Jenny Häggblom

Jaha då var första skoldagen gjord då. Första för den här terminen, det här läsåret och i den här gruppen. Jag påböjade ny utbildning idag, en utbildning där jag tagit mig till min dröm, att bli personlig träning. :) Jag är otroligt peppad och idag, på 2 pass, har jag lärt mig nya saker som jag tar med mig framåt i min egen träning men även då jag hjälper andra. 

 

Det var skönt att skolan drog igång idag, för att få annat att tänka på, det har vart några tunga dagar när man bara går och funderar på diverse saker och man vet varken fram eller bak vad som gäller och händer. Men idag känns det bättre, även om saker och ting tynger hela tiden (mer eller mindre). 

 

Mitt nya motto håller jag stenhårt fast vid, 

Varför skall jag äta restriktivt? Svälta mig själv? Pina min kropp dag ut och dag in? Varför skjuta upp helvetet när jag kan börja idag, jag skall ändå igenom det för att bli frisk!? Jag har tagit tag i mig själv, inversterar i mig själv, gör det jag vill och mår bra av och kompenserar det med mat och unnar mig själv mat. Det är någonting som jag behöver, och jag känner att ångesten lindras hela tiden. Varför skall jag skjuta upp detta, när jag inte vet hur länge jag lever (alla lever tyvärr inte till 95), och hur jag kommer må? Jag vill kunna göra det jag vill och kan och må så bra som möjligt innan dagen D kommer för min del, om det sen är förr eller senare. Men ju senare jag börjar, desto mindre tid har jag att leva. Så enkelt är det, det är fakta. Hur ont det än tar så är det vad som gäller. 

 

Imorgon har jag ny kursstart och det ser jag fram emot. Skall nu ställa mig vid spisen och koka lite pasta eller couscous som jag kan ta med som lunch imorgon. 

 

Ciao!