2014-02-20
12:32:15
Tack, och en liten hälsning från mitt hjärta!
Jag har vart i gymmet i 2 timmar idag och klockan är nu 12 här i Sverige. Det är helt fantastiskt när man vaknar tidigt och kan kliva upp, käka frukost följt av vila och sen dra sig iväg mot gymmet för att ställa sig på löpbandet och börja springa. Det är en så skön känsla som infinner sig i kroppen, dels när man är där och är på gång men sen känslan som infinner sig när man ser tiden rulla och närma sig målet för sen så efteråt så är jag så stolt tack vare att jag just genomfört passet! :) Finns ingen skönare känsla, oberoende hur jobbigt det är före passet, att kunna konstatera att yes jag gjorde det igen! Nu är det återigen en vecka innan jag genomför nästa konditionspass. Samma känsla kommer att infinna sig även då! Det kan jag lova!
Jag satte här hemma, och när jag var på löpbandet, och tänkte på lite hur min senaste tid sett ut. Jag har mått bra, jag är stolt, jag har klarat av alla kurser i skolan, jag har lämnat in slutarbetet med huvudet högt, jag vågar testa nya saker, jag är inte rädd för framtiden m.m. Jag har alltså vart jäkligt nöjd med min tillvaro på senaste tiden och det skall jag vara. Jag har ingenting att skämmas för, ingenting att ångra, ingenting att sörja och ingenting som jag önskar jag hade ogjort. Jag är nöjd med hur det rullar på, hur vardagen ser ut o.s.v.
Jag kunde också titta tillbaka på de senaste årens utveckling för mig, både i bilder men även i kognitioner. För drygt 3 år sen så flyttade jag till Halmstad för att börja studera, alla hemma på ön som hade hand om mig (läkare, dietister, psykologer m.m.) var oroliga för hur jag skulle klara mig när jag knappt klarade mig hemma med stöd från min familj. Jag valde ändå att bryta upp från tryggheten som jag hade hemma och begav mig ut på nya äventyr. Okej, jag måste erkänna att jag var rädd. Det som hade hänt i USA mindre än ett år tidigare satt fortfarande inpräntat i pannbenet och rädslan för att uppleva samma sak fanns, det skall jag inte sticka under stol med. Jag hade en sjuk respekt för min nya vardag men jag såg också fram emot den. Jag fick börja studera igen, och nu på svenska, i svensk kultur, med svenskar, i Sverige, helt enkelt i en tryggare vardag än i USA. Här i Halmstad finns det grupperingar som man inte skall umgås med, men jag har inte stött på dem under mina 3 år. I USA var jag med om, eller snarare hann undan ett pistolhot under första månaden jag var där. Jag satt på tunnelbanan i USA och funderade på hur jag skulle göra om det kom en man med pistol på tåget. Här har jag inte tänkt så en enda gång. Det är en väsentlig skillnad!
Halmstad har gett mig så mycket, det har gett mig perspektiv på mitt liv, fått mig att värdera olika saker olika mycket. Jag har funnit en mening i livet, jag har fått bygga upp mitt liv på det sätt som jag vill. Jag har min egen bostad som jag bestämmer över på egen hand, inte regler om vad jag får och inte får göra (som jag hade i USA) och det som är skönast av allt med boendet, är att jag har utsikt och kan öppna fönstren. I USA hade jag skottsäkra fönster och de var dessutom icke öppningsbara. Till råga på allt så såg jag ut på en innergård.
USA utsikten.
Halmstadutsikten.
Jag känner en trygghet från vänner och bekanta här nere. Alla på School of Golf betyder mycket för mig, personal som studenter. Det är en go trygghet mellan alla här nere, alla vill framåt mot sina mål. Det är någonting som fått mig att vilja lägga upp mål med mitt liv också. Tidigare hade jag ett enda mål med livet och det var att blir världsetta i golf. Det var allt som jag levde för. Det har jag fått perspektiv på här nere, tack vare SSoG men även allt som kommit kring. Att få möjligheten att studera det som driver en har fått mig att sätta perspektiv på mitt liv och fått mig att omformulera mina värderingar om vad jag vill uppnå i livet. Det har jag nu gjort. Jag har satt upp mål, delmål, processmål, resultatmål, och slutmål. Kortsiktiga som långsiktiga. Detta hjälper mig att gå igenom varje dag här nere, jag har mål som jag vill uppnå. Om jag då inte gör det som jag bör göra så kommer jag heller inte att kunna uppnå de mål som jag har. För att ta sig till slutstationen så räcker det inte att ta sig till den andra stationen, tåget går inte vidare om man hoppar av det.
Det jag gör varje dag, det tar mig mot mina mål. Vill jag bli stark rent fysiskt, ja men då måste jag också träna. Vill jag gå upp i vikt och bli frisk, ja men då måste jag äta. Vill jag klara av studierna och få min examen, ja men då måste jag lägga ner tid på studierna. Just det resonemanget har jag inte haft tidigare i mitt liv. Alla dessa 3 mål är långsiktiga, det är ingenting som jag kommer att uppnå imorgon. Det kommer att ta tid, just därför är det så skönt att kunna stanna upp och reflektera över vad man åstadkommit, hur lyckligt lottad man är och hur bra man faktiskt mår. Det är det jag nu gjort. Jag är stolt över det.
En bild som kan beskriva hur mycket bättre jag mår idag än för 3 år sedan när jag flyttade ner:
Det är inte svårt att se vilket som är idag och vilket som är hösten 2011. Jag mår så mycket bättre, är så mycket gladare, piggare och nöjdare med min tillvaro så det går inte att beskriva. Tack för allt stöd jag får och alla positiva kommentarer jag får, det gör det ännu mera motiverande att jobba vidare. Men det är främst mina inre mål som gör att jag drivs framåt, de yttre belöningarna är bara en bonus! Resan jag gör, som ingen kan se, är den som verkligen betyder något för mig, men stöd och support utifrån gör det bara mer behagligt att fortsätta tåget till slutstationen.
Med detta vill jag egentligen säga, stanna upp i vardagen, kolla omkring dig. Hur lyckligt lottad är du, hur mycket stöd har du, vad vill du uppnå, trampar du vatten eller tar du dig mot dina mål, om inte varför? Gör det DU känner att du mår bra av, det har jag gjort och det betyder mest för mig.
Tack för att du orkade läsa allt detta! Ta hand om dig, hoppas du fått lite perspektiv på vardagen och kan sätta upp mål så att DU också går framåt!
Kommentarer:
#2:
Sussi
Oh, vad jag blir glad att läsa att du mår så mycket bättre! :) Tänk att det gått tre år sedan du flyttade till Halmstad?! Helt otroligt! Det känns inte så länge sedan..
Fortsätt i samma takt, så kommer det att bli så bra så!! Hoppas vi kan träffas snart igen..kram
Kommentera inlägget här:
Min fina, duktiga, kloka, insiktsfulla, framåtsträvande, älskade dotter!!
Vilka fina reflektioner över de senaste åren och skillnaderna du upplevt på olika campus. Från fängelse till frihet, både mentalt och fysiskt. Du närmar dig full frihet varje dag i din kamp att utvecklas enligt din egen önskan. Jag önskar dig all lycka i världen och ett stort lycka till på din fortsatta väg framåt, uppåt, utåt. Fin bil som association! Kramar!!!