Idag tänkte jag gå igenom lite vetenskapliga bevis för att jojo bantning inte är att rekommendera, samt jag kommer även att kolla lite på bevisen för att styrketräning är en bra träningsform när det kommer till fettminskning jämfört med vanlig konventionell konditionsträning.
Jojo bantning som fenomen
Till att börja med skall jag reda ut vad jojo bantning är för något och när det uppstår. Jojo bantning uppstår när personer, ofta feta som går på lågkaloridieter, försöker hålla en diet under en specifik tidsperiod, varpå efter denna löpt ut, personen börjar äta ”som vanligt” igen och vikten ökar därmed i snabb takt. Ofta sker denna typ av viktökning eftersom personen som hållit en diet under en kortare tid, oftast tappat stora mängder vätska och inte fett-massa.
När personen som gått ner i vikt, lägger på sig vikten igen efter dieten, så består ofta vikten av mestadels fett. Eftersom en person som väger 100 kg har ett visst energibehov i viloläge (basal metabolismen) så kommer denna person, för att hålla sin vikt, behöva äta en viss mängd kalorier. När personen sedan minskar i vikt till 90 kg så kommer också basal metabolismen minska. Det är ofta detta som gör att en person som snabbt går ner i vikt, lägger på sig samma vikt igen och gärna lite mera. Om personen (100 kg) först skulle behöva t.ex. 2300 kcal för att behålla sin vikt så behöver personen sedan (90 kg) kanske 2000 kcal för att hålla sin vikt. Men eftersom personen går på en lågkaloridiet så kommer viktminskningen att gå snabbt (personen ligger på ett stort underskott mot sin basal metabolism, t.ex. 1200 kcal). Efter dieten sedan, när personen skall börja hålla sin vikt igen, så kommer eventuellt denna person att äta precis som innan dieten – d.v.s. 2300 kcal per dag. Med detta, eftersom basal metabolismen nu ligger på 2000 så kommer det ske en viktökning genom att personen överäter.
I en studie som publicerades 1999 (1) så kan man läsa att befolkningen överäter. Detta p.g.a. att vi har stor tillgång på föda i västvärlden, det är lättillgängligt att få tag i kalorier idag. I studien kunde man se att 85 % av den energi som vi får i oss när vi överäter lagras som fett, speciellt triglycerider (en del av fettmolekylen) (1). Fett är förknippat med att användas under en längre tid, alltså i och med att fett är energitätt så kan vi lagra fett för att under en längre svältperiod kunna ha ett lager att ta av om nöden så kräver. Men idag när samhället ser ut som det gör och mat är tillgängligt, så behöver vi inte lagra in så mycket fett som vi tidigare behövde (t.ex. vi dålig skörd eller vid ett krig/kriser(2)). En ”smal” person lagrar så mycket fett på sin kropp vilket skulle motsvara energin för ungefär 1 månad, medans en överviktig person har fettdepåer som skulle kunna räcka under nästan 1 år (1).
Viktminskning och styrketräning
Traditionellt sett så har man ofta rekommenderat konditionsträning som träning för att minska i vikt. Troligen är denna rekommendation baserad på den syreupptagning som kroppen behöver för att kunna genomföra samma tid av tränings som styrketräning. Under t.ex. 30 minuter av aerob träning (löpning, cykling) så kan en person förbruka +- 338 kcal medans samma person, under samma tidsintervall om 30 minuter men genom styrketräning, bara förbränna 60-150 kcal. Man har troligen också rekommenderat konditionsträning i förmån för styrketräning, eftersom aerob träning oxiderar mera fett än vad styrketräning gör, som mestadels förbrukar kolhydrater (glykogen i musklerna) (3).
För att klargöra för daglig energiåtgång så måste ett fåtal begrepp först redas ut. Total daglig energiåtgång (Total daily energy expenditure, TEE) är den sammanlagda energiåtgången som krävs under en dag. Man kan dela upp denna i 3 delar, dessa består av basal metabolismen (BMR), matens termogena effekt (TEF) och termogena effekten av fysisk träning (TEPA).
