Jenny Häggblom

Jag har läst en studie. Igen. Den här gången handlar det om högfettdieter, eller dieter som har andra namn men som betyder exakt just detta Hög-fett-diet, ni kanske är mera vana med t.ex. LCHF (low carb high fat) dieten. 

 

Detta är väl egentligen ingen studie, men det är en forskningspublicerad artikel som är en s.k. review över nuvarande forskning på området. Det är den svenska tidsskriften Läkartidningen som skrivit denna (nr 51-51 2011, volym 108). Jag tyckte den var intressant och högfettdieter är fortfarande i ropet, därför anser jag den vara relevant. Läs gärna hela. 

 

Rubriken lyder "Högfettdieter är inte harmlösa - allvarliga hälsorisker har kartlagts". Skribent är Charlotte Erlanson-Albertsson och hon är professor vid Lunds Universitet i bl.a. aptit-kontroll. 

 

Nu till innehållet: 

 

Homo sapiens (dvs människan) är en allätare och vår ämnesomsättning är uppbyggd för att få en tillförsel av varierad föda. En högfettdiet är en ensidig diet och därmed går den något emot vad människan är ämnad för. En allsidig kost är byggstenar för kroppen, med allt ifrån vitaminer, mineraler, polyfenoler, essentiella fettsyror och essentiella aminosyror. 

 

Genrellt sett så kan man säga att dieter är till för att minska i vikt, men man kan också konstatera att ett reducerat matintag varje dag också ger en viktminskning som är hållbar. Man rekommenderar att minska födointaget med ca 500 kcal per dag för att få en viktminskning om 0,5-1,0 kg i veckan, dvs 2 kg per månad. Går det fortare än så är risken större för att få tillbaka vikten och därmed en minskad chans för en hållbar viktminskning. 

 

Till en början så lanserades högfettdieten för diabetiker på 1800-talet, innan dess att insulinet var upptäckt. Den fettrika dieten fungerade bra för vuxna, men för barn och unga så fick de inte tillräcklig med energi och de fanns dem som svalt ihjäl på grund av detta. Men omkring 1930, alltså efter insulinets upptäckt (1922), så byttes högfettdieten ut mot en högkolhydratdiet och omkring 1970 så byttes denna till en högkolhydrat/-fiberdiet. 

 

En högfettdiet innehåller en stor andel fett och utgörs till fullo tillsammans med proteiner. Men högkolhydratdieterna innehåller å sin sida sparsamt med både fett och protein. En högfettdiet ger en stor mättnadskänsla, detta beror på att fett frisätter mättnadssignalerna kolecystokinin (CCK), glukagonlik peptid (GLP-1) och peptid YY (PYY) från mag-tarmkanalen. Dessa signalerar mättnadssiganler i både hjärna och tarm och är därför effektiva för att inte känna hunger. Proteinet stimulerar också mättnad och därför anser man att en kombination av fett och protein är optimalt för att snabbt bli mätt. Detta kan jämföras med kolhydrater, vars mättnadseffekt är liten däför att kolhydraterna ofta är energi-"glesa" och det behövs mängder för att bli mätt. I magen så uppkommer därför en mättnadseffekt genom att sträckreceptorer signalerar mättnadskänslan. 

 

Fett som energisubstrat, då det utgör en stor del i kosten, påverkar att energianvändningen i kroppen kommer från fett (alltså fettförbränningen ökar). Detta sker eftersom kroppen lagrar fett i muskler och använder denna vid fysisk aktivitet. Däremot blir en ansträngning som kräver anaerobt arbete svårare hos en person som äter en högfettdiet, detta eftersom ett anaerob arbete kräver kolhydrater som bränsle. Fett ökar också adrenalinutsöndringen och därför ökar pulsen snabbare vid aktivitet, så går man på en högfettdiet så kan arbetspulsen öka fast man inte gjort skillnad i sin träning. 

 

Det finns dock risker med högfettdieter. En av dessa risker är att dieten inte passar rent genetiskt för alla. En gen som kallas för FTO-genen (fat mass and obesity-associated gene) förekommer i olika polymorfa former. Personer som har en viss polymorfi i FTO-genen har svårt att förbränna fett och är därför extremt känsliga för fettrika dieter, vilket leder till viktuppgång. 

 

De generella riskerna man kan se med en högfettdiet är dock: 

- Förhöjda blodfetter vid måltid

Förhöjda blodfetter ger en ökad risk för hjärtinfarkt och ischemisk hjärtsjukdom. En högfettdiet som påbjuder intag av omkring 100 gram fett per dag gynnar en blodfettsförhöjning vilket då kan leda till följdsjukdomar. 

 

- Nedsatt kognitiv funktion

Man har i studier sett att en västerländsk kost med rikligt med fett, kött och mjölkprodukter var associerat med en högre förekomst av neurogenerativa sjukdomar (såsom Alzheimers och Parkinsons sjukdom) jämfört med en Medelhavskost, som är en kolhydratbaserad kost med rikligt av frukt och grönsaker samt fisk. Förklaringen verkar ligga i att Medelhavskosten är rik på skyddseffekter i polyfenoler (från frukt och grönt) samt omega-3 (från fisk). 

Man har också sett att en högfettdiet tillsammans med proteinet i denna, ger en högre oxidativ stress som är förknippat med depression. 

En fettrik kost kan också bilda ett beroende, enligt studier som Charlotte hänvisar till. Fettrika dieter leder till en oväntat hög emotionell stress. 

En fettrik diet kan också framkalla sömighet, ett av de ämnen som ligger absolut högst på listan för sömngivande ämnen är fett följt av protein (kolhydrat kommer först senare ner på listan). 

Hjärnan är beroende av glukos, och forskare har fastställt att hjärnan behöver omkring 130 gram glukos per dag för att fungera. I en högfettdiet så begränsas glukosintaget initialt till 20 gram per dag. Detta leder i sin tur till långsammare reaktionstid, tidsintervallet för att minnas t.ex. en rad siffror blir också längre hos dessa personer som äter fett. Generellt kan man säga att ett högre kolhydratintag, mindre andel fett och protein har positiva effekter på den psykiska hälsan med lägre förekomst av ängslan och depression. 

 

- Ökad inflammatorisk reaktion/cancer

En risk med en högfettkost är risken med tjocktarmscancer. En förklaring som lagts fram är att en fettrik kost ger tjocktarmscancer är den ökande nivån av gallsalter med en fettrik kost. En mångsidig diet ger generellt nivåer av gallsalter om ca 3,2 mg/g torrvikt, vid en högfettdiet han man sett att nivån fördubblas till omkring 6,4 mg/g torrvikt. 

Risken ökar också för bröstcancer, speciellt hos unga flickor (tonåringar som påbörjar en högfettdiet). En högfettdiet ger högre nivåer av tillväxtfaktorn IGF-1, vilken kan stimulera tillväxt av tumörer. 

Även risken för typ 2 diabetes ökar, samma gäller även för psoriasis, reumatoid artrit, astma och ovan nämnda depression. 

 

___________

 

Jag är ingen förespråkare för LCHF eller ens dieter överlag, jag förespråkar en allsidig måttlig kost i lagom proportioner. Är målet viktökning så bör man äta lite mera, men ändå bra (alltså inte tomma kalorier) och vill man gå ner i vikt så bör man äta lite mindre eller alternativt äta energifattigare men inte näringsfattigare kost. Lagom av allt och en balans är det bästa, det är så människan är skapt.