Jenny Häggblom

Vilka sötningsmedel finns?

Sackarin

Sackarin är ungefär 300 gånger sötare än socker men har en bitter eftersmak.

Cyklamat

Cyklamat förbjöds 1969 för att man trodde det kunde framkalla cancer i större utsträckning. Cyklamat marknadsförs fortfarande i ungefär 50 länder, inkluderat t.ex. Kanada (6) och USA (4). Cyklamat blir inte helt metaboliserat i kroppen och kan omvandlas till cyclohexylamine, en potentiell cancerframkallare, som också kan ha negativa kardiovaskulära effekter (4).

Aspartam

Upptäcktes 1965 av James Schlatter. Aspartam består av två aminosyror, fenylalanin och asparginsyra. Aspartam kan metaboliseras i kroppen och är därför inte kalorifritt (4kcal/g). Aspartam är ungefär 200 gånger sötare än socker vilket gör att en minimal mängd aspartam behövs för att söta t.ex. en dryck vilket då gör att den bli nästintill kalorifri (6). Man har trott att aspartam kan öka fenylalanin-halten i blodet vilket skulle kunna arbeta emot neurotransmittorernas syntes i hjärnan. Men i en studie så har man sett att fenylalanin-halten var lägre än nivån för upptäckt i alla blodtester både före och efter en konsumtion av aspartam (4).

Acesulfam-K

Liknar på både sackarin och cyklamat i både struktur och smak (6). Acesulfam-K absorberas i magen och är utsöndrat i urinen utan att bli metaboliserat och ger därför ingen energi till kroppen (4). Acesulfam-K är ca 300 gånger sötare än socker och kan ha en bitter eftersmak (2).

Neotam

Neotam är det starkaste sötningsmedlet på marknaden med sina ca 7000 gånger sötare smak än socker (6).

Sukralos

Är ca 600 gånger sötare än socker (2), är framställt från socker men har ersatt klorin för tre hydroxylgrupper istället (6). Sukralos är ofta kombinerat med maltodextrin vilket gör att det rent fysiskt kan ersätta socker. Ungefär 25% av sukraloset absorberas, men den lilla del som är absorberat blir inte metaboliserat och utsöndras oförändrat med urinen (4).

Taumatin

Söt-smakande plant-protein som smälts ner till aminosyror i magen före det absorberas. Taumatin är ett säkert ämne för människan att inta (4).

Stevia

Traditionellt sötningsmedel i Syd-Amerika. Studier på gnagare har visat att stevia absorberas och degraderas till steviol, vilket sedan undergår vidare metabolism (4).

Är sötningsmedel förknippat med ökad hunger/aptit?

Svaret har med tiden varierat men numera tyder all forskning på att sötningsmedel inte ökar aptiten. 1986 trodde man att glukos minskade aptiten efter konsumtion, i jämförelse med aspartam som man då trodde ökade motivationen att äta och minskade känslan av mättnad. Sötningsmedel har samma belöningssystem som socker. 1993 så undersökte man 15 artiklar på området och fann att bara en rapporterade en ökning i konsumtion av mat, alltså inga bevis för att artificiella sötningsmedel ökade aptiten hos människor (2).

Man trodde förut att aspartam ökade fenylalaning och tyrosin-halten i blodet (aminosyror som slåss med trypthophan för inträde i hjärnan) och oron grundade sig i att denna mekanism kunde minska halten av typthophan i hjärnan och på så sätt stimulera intaget av kolhydrater. Även om aspartam har denna funktion på hjärnan så är den dos som krävs så pass stor att det är nästintill omöjligt att inta; över 500mg/kg hos råttor (2).

I en studie som gjorts där man jämförde vatten, aspartam-, sakarin- eller sukros (socker)-sötad dryck så kunde man se att hungern var högst för de som druckit vatten, lägre för kalorifria sötade drycker och lägst för dem med socker-sötade drycker (4). Detta tyder på att hungerkänslorna inte ökar med sötningsmedel-sötade drycker.

Ökar man mat-intaget när man dricker/äter artificiella sötningsmedel?

Man kan, beroende på sambandet mellan söt smak och kaloriinnehållet eventuellt överäta när man vet att energiinnehållet är lägre i det sötade än vad det annars skulle vara. Människan är skapt till att jaga efter mat och eftersom sötningsmedelsbaserade produkter inte triggar igång mättnads-receptorerna i kroppen på samma sätt som socker gör så skulle det kunna påverka oss människor i att söka efter mera mat och på så sätt överäta kalorier och därmed öka i vikt. Men det finns inte substans för att hungern triggas igång av sötningsmedel som den gör när sockerbaserade livsmedel är konsumerade (6).