Komponent:
|
%-uell energiåtgång/dag:
|
Basal metabolism
|
+- 60-75 %
|
Matens termogena effekt
|
+- 10 %
|
Träningens termogena effekt
|
+- 15-30 %
|
Enligt tabellen ovan så kan man se att majoriteten av energiåtgången per dag kommer från vår basal metabolism, alltså all energi som går åt att sova, vila, äta (allt utom maten i sig), diska, hämta post m.m. Vid en ökning av muskelmassa (hypertrofi) så har man sett att den basala metabolismen har ökat, detta leder i sin tur till att hela dagens energiåtgång ökar och minskar därmed kroppens fett.
Studier (se referens i studie 3) som tillsammans studerat effekten av styrketräningen och viktminskning har sett att, oberoende intensitet på träningen (alltså vilken belastning och vilket antal repetitioner som krävs), så ökar muskelmassan, styrkan, kraften och uthålligheten i sig (3). Men, man skall veta att om man lägger upp sin träning på ett speciellt sätt så kommer den effekten att framträda mera än de andra effekterna (t.ex. styrka).
Vill man öka sin muskelmassa genom just hypertrofi så rekommenderar man också att vilan mellan seten skall vara ”kortare än längre”, d.v.s. 30-45 sekunder istället för 3-5 minuter. Detta rekommenderas eftersom att högre laktatnivåer i blodet (mjölksyra) är kopplat till frisläppning av anabola (uppbyggande) hormoner såsom testosteron och tillväxthormon. Alltså – om man ökar sin muskelmassa genom hypertrofi så kommer också basal metabolismen öka och därmed energiåtgången i vila.
Basal metabolismen använder mestadels fett som energisubstrat, vilket då ger en ökad minskning av fettmassa, som effekt av styrketräning. En beräkning som gjorts i en studie (se referens i studie 3), så visade att 1 kg muskelmassa ökade basal metabolismen under en dag med mellan 30-50 kcal. Under lång sikt, t.ex. ett år, så kan dessa nivåer ge en viktminskning på kroppsfett med mellan 1.42 - 2.37 kg.
Under andra studier (se referens i studie 3) så har man jämfört träningsformen aerobt med styrketräning och där kunde man se att basal metabolismen efter träningsperioden var högre hos de som styrketränade än de som konditions-tränade. Studien pågick i 10 veckor och inbegrep aktiva män som testpersoner.
Ytterligare en studie (se referens i studie 3), som pågick i 26 veckor av styrketräning och inbegrep både män och kvinnor, gav en ökning i styrka med 36 %, en ökning av basal metabolismen med (6,8 %) och en minskning av syrekvoten med 3,5 % vilket i sin tur gav en ökning av fettoxidationen vid vila. Vad gäller yngre personer, så har en studie som pågick i 6 månader och inbegrep träning 9 övningar vid 3 dagar per vecka. Efter studien så kunde man se att basal metabolismen i vila ökade och att användandet av fett ökade – även under sömn. Det som är häftigast med denna studie var att varje pass pågick i enbart ca11 minuter, vilket då ger ett perspektiv på att även kortvarigt träning (vid varje tillfälle) ger extrema förbättringar när det kommer till fettförbränning. Detta det betyder att personer som har svårt att hitta tid för träning, kan klämma in träning under kortare tidpunkter men ändå få samma resultat.
Slutligen har man också sett (3) att EPOC (syrekonsumtionen efter träning) är förhöjd när det gäller styrketräning jämfört med aerob träning. Detta medför att den totala energiförbrukningen (TEE) ökar och kan därmed ge en ökad viktminskning. En sista relevant faktor som också spelar roll är att fett hellre används som energisubstrat när det kommer till vila eftersom musklerna använt kolhydrater som bränsle under träningen och behöver fylla på med nytt glykogen i musklerna.
