2013-05-18
14:39:50
Lördagsreflektioner
Nu gör jag inte som alla andra bloggare, och siar om den stora matchen mellan Sverige och Finland som går avstapeln i Globen klockan 15.00 idag. Men jag skall se matchen.
Jag skall istället reflektera över en folkgrupp som jag ibland (mest hela tiden) tycker synd om. Blunda och tänk dig själv, du kommer cyklande som 22 åring på gatan i stan, och livet är på topp, du tror du är oslagbar. Världen leker som bara den! Du skiter säkerligen i alla människor du träffar och möter på gatan där du cyklar fram. Det finns bara du och endast du.
Men så lite längre fram på gatan så kommer det en busshållsplats, utan busskur, utan stolar/bänkar, helt öde med bara en stolpe som indikerar på att där faktiskt är en busshållsplats. Där sitter det en gumma, i en ålder av 80 + på sin rullator, i solen, helt ensam, väntandes på bussen.
En vanlig ungdom skulle säkert skita blanka fan i tanten och cykla vidare, som om det inte vart en enda person där. Men jag då, jag skulle kunna stanna och hålla denna kvinna sällskap tills dess att hennes buss kommer, bara för att jag inte klarar av att se ensamma gamla människor mitt ute i allmänheten. Jag har reflekterat länge över detta och jag mår alltid illa när jag ser kvinnor (i första hand) ensamma, utsatta för allt möjligt konstigt. Hur skulle du göra, skulle du också kunna stanna eller finns det bara i din skalle att ta sig hem så snabbt som möjligt och skita i alla andra mindre värda människor här i vår omvärld?
En gång satt mamma och jag på en restaurang i Helsingfors, där satt en kvinna, gammal, men ändå vid god vigör bara ett bord bort. Hon såg ganska trött och deppig ut, men hade humöret uppe speciellt när kyparen kom. Hon behövde enligt min åsikt sällskap, men hon fick ingen som brydde sig om henne. Förutom jag. Jag tyckte jättesynd om henne, ingen annan människa skulle nog bry sig om henne, men jag jag kunde nästan fälla en tår för att se henne lida där.
En liten lördagsreflektion bara. Det första caset råkade hända mig idag, jag behövde komma hem nu så jag kunde inte stanna men jag kollade efter henne så länge jag kunde, så länge som jag kunde kolla tillbaka, men sen blev det svårt när jag svängde runt en knut in på en annan gata.
Ha en solig och fin lördag. Det är det här. 31,7 grader ute på balkongen, men "bara" 29,5 inne... Lite väl varmt, och då är persiennerna nere, dörren öppen samt rutorna på vid gavel. Vad skall jag göra? En ishall skulle vara fint nu, därav kopplingen tillbaka till hockeyn. Nu kör vi!
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Du är en god medmänniska med ett stort hjärta med mycket värme även om det är hockey-vm och en ovanlg högsommarvärme utanför. Tack för att Du finns!!