Ökat Matintag beror på när min timar in sin konsumtion med sötningsmedel i förhållande till måltider. Alla studier på detta är inte överens, men allting tyder på att sötningsmedel kan minska intaget av kalorier när man tar det mellan måltider, men när man tar det med måltider så har man sett att barn kompenserar för låg-kalori mat genom att öka kalorimängden i maten (d.v.s. äta mera) (3).

I en studie med 6 normal-viktiga män så ersatte man sockerbaserad mat med aspartam och minskade då kaloriinnehållet med hela 25% i maten och minskade totalt dagligt intag av energi med 10% (en tendens mot viktminskning). Alla testpersoner ökade sitt mat-intag när det minskade energin från sockret men det ökade bara med 40% av de ”saknade kalorierna” (4).

Det man kan säga rent generellt är att om man ersätter sötade och energirika produkter med sötningsmedels-baserade produkter (typ vanlig Cola med light Cola) och inte ersätter näringsrika produkter (typ mjölk och juice) så kan man utan problem minska i vikt (4).

Artificiella sötningsmedel, såsom Acesulfam-K, påverkar ”söt-smaks”-receptorer vilket i kombination med något sött (t.ex. godis) kan leda till ett snabbare blodsocker absorbering och insulin-utsöndring och därmed också kunna påverka vikt, aptit och högt blodsocker (3).

Är aspartam farligt?

Nej, inte om man inte lider av sjukdomen PKU (fenylketonuri). Dessa personer har svårt att bryta ned och metabolisera fenylalanin. Förpackningar måste på grund av detta märkas med ”innehåller en fenylalaninkälla” (5). Gränsvärdet för aspartam kan jämföras med mängden 10 burkar light-läsk – om läsken enbart hade vart sötat med aspartam vilket den aldrig är vill säga (1).

Är cyklamat farligt?

Eventuellt så kan diabetiker vara en riskgrupp (5), detta håller forskningen på att undersöka.

Diabetes och artificiella sötningsmedel

En daglig konsumtion av (4)

-       aspartam under ADI (acceptable daily intake) har ingen påverka på glykemisk kontroll eller blodfetter hos personer med diabetes

-       sukralos under ADI har ingen signifikant påverkan på blodsocker-koncentrationen

-       sakarin under ADI har ingen påverkan på blodsockerhalten, eller blodfetterna hos personer med diabetes

-       cyklamat under ADI har ingen signifikant påverkan på blodsockerhalten eller blodfetterna

-       stevia har ännu inte kunna kartläggas vare sig det är bra eller dåligt, men man har sett att en konsumtion av stevioside kan hjälpa personer med högt blodtryck

Alltså, som slutsats:

Icke näringsrika sötningsmedel (som aspartam) stimulerar inte aptiten eller påverkar mekanismerna som reglerar hunger och mättnad.

Man kan som slutsats dra, att den ökade användningen av artificiella sötningsmedel inte har ökat incidensen i fetma och övervikt, men det skulle vara väldigt intressant att se hur världen skulle sett ut om dessa sötningsmedel inte funnits!

Referenser:

(1) Anki Sundin (2014). Sötningsmedel – Problem eller Lösning? Hämtat från www.ankisundin.se

(2) Benton, D. (2005). Can artificial sweeteners help control body weight and prevent obesity? Nutrition Research Reviews, 18, 63-76.

(3) Brown, R.J., De Banate, M.A. & Rother, K.I. (2010). Artificial Sweeteners: A systematic review of metabolic effects in youth. International Journal of Pediatric Obesity 5(4), 305-312.

(4) Gougeon, R., Spidel, M., Lee, K., & Field, C.J. (2004). Canadian Diabetes Association National Nutrition Committee Technical Review: Non-nutritive Intense Sweeteners in Diabetes Management. Canadian Journal of Diabetes, 28(4), 385-399.

(5) Livsmedelsverket (2015). Sötningsmedel. Hämtat från www.livsmedelsverket.se

(6) Yang, Q. (2010). Gain weight by ”going diet?” Artificial sweeteners and the neurobiology of sugar cravings. Yale Journal of Biology and Medicine, 83, 101-108.