Jenny Häggblom

Jag fick en fråga häromdagen om varför elitidrottande kvinnor presterar så bra i sin idrott när det är gravida. Så nyfiken som jag är så kunde jag bara inte släppa detta ur händerna utan jag började genast söka information om hur det kommer sig.

Tidigare så har kvinnor i prestationsidrotter (skidskytte etc.) från öststaterna gjort sig gravida lagom till mästerskap för att prestera ännu lite bättre än vad de annars skulle göra om det inte vart med barn. Öst-statare satte detta i system och gjorde sig gravida till tävling och sedan valde att ta bort barnet efter avslutat mästerskap. Anna Carin Zidek, den svenska skidskytten i mitten på första årtiondet av 2000-talet var gravid under en del av sin säsong, och även hon presterade bra fast hon hade extra vikt att bära. Observera att gravida kvinnor INTE är höggravida under prestation, utan har ett embryo i magen när de skulle prestera! Hur kan detta komma sig?

En början någonstans...

För att börja nysta i detta så känner jag att det är på sin plats att vi för det första går igenom vad som händer rent fysiologiskt när man blir gravid, mera än att magen växer och hungern ökar. Enligt McArdle, Katch & Katch (2010) så kan man se följande fysiologiska förändringar under graviditeten;

-       blodvolymen ökar med 40-50 %, hemoglobin koncentrationen minskar

-       blodvolymen till vänster kammare ökar

-       liten ökning av syreförbrukningen under vila och submaximalt arbete (på ex. cykel)

-       en tydlig ökning av syreförbrukning under viktbärande aktiviteter (promenader etc.)

-       ökad hjärtfrekvens under vila och submaximalt arbete

-       oförändrad VO2max

-       ökad ventilatorisk respons, mestadels från ökad progesteronhalt, under vila och submaximalt arbete

-       en möjligt ökad förstoring av hypoglykemiskt svar under träning, speciellt sent under graviditeten

-       minskat blodtryck genom minskat arteriellt diastoliskt blodtryck

-       ev. en minskad sympatisk nervrespons till träning under senare del av graviditet

Träning under graviditet har också visat sig haft olika effekt på fostret, t.ex. har man sett att träning inte ökat risken för spädbarnsdödlighet, minskat risken för en för tidig födsel och även havandeskapsförgiftning. Man kan dock konstatera att hård fysisk träning under graviditeten kan medföra risker för fostret, bl.a. genom minskat blodflöde till moderkakan vilket kan medföra fosterhypoxi, fostret kan också drabbas av hypertermi, samt en minskad glukosförsörjning som då kan ses under moderns hårda träning. Hård träning under graviditeten medför en ökad hjärtfrekvens hos barnet (5-15 slag/minut), men detta kan man dock se att inte har några vidare effekter på fostret.

Vad är då bra träning för en gravid och vad är inte bra träning?

Man kan definiera bra träning för gravida i termer av RPE (Rating of Perceived Exertion), d.v.s. graden av utmattning. RPE skall helst ligga på omkring 12-14 för en gravid kvinna och detta motsvarar termer om ”somewhat hard”. Man kan också översätta det med att man skall kunna hålla uppe en konversation under träning, högre belastning/tempo skall inte hållas. Träning som också rekommenderas är bl.a. styrketräning i sittande läge eller vattengymnastik.

Så elitidrott och gravida då? Hur hänger det ihop!?

Nu blir det lite mera komplext än vad det vart hittills. Det är nämligen så att eftersom kroppen reagerar som den gör rent fysiologiskt (ökad puls, ökad syreförbrukning) så påverkas ju också kroppen och belastas på ett annat sätt. En ökning kan vara att gravida kvinnor får en lägre ökning än icke-gravida kvinnor i det diastoliska blodtrycket, alltså som jag tidigare skrev att det sympatiska nervsystemets aktivitet minskar.

Detta skulle också kunna bero på ökade plasma-beta-endorfinnivåer. Endorfiner ökar bl.a. smärttröskeln, förbättrar aptitkontrollen samt minskar oro, spänning, ilska och förvirring. Beta-endorfiner ökas med fysisk aktivitet upp till 5 gånger mot vilonivån, och eventuellt ännu mera i hjärnan, ju längre träning (med lättare belastning) och längre viloperioder under träning verkar ge den högsta responsen av beta-endorfiner. Man har därmed sett i forskning att nivåerna av beta-endorfinerna ökar mera under graviditet än vad de ökar med träning, och detta skulle kunna bidra till att man presterar ännu bättre i prestationsidrotter under graviditet än under ”vanliga” förutsättningar.

Någon slutsats i det hela?! Blev vi klokare?

Ja, det man kan se från ovanstående information är alltså att gravida kvinnor troligen utsöndrar mera beta-endorfiner än vad vanligt tränade kvinnor utsöndrar, och dessa endorfiner påverkar alltså bl.a. lugnet och minskar stressen hos den aktiva. Dessa responser är alltså förknippade med en ökad prestation vid t.ex. precisionsidrotter som golf och skidskytte och det är kanske därför som kvinnorna i öststaterna under slutet av 1900-talet gjorde sig gravida och presterade bättre, varpå de senare gjorde abort. De ville helt enkelt ha ut de fysiologiska effekterna av graviditeten men inte resultatet av graviditeten, d.v.s. barnet i sig.

Källor:

Coburn, Jared M., & Malek, Moh. H. (2012). NSCA´s Essentials of Personal Training. USA: Human Kinetics.

Henriksson-Larsén, Karin. (1999). Fysisk träning är bra för både mamman och barnet. Läkartidningen 96(17), s. 2097-2100.

Katz, Richard, Karliner, Joel S., Robert, Resnik. (1978). Effects of a Natural Volume Overload State (Pregnancy) on Left Ventricular Perfomance in Normal Human Subjects. Circulation, 58, s. 434-441.

McArdle, William D., Katch, Frank I., Katch, Victor L. (2010). Exercise Physiology Nutrition, energy and human performance. USA: Lippincott Williams & Wilkins.