Jenny Häggblom

God förmiddag! Just nu sitter jag hemma, som vanligt, och tittar på tv. Har suttit och tittat på Paralympics under förmiddagen, och jag har fått en del tankar angående dessa idrottare. 

 

En Paralympier är en idrottare med någon form av handikapp, det kan vara amputation, ryggmärgsbråck, förlamning till följd av olycka, blindhet, men även psykiska besvär som CP-skada. Det är helt enkelt idrottare med någon form av funktionsnedsättning. 

 

Under vinterspelen så förekommer det 5 olika idrotter, dessa är alpin skidåkning, kälkhockey, längdskidor, rullstolscurling och skidskytte. Under sommaren så förekommer det å andra sidan 22 idrotter. Jag har hittills tittat på alla idrotter, men långt ifrån alla klasser som förekommer i varje enskild idrott. T.ex. så inom alpin skidåkning förekommer klasser som blinda med ledsagare, sittande, amputerade, parenteser m.fl. Imorse tittade jag på kälkhockeyn, Svergie spelade mot Tjeckien och förlorade på straffar, men fick med sig en poäng vidare till sista gruppspelsmatchen som spelas mot Norge. Jag tittade även lite på rullstolscurlingen, där ju Sverige förlorande mot Storbritannien. 

 

Dessa idrottare är så extremt imponerade, en person som förlorat ett ben i en tragisk olycka, ser de flesta i samhället att "oj vad synd det är om honom". Men dessa personer är så starka, både fysiskt och psykiskt, så jag tycker att flera idrottare (oberoende fysisk förmåga) skall lära av dessa personer. De är så drivna av sin passion, de njuter varje sekund de får utföra något fysiskt, och de upplever glädjen i en motgång på ett annat sätt än vad en "normal" person skulle göra. 

 

Att hamna i en rullstol, förlora synen, tvingas amputera benet eller något annat tragiskt, kan ses av de flesta som ett nederlag. "Åh nej, nu kan jag inte göra det, det, det och det..." är nog vad de flesta tänker, men dessa idrottare och personer ser möjligheterna i olika situationer. Visst, de deppar säkert ett tag, men de accepterar situationen och tar ny utgångspunk och ser framåt - vad kan jag göra härifrån? 

 

Att klara av att växla tankesätt på ett så radikalt sätt, är imponerande. Det är något som vi "vanliga" bör lära av. Vi tycker ofta att det är jobbigt att göra olika måsten, men dessa ser det som en utmaning att klara av att göra detta igen. Det kan vara så enkelt som att dammsuga, diska eller tvätta kläder. Att behöva ta hjälp i vardagliga sysslor anses ofta vara jobbigt, men inte alltid, det beror förstås på handikappet. Att gå på toaletten själv kan vara jsvårt för många, men de vill klara av att göra det självständigt. 

 

Vad kommer till den fysiska biten, som ju krävs för att nå till Paralympics, är oerhört imponerande. Idrottare av den här kalibern är ofta starkare än oss som inte är handikappade. Tänk dig själv att sitta i en kälke, ha två stycken småklubbor i varje hand, på isen, och spela hockey på fullstor ishockeyplan med bara kraften från armar och bål, inte kunna ta hjälp av benen när man tar fart. Eller att ta sig ner i ett störtlopp med allt förtroende till en ledsagare som tar dig ner för backen i närmare 100 km/h, utan att du själv ser någonting. Det är för min del Otroligt imponerande. Jag skulle inte kunna tänka mig att ens våga försöka, men dessa idrottare gör detta nästan varje dag för att nå sina mål. Denna styrka skulle jag gärna vilja ha i kroppen!

 

Så slutligen så kan jag rekommendera er till att ta er tid och titta på dessa idrottare, de är så imponerande och man får perspektiv på livet. Vi friska tar allting för givet, allting skall bara fungera, vill kan idrotta som vanliga o.s.v. men allting är inte lika för alla. Vi har alla olika förutsättningar för att lyckas här i livet och dessa fantastiska människor är några som vi kan lära av! 

 

För att läsa mera om de Paralympiska Spelen se Paralympics  och Internationella Paralympiska Kommittén

 

/Jenny Häggblom