Jenny Häggblom

Igår blev jag både arg och ledsen, av flera anledningar. Kan börja med ilskan. Blev arg på att mitt internet ej fungerade alls under de senaste dagarna, från lördag kväll till idag. Men nu fungerar det igen. Äntligen. Så var förbannad igår och i morse. Men nu är jag lite mera glad :) Nu har jag frihet igen. 

Sen blev jag förbannad på fotbollen. Var och kollade på all-star laget som mötte Freddie Ljungbergs -97 års sm vinnare. Matchen lsutade 1-1. Sen var det allsvensk match mellan HBK och IFK Göteborg, en match som IFK gick segrande ur efter mål i 90e minuten... :( Synd. Men det var inte därför jag var förbannad. Jag gick på toa, damtoa (eftersom jag trors allt är tjej/dam), och när man gjort sina behov är belåten så kommer jag ut genom dörren där det är en kö (efter alla som dricker öl, måste ju ut någon gång). Och första damen, ja, jag vet inte om hon är superdupernödig eller något men sur är hon, och när jag nu kommer ut och får frisk luft så får man en känga, "det här är damtoa, ser du inte det!". Det är inte första gången jag får höra detta. Har hänt många gånger förrut. När jag hör detta blir jag förbannad för jag är lika mycket kvinna som hon som står där först, tror hon jag skulle vara så jävla fräck så att jag skulle gå på det motsatta könets toa för att göra mina behov? Nej, aldrig. Så sjuk är jag inte, än i alla fall. I dessa lägen vill jag egentligen bara svänga mig om, gå fram till kvinnan, stirra henne i ögonen och be henne ta på mig, om hon nu är så osäker på vilket kön jag tillhör. Men, för att inte väcka anstötningar så gör jag inte detta, jag behärskar mig, tiger och går därifrån. Glömmer det och fortsätter vara mig själv, vem skulle jag annars vara? Skall jag spela någon jag inte är, nej, ska jag då vara mig själv, ja, alltså behåller jag min stil och fortsätter vara mig själv, detta är jag. Jag har valt det och det är bara för omgivningen att acceptera detta faktum! Så det så.
Blev även lite ledsen för att ingen kan "identifiera" mig för den jag är. Men jag blev ledsen när jag läste att Hugo fått gå till sin sista vila. Men jag vill bara säga att jag tänker på dig Hugo, och önskar att du kunde vara med oss på denna jord fortsättningsvis. Vi var kanske inte bundisar, men du fanns alltid där, som en person som bara skulle vara där. Jag sörjer dig ganska mycket, det skall du veta. Kommer aldrig glömma när du kom till mig på Bodegan i somras och tankade! Forever in my mind! 
Idag så har det vart full rulle sen frulle. Submax test, föreläsning, lunchmöte, föreläsning och sen hem och vila skallen. Imorgon blir inte lika häftig men ändå, skolan kallar. Skall se om jag inte kan sova lite mera i natt. Var sjukt trött när klockan ringde imorse. Men som ett äss i rockärmen så kan jag säga att jag nu har papper på att jag gått en hjärt-lungräddnings kurs idag. Tänkte på dig Hugo då igen när jag pustade i en docka, om jag skulle kunnat så skulle jag viljat blåsa liv i dig igen istället och inte en gummisäck... 
Nu skall jag se på tv, hoppas ni har det bra.