Slutsats
Börja styrketräna och sluta jojo banta! Det är enligt informationen ovan ett givet beslut enligt mig. Alla de effekter som de har på viktminskning och välbefinnande, så talar de sitt tydliga språk. Det finns egentligen inte några orsaker till att inte börja styrketräna om du redan idag genomför aerob träning, om du t.ex. lägger 1 h, 5 ggr/vecka på aerob träning så kan du med bra resultat förändra rutinen genom att byta ut 3 aeroba pass per vecka till 3 stycken styrkepass per vecka istället. Effekten kommer att vara god och dessutom kommer du bygga den styrka du behöver för att klara av vardagliga aktiviteter. Man behöver INTE vara rädd för att bli ”biff/broiler” bara för att man tränar på gymmet. Som jag skrev ovan så kan all typ av träning på gymmet ge muskelökning/hypertrofi. Om ni kollar på vilken atlet som helst, t.ex. Marit Björgen så har hon tränat i 10-tals år för att få den kropp som hon har idag. Det är inte så att musklerna ”ploppar ut” bara för att man styrketränar, det är jag ett levande bevis på!
Referenser:
(1) Levine, J. A., Ebenhardt, N. L., & Jensen, M. D. (1999). Role of Nonexercise Activity Thermogenesis in Resistance to Fat Gain in Humans.
(2) Prentice, A. M., Jebb, S. A., Goldberg, G. R., Coward, W. A., Murgatroyd, P. R., Poppitt, S. D., & Cole, T. J. (1992). Effects of weigth cycling on body compositions.
(3) de Mota, G. R., Orsatti, F. L., Figueira da Costa, T. N., & Marocolo Jr, M. (2010). Strength training and weigth loss.
En av de saker, som jag utsatts för, och som tagit mycket energi av mig är en händelse som också skedde i USA. Det var en händelse som fick enorma konsekvenser, även om själva händelsen i sig var pytteliten. Jag vet att jag nämnde det här när det var i "skottgluggen", men inget mera än så. Idag är jag redo att berätta om det, redo att möta mina egna demoner, redo att dela med mig. Dela med mig av en händelse som skjutsade mig ännu djupare ner under jorden, under bägge fotknölar och bort från allt vad som självförtroende hette.
Själva händelsen skedde väl succesivt. Det började säkert mycket tidigare än när det "upptäcktes". Jag har alltid skrivit vad jag gjort, vad jag tränat, var jag tränat, vem jag umgåtts med, hur jag lever där jag är i världen osv. här på bloggen. I USA var detta inget annorlunda, men konsekvenserna av det fick annorlunda följder.
Jag kommer ihåg att det var i November 2010. En i laget fyllde år, detta var en lördag. Vi hade planerat att "kidnappa" henne och överraska henne med en middag ute på ett ställe som heter Cheescake Factory. Sagt och gjort, det gjorde vi. Vi lyckades med alla punkter. Kvällen var trevlig, även om den var spänd mellan vissa personer i gruppen (dvs en tjej i laget snackade absolut inte med mig vid detta laget - ingen aning om varför). När vi hade ätit klart så tog vi oss tillbaka till studentlägenheterna (sk. dormen). Innan jag fortsätter med historien härifrån så måste jag göra ett instick och ett sidospår.
När vi började skolan så måste vi skriva under ett kontrakt där vi sade att vi inte skulle mobba, kränka andra, se alla som personer, dricka alkohol på skolans område och i skolans lokaler (inkl boendet) osv. Alla skrev under detta, det var ett krav för att få spela golf och börja skolan. Nu, tillbaka till historien.
När vi nu kom hem från middagen så hade en av de äldre killarna i herrlaget, tagit med sig sin största väska som dessutom hade skolans logo på sidan, det var en av våra resväskor som alla i laget hade fått. I denna hade han kläder, men bara lite grann. Han fyllde istället upp väskan med öl och alkoholhaltiga drycker och smugglade in dem i boendet på detta sätt. Ingen märkte något av vakterna. Jag hade redan sagt att jag skulle sova tidigt, jag var redan här utbränd och helt slut, så jag gick hem till mig. Men jag vet, tack vare sociala medier m.m. att det var en extrem fest hos golfarna och att de inte var nyktra. Detta skedde dessutom i dormen. Tjejerna gick också ut till en bar, men de grundade upp hemma vid i lägenheten.
Jag skrev om detta här på bloggen morgonen efter, och detta tog hus i helvete. En av tjejerna skriver på mess att vi måste snacka. Okej, visst tänkte jag, det går väl bra. Då visade det sig att den här tjejen som fyllt år, hade blivit kränkt av att jag skrivit om festen på bloggen och skrivit om alla som de var fyllon som inte brydde sig om allt vad regler hette. Detta kan jag inte skriva under på, men det ansåg hon. "Du kan inte skriva på offentliga sidor om hur vi festar och har oss" bla bla bla... "fattar du inte att det kan sprida sig och ge dåligt rykte om golfarna här i skolan"...
Jag förstår precis. Jag beklagar. Det är mitt fel. Hur de fått tag på min blogg är fortfarande ett mysterium, men när de nu fått tag på den så hade det använt copy-paste och google translate för att översätta allt jag skrivit till respektive modersmål (norska, danska, franska och spanska). På detta sätt fick jag skit för att de brytit mot reglerna.
På måndagen blev jag inkallad till headcoach för ett individuellt samtal. Ett samtal som inte var så angenämnt. Ett samtal där jag, helt ensam, fick sitta och förklara mig. Ett samtal där coachen mer eller mindre skrek på mig, utan att hon ens tagit del av vare sig text eller händelse i sig. Allt hon sade var det som de andra spelarna sagt till henne, dvs hon var egentligen en tredje källa (först google, sen spelarna, sen coachen). Hon hade ingen aning om vad dom gjort, hur dom gjort det, vad jag skrivit eller vad som hänt.
När jag väl satt där på kontoret fick jag ett sjukt meddelande från coachen. "Jenny, jag har ringt och bokat tid till en psykolog. Du måste få hjälp med ditt beteende. Du kan inte göra såhär." osv. Jag till psykolog? För att jag skivit vad dom andra gjort, att de andra brutit mot reglerna, att jag skildrat sanningen, är det jag som skall gå till psykolog då? I USA är det tydligen så.
Jag gick ett par gånger till psykolog. Jag bad även om ursäkt till de berörda. Men jag fick ingen förklaring från coachen eller ens gehör för att jag berättat att de brutit mot alkoholreglerna i dormen m.m. Ingenting. Det enda uns av hopp jag nu hade var psykologen. Det var den enda som var på "min sida" just nu. Trodde jag.
Efter ett par veckor samlades hela gruppen, hela damlaget, för ett samtal angående vad som hänt och även genomföra lite cooping strategier för att hantera detta i framtiden. Under hela samtalet så fick jag sitta och försvara mig, jag hoppades på att psykologen skulle vara på min sida och förstå mig, men till och med hon vände mig ryggen under detta samtal. Helt plötsligt bar jag hela bördan på min två, redan nedtyngda, axlar. Nu var detta droppen som fick bägaren att rinna över.
Efter detta så orkade jag inte mera, jag började äta mer och mer restriktivt. Träna mer och mer, oftare och oftare. Plugga mer och mer. Golfa mindre och mindre. Allting var helt på väg åt fel håll. Jag var på väg ner i avgrunden och det kände jag. Jag visste att något var fel, väldigt fel. Men det var veckor och dagar tills dess att det var jullov och jag fick komma hem.
Efter julen, att behöva åka tillbaka till det helvete som jag ändå hade där, var inte roligt. Att komma tillbaka och möta mina värsta fiender som inte ville prata med mig eller ens se mig, var inte så roligt. Jag fick nog och drog mig tillbaka till mitt rum. Jag åt ingenting, nästan i alla fall, och jag tränade så mycket jag orkade. Jag magrade 3 kilo på 8 dagar, 3 kilo som försvann innan jag fick åka hem. Åka hem till mamma, familjen och tryggheten. Tillbaka till ett liv. Skulle jag inte kommit loss, skulle jag inte fått komma hem, skulle inte mamma legat på, så skulle jag kommit tillbaka i en kista - det visste jag. Detta var ingen hållbar livsstil. Jag klarade inte upp det själv. Hemma fick jag i alla fall hjälp, även om jag skulle tappa 14 kg till på ca 1 månad. Jag var i botten.
Nu, ca 4 år efter händelsen, kan jag och vill jag berätta om det. Det är preskiberat och jag kan inte bli utsatt för det helvete som jag blev där och då. Jag kan inte bli tvingad till psykolog, inte bli tvingad till något som jag inte är med på. Och den största skillnaden mellan idag och då, är att jag idag är 4 år äldre, 4 år rikare med erfarenheter och inte minst 4 år psykiskt starkare på alla plan. Jag är en ny person idag, en person jag inte kunde tro att jag skulle bli när jag var yngre. Jag är idag stolt över mig själv, stolt att jag lyckats reda upp detta helvete som de orsakade för mig, stolt över att leva, stolt över att våga berätta öppenhjärtigt.
Jag hoppas du förstår att detta tog ner mig ordentligt, från det att jag blev tvingad till psykolog och till sista februari ca 3,5 månad senare hade jag tappat 27 kg på kroppen och tappat hela psyket på kuppen. Jag var nästan ett vandrande lik. Jag hade det tufft, väldigt tufft. Det tog länge innan jag kunde släppa denna händelse, länge innan jag vågade skriva igen, länge innan livet började flyta på igen - det tog nästan 3 år. 3 år, det är lika länge som de andra i det laget (som mobbade) tog sin examen på. Själv tappade jag nästan alla dessa år, om jag inte skulle vuxit psykiskt och hittat mitt kall i livet - personlig träning och inspiratör.
Jag vill komma ut och prata om detta med folk. Prata om mobbning, kränkning, inspirera andra och motivera andra till att våga tro på sig själv även om andra trycker ner en. Jag vill hjälpa andra att må bra, både fysiskt och psykiskt. Ingen skall behöva hamna i skiten jag vart, ingen! Jag vill hjälpa andra att må så bra som dom kan!
Tack snälla för att du orkade läsa, orkade ta del av ännu en händelse, en händelse som formade mitt liv under en lång period. Detta du just läst, det är det som påverkat mig mest, det är den enskilt värsta händelse som skett i mitt liv (som jag kan komma på nu i alla fall) och det är den senaste händelsen som ligger mest ytlig av alla andra kränkningar och mobbningar. Tack snälla!
Kramar
Jenny <3
Tack för alla fina kommentarer efter gårdagens inlägg angående hur jag haft det under min uppväxt. Tack allihopa! Det betyder mycket för mig.
Idag har jag, som väl de flesta andra, haft varmt. Jag jobbade mellan 8-12 och sen tränade jag ben på gymmet på jobbet. Det var varmt och dessutom sista passet innan jag nu går in i 1-2 veckor av fri träning innan jag går in i en ny träningsperiod.
I morgon jobbar mellan 8-12 igen, ska hålla 3 pass och sen åker jag hem. Alltså ingen träning efter arbetstid, jag kommer dra ett pass istället så det får bli träningen.
Återigen tack för all respons på senaste inlägget. Det kan nog komma mera så småningom, har vart med om mycket. Mycket som satt spår i själen under årens lopp. Tack!
Jag har mycket på mitt CV som ingen vet om, mycket jag har vart med om men som ingen förstått eller ens vetat att har hänt mig. I detta inlägg kommer jag att skriva av mig av några av de händelser som färgat mitt liv och som jag vill dela med mig. Jag kommer inte att nämna några namn, men jag känner på mig att de som läser detta och känner igen sig vet vem jag menar och kanske känner sig träffad själva. Det är inte meningen att skapa rabalder eller ens kränka någon annan, men jag vill verkligen dela med mig nu, för nu tycker jag det är dags. Det är saker som jag burit på under flera år och som präglat mig och till och med satt mig i den livssituation som jag under de 3 senaste åren befunnit mig i.
Jag har under mitt liv blivit både kränkt och mobbad. Kränkt av personer som jag trodde stod mig nära och mobbad av personer som jag ville ha en bra kontakt med, men det blev inte fallet. Till att börja med så skall jag härmed definera vad kränkning och mobbning betyder, så ni vet vad jag snackar om