2014-06-18
15:34:22
Vänskap eller kompisskap
Jag har inte så mycket erfarenhet av det som jag skall skriva om idag, men jag har lärt mig en massa på resans gång. Som liten hade jag vänner, men inte vänner vänner utan bara kompisar. Ni vet sådana kompisar som fanns i klassen, eller en av klasserna runtomkring en. Man kallade dem för "bästa kompisen" eller "bästisen", men i själva verket var det nog inte det. Jag har haft "bästisar", men idag är ingen av dessa mina riktiga vänner. Vi säger hej på gatan och kan småprata en del, men vi ringer inte varandra mitt i veckan och pratar i 10 minuter eller mera. Idag så skall jag alltså beröra vänskapen och kompisar.
Vad är en äkta kompis? Både du och jag har säkert olika definition på vad en äkta kompis är. För mig så är det en person som finns där, som man kan ringa om man får jobbigt, som hör av sig, som hjälper en vid problem, som stöttar i vått och torrt. För mig är alltså en kompis en person som jag kan lita på att finns där för mig, oberoende om jag gör något bra eller dåligt. Vinner jag på lotto så ringer hon/han och gratulerar, eller kör jag rattfull så ringer han/hon och stöttar. Han eller hon bara finns där - no matter what.
När jag var liten så hade jag inte sådana kompisar, inte heller i högstadiet fick jag sådana vänner, förutom Sara. Jag hade en riktig vän när jag gick in i gymnasiet - i alla fall vet jag det nu. Innan gymnasiet började så trodde jag att jag hade många vänner, men det visade sig att det inte var fallet. I gymnasiet fick jag däremot flera vänner som jag litade på och som jag hade en god relation till, rättare sagt, jag hade ganska många vänner. Tyvärr spelade jag golf, och detta gjorde att vänskapen blev lidande och jag kunde inte ställa upp så mycket som man (i min mening) borde för sina vänner.
När jag började i USA och när jag sen kom hem därifrån så tappade jag massor av vänner, när jag insjuknade i anorexian så hade jag helt plötsligt en knapp handfull vänner kvar. Men dessa var istället RIKTIGA vänner. Dessa personer, som jag inte tänker nämna vid namn (men ni som vet, ni vet vilka ni är), har stöttat mig genom min resa tillbaka till livet och ni har hjälpt mig otroligt mycket på resan. Ni är oerhört viktiga för mig och i mitt liv, ni anar inte hur tacksam jag är för att ni finns vid min sida.
Idag, efter 3 år från detta, så har jag återigen vänner. Jag kan inte säga att alla dessa är Vänner vänner, men jag vet i alla fall idag vilka som är mina äkta vänner och vilka som bara är kompisar. Bara kompisar är också bra, men det är vännerna som betyder mest - i alla fall för mig.
Så det jag kan säga, för att knyta ihop säcken, är att ta reda på vilka dina vänner är - det kommer du ha nytta av oberoende vad som händer i livet. Det är jobbigt att, när det kommer till kritan, inte veta vilka som står en nära och vilka som inte gör det, försök därmed ta reda på det så om/när det händer något så vet du exakt hur du står dig i förhållande till just dina vänner!
Kommentarer:
#2:
Lisa
Fint skrivet!!
Kommentera inlägget här:
Sant Jenny! De riktiga vännerna backar inte undan när livet är svårt. Då är det extra viktigt att finnas där för att stötta och peppa framåt. Det är just i en kris som man får reda på den verkliga vänskapen, den som är värd att bygga vidare på - i vått och torrt. Kram :)