2014-03-29
14:16:43
Ett oväntat samtal på gymmet
Idag så snackade jag lite med en av städerskorna (?) som jobbar på gymmet ibland. Hon städade inte idag, men hon var där och tränade, precis som jag själv. Mellan lite övningar så snackade vi lite om ditten och datten och hon berömde mig för min intensitet i passet, bland annat, och då sa jag väl att "det är skönt att vara på väg uppåt i livet igen".
Det visade sig att hon har en dotter som också lider/har haft anorexia, och hon berättade för mig att när hon såg mig första gången så kunde hon inte hålla tillbaka tårarna. Hon sa att hon måste gå in i ett omklädningsrum och gråta för att hon sett mig, så hemskt var det. Och jag var väl då ett benrangel. Vi snackade om vilka otroliga fördelar som vi "sjuka" har fått trots sjukdomen, vilka erfarenheter som ingen kan förstå men som vi har mycket nytta av i framtiden m.m. Jag fick beröm för att jag nu är frisk och stark igen, och hon tycker jag är duktig som kommit tillbaka från helvetet. "Helvetet tur och retur".
På något sätt så var det skönt att snacka med henne idag, skönt att få veta detta - ur hennes perspektiv. Det var viktigt för mig, speciellt med tanke på dels att jag inte känner henne så bra och dels för att hon själv ha måsta hanterat en liknande situation som anhörig. Jag blev otroligt glad och lättad efter detta och nu känns det som vi kan snacka mera och ha förståelse på ett annat sätt, vilket är skönt. :) Det är flera än man tror som hamnar i den här onda spiralen och det är bra att många kommer tillbaka, men det är tragiskt att så många inte kommer ur den eller stryker med på cuppen... Skulle jag få önska så skulle jag vilja att alla skulle få leva ett friskt och fritt liv, utan ångest och kontrollbehov när det kommer till det vitalaste av allt i livet - vårt bränsle, maten.
Jag var ensam i gymmet, var där lite före öppningstid i och för sig. Men så småningom kom det flera personer, varav städerskan var en av dessa. Men totalt på mina 105 träningsminuter så kanske där var max 12 personer (totalt sett). Inte så attraktivt att träna en tidig lördagsmorgon, när solen sken igår och jag antar att de flesta tog en eller annan bira på balkongen vid grillen... Men inte jag, jag prioriterar mig själv och mina val, och då väljer jag gymmet!
Var i eftermiddags ut på stan en sväng, bara för att komma ut i solskenet. Tog lite bilder från min "walk":
NIssan med Picasso-parken till vänster, mycket folk som låg där och solade under tidiga eftermiddagen!
Någon slags blomster i en av sluttningarna på väg hem från stan, fråga mig inte vilken men fint med färg i backen!
Nu har jag just suttit ute på min balkong och solat näsan och läst lite i en bok, skall nog återgå dit så småningom men det blev varmt och nyllet så jag måste komma in och dricka lite och då passade jag på att skriva här samtidigt! Skall inte göra något annat idag, inte mer än att bara ta det lugnt och chilla i solens sken! Träningen gjord och jag är ledig, kan inte klaga på varken ditten eller datten! ;)
Kommentera inlägget här:
