss-snubbe i Kokkola och han skulle akut hjälpa mig men det lyckades inte så mycket. Han rangs in av tävlingsledningen och öppnade sin klinik för mig, det va ju snällt. Men jag kunde inte fixa det så jag hoppade av. Till team- Finlands stora besvikelse. Men de visste om min skada i och med att den inte förbättras på ca 4 månader då.
Hem kom jag och fick fatta det tyngsta beslutet i karriären, att inte spela mera den sommaren. Jag spelade inte en tävling på hela hösten och sist jag spelade tävling var i januari. Så 6 månader senare kunde jag spela, då skadefri. Men till historien hör att jag bytte läkare, jag gick till en ortoped istället och på en till två månader så kunde jag spela igen och hade just och just ingen smärta. Tänk om jag fått den hjälpen direkt. Ojojoj... Men så var nu inte fallet.
Nu är det mars igen och vi närmar oss den 30 mars, det datum jag skadade mig ifjol. Det är men blandade minnen jag ser tillbaka på det senaste årens turbulens. Men nu den 30 skall jag ge mig av till Mallorca och spela, skadefri. För en månad sen kunde jag ännu inte springa, men nu springer jag som aldrig förr. Nu kan jag göra allt det jag inte kunnat göra på ett år. Jag är världens lyckligaste människa trots allt!
Hoppas denna historie alldrig kommer bli en händelse för just Dig, det är ingenting som man kan vara avis på, det har vart ett, emotionellt svårt år, det kan mina närmaste intyga. Psyket har åkt berg-och-dalbana i ett års tid men speciellt sommar och höst... Men nu har jag lagt allt bakom mig och jag är laddad till tänderna nu, inför min bästa säsong ever!
Ha en bra kväll!
Sitter här hemma och deppar i princip... Tänker på allt möjligt, bland annat landslaget, på skolan, på golfen och Mallorca-resan. Sjukt. Det värsta av allt...allt hänger ihop. Det är skola som skall vara borta ifrån, då man åker till Mallorca, där man skall spela en golf som inte finns på denna planet (knappast i vårt solsystem, känns det som), då man ska veta om man är med igen i landslaget för att eventuellt kunna bära förbundets bag så man vet inte hur detta kommer sluta. Bara en grej vet man. Det kommer bli skoj. Sist, alltså ifjol, hade vi jättekul trots min skada som uppkom bara någon vecka innan. Sen gick det ju inte så bra. Men kul hade vi i alla fall.
Runt min skada var det då ingen cirkus men sen blev det. Jag skadades i Spanien efter en tävling som jag spelade helt ok i. Den 30 mars fick jag skadan i bunkern, i ryggen.
Jag var anmäld till en tävling i Skottland som jag fick avså i sista sekund, 2 dagar före avfärd fick jag beskedet att jag inte skulle spela, ifall det skulle försvåra återhämtningen. Så jag fick fixa och trixa med ett papper som skulle faxas till Finland för att det skulle med till Skottland när gänget åkte. Så jag stannade hemma. Vilket nästan var skönt för då hade jag vart hemma 1,5 dag på 3,5 vecka eller något sånt.
Efter det fick jag vänta på besked varje vecka om hur det skulle gå med skadan. Jag fick börja gå till kiropraktor som skulle hjälpa mig med ryggen som skadan satt i. Så nu började min gång till Sandra som skulle hjälpa mig. Och jag började se en ljusning i det hela efter ett tag men sen i slutet av maj hoppade jag studsmatta med en kompis så där for ryggen tillbaka till samma läge som den var i då jag skadade mig. Så nu var jag inte glad igen. Men jag for gla i hågen till Sverige för en tävling men där hade jag ont som få. Sjukt ont i ryggen ju längre tävlingen gick. Till sist slutade jag på 7e plats, trots den svaga öppningen med 83 men det följde jag upp med en 71a dagen efter och en nervös väntan innan cutten gick senare på kvällen. Puh, en milstolpe gjord.
Efter tävlingen var det hem och skolavsutning, sen var det iväg till Tyskland för tävling och ryggen värkte som fan även där. Men samma fenomen som i Sverige, jag fick ont efter 3 dagar där nere. Jag kunne bara drömma om träning på rangen då. Men jag spelade min livs bästa golf när det gällde och slutade på 5e plats med ronderna 74,70,72 vilket var bara 1 slag från 4e plats. :P Nu hade jag dock ont.
Hem, behandling och iväg till Finland men då hade jag så ont att jag måste kalla på caddie dagen före tävlingen. Jag gick på burana men det hjälpte inte och jag fundera på att bryta redan första dagen. Men jag kämpade och missade cutten vilket då var skönt. Men ändå ledsamt, det var ju trots allt SAS masters tävling. Men jag var nöjd. I detta läge fattade jag beslutet att ställa in allt före öspelen. Så nu var det hem och träna... närspel.
Tränade 6 timmar närspel om dagen i 2 veckor och sen öspel. Men då fick jag en tuppkam i ryggen och jag fick vila mig i form innan tävlingen. Jag hade nu fått et träningsprogram som skulle fungera men det gjorde det tydligen inte. Jag hade lika ont i slutet av tälvlingen som i tyskland. Så att... Men jag vann där och tog silver i lag.
Nu var det avfärd för EM och jag hoppades på att spela alla ronder även om jag varnade kaptenen och coachen att det kanske inte skulle gå. Så jag spelade och sa att jag skulle sluta spela men de tvingade mig att spela på hemma EM, så jag pinade ryggen fjärde dagen men det hjälpte inte jag var inte bra nog till att spela en sista dag. Nu var det publik jag kunde vara, alla i "hemma-klacken" var besvikna men jag kunde inte göra något mera så det var bara att gilla läget. Jag grät av smärta den tredje speldagen. Och sen sa jag att jag inte ville riskera min karriär mera, så de tog mig till en fyss-snubbe i Kokkola och han skulle akut hjälpa mig men det lyckades inte så mycket. Han rangs in av tävlingsledningen och öppnade sin klinik för mig, det va ju snällt. Men jag kunde inte fixa det så jag hoppade av. Till team- Finlands stora besvikelse. Men de visste om min skada i och med att den inte förbättras på ca 4 månader då.
Hem kom jag och fick fatta det tyngsta beslutet i karriären, att inte spela mera den sommaren. Jag spelade inte en tävling på hela hösten och sist jag spelade tävling var i januari. Så 6 månader senare kunde jag spela, då skadefri. Men till historien hör att jag bytte läkare, jag gick till en ortoped istället och på en till två månader så kunde jag spela igen och hade just och just ingen smärta. Tänk om jag fått den hjälpen direkt. Ojojoj... Men så var nu inte fallet.
Nu är det mars igen och vi närmar oss den 30 mars, det datum jag skadade mig ifjol. Det är men blandade minnen jag ser tillbaka på det senaste årens turbulens. Men nu den 30 skall jag ge mig av till Mallorca och spela, skadefri. För en månad sen kunde jag ännu inte springa, men nu springer jag som aldrig förr. Nu kan jag göra allt det jag inte kunnat göra på ett år. Jag är världens lyckligaste människa trots allt!
Hoppas denna historie alldrig kommer bli en händelse för just Dig, det är ingenting som man kan vara avis på, det har vart ett, emotionellt svårt år, det kan mina närmaste intyga. Psyket har åkt berg-och-dalbana i ett års tid men speciellt sommar och höst... Men nu har jag lagt allt bakom mig och jag är laddad till tänderna nu, inför min bästa säsong ever!
Ha en bra kväll!
Kommentera inlägget här:
