2014-04-04
14:19:50
Fetma och övervikt i Sverige
Jag har tagit del av forskning och statistik från Statistiska Centralbyrån i Sverige. Denna statistik och forskning gäller övervikt och fetma i Sverige och en utveckling från slutet av 1980-talet till tidigt 2010-tal. Det är relativt skrämmande siffror som jag kan konstatera och som ni här nedan skall få ta del av. Men för att börja med så skall vi definiera vad övervikt och fetma är.
Enligt WHO (Världshälsoorganisationen) så är fetma och övervikt definierat som en onormal eller överdriven fett-anhopning som bidrar med risker för hälsan för denne. Ett vanligt mått för övervikt och fetma är body mass index (BMI), vilket är en persons vikt (i kilogram) delat på personens längd (i meter) upphöjt i 2. En person med ett BMI över 25 är enligt WHO klassad som överviktig, och en person med ett BMI på 30 eller mera, är klassad som fet enligt WHO.
Innan vi går in på mera statistik och grafer så skall jag redogöra för en artikel som heter "Var tionde svensk är fet" och är publicerad genom tidskriften Välfärd och SCB.se. Under perioden 1980-1981 till 2004-2005 så fördubblandes andelen fetma från ca 5 % till ca 10 %, vilket i siffror innebar ca 700 000 personer i åldrarna 16-84 år hade fetma av olika grad i Sverige.
Skillnaden mellan män och kvinnor är ganska liten om man jämför befolkningen som helhet, men om man bryter ner i ålderskategorier så skiljer det mellan dem. T.ex. ökade fetman som mest bland unga kvinnor och var då nästan lika vanlig som bland unga män. Kvinnor och män blir feta på olika sätt. Män får oftare bukfetma, vilket innebär större risk för sjukdom, än kvinnor vars fetma oftare lägger sig kring stussen.
Andelen övervikiga är betydligt högre än andelen feta. Övervikt är också vanligare bland män än kvinnor, om man utgår från BMI måtten. 2004-2005 var ca hälften av männen överviktiga eller feta i olika grad, motsvarande andel för kvinnor var en dryg tredjedel. I små och glesbefolkade orter är det vanligare med övervikt och fetma enligt rapporten. Andelen feta där är nästan dubbelt så stor som i storstäder.
Nu går vi in på statistiken som är hämtad från SCB.se. I figuren nedan så kan ni se hur BMI utvecklat sig i Sverige i olika åldersklasser samt för samtliga över 16 år. Man kan enkelt se att andelen feta och överviktiga stiger under hela perioden, med ett enda undantag och det är män 40-49 år som minskat BMI i genomsnitt mellan år 2008-2009 och år 2010-2011, men det handlar om 0,3 så det är ingen stor säkning av medeltalet.
Enligt WHOs definition av övervikt och fetma så kan man utläsa genom statistiken att andelen överviktiga generellt sett är extremt ökande. Från att 1988-1989 legat på försvarbara 32,4% så har det stigit till att 2012 ligga på 47,1%.
Vad kan man dra för slutsatser från denna statistik då? Jo att andelen feta och överviktiga ökar i samhället i stort. Varför? Min teori är det ökade utbudet av snabbmat, ökade prestationskraven på individen (gällande bl.a. jobb, familj och personligt) och den minskade tidsbristen, för att nämna bara några faktorer. Alla dessa hänger också mer eller mindre ihop.
T.ex. så skall en kvinna prestera sitt yttersta på arbetet, ofta datorarbete (dvs stillasittande), hon skall också helst jobba lite extra för att dra in mera stålar då hon tjänar mindre än motsvarande män gör. När hon jobbat klart så kommer prestationsångesten över henne, hon inser genom sociala medier att hon måste träna för att få behålla hälsan, men hon hinner inte för barnen skall plockas upp från dagis, hon måste hinna handla och helst leka med barnen en stund innan de är för trötta på kvällen. Under tiden som hon yrar runt med detta så skall hon helst instagramma och facebooka lite samt chatta med kompisar. När hon påväg hem inser att hon var för stressad i butiken och glömde köpa bröd så väljer hon att återvända och köpa brödet, nu försvinner det mera tid och ungarna är trötta och hungriga, hon måste utfodra de annars blivande djuren i baksätet. Enda sättet att få dem lugna är att svänga in via en snabbmatsrestaurang och köpa en meny till varje person, inklusive henne själv. Hon kommer hem med två mätta och trötta barn, som hon inte hunnit leka med, men som ändå vill leka lite och vips är klockan läggdags för barnen. Men nu har gymmet stängt och det enda hon kan göra är att träna hemma, men soffan lockar och hon väljer den istället. Efter några timmar framför tvn så går hon och lägger sig och vaknar sedan dagen efter och den dagen följer samma upplägg som föregående.
Tiden räcker inte till för alla krav och måsten, vi skall hinna med så mycket så att det som är mest vitalt, nämligen oss själva, blir lidande för samhället. Vi skall göra mer än vi behöver och egentligen vill för att vi skall passa in i normen och standarden för samhället, och då blir kroppen och knoppen lidande. Detta är min teori för varför samhället och fetman är så pass dominant som den är.
Min enda dröm är att vi alla skall minska ner på kraven och sätta oss själva i centrum för det vi vill göra, ta hand om oss och njuta av att leva livet. Vi har ändå bara ett liv så varför inte ta hand om det för?
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Tänkvärt!!! Och väldigt sant. Vi har skapat en ond spiral som är svår att ta sig ur. Det behövs flera coacher och PTs i samhället! Kram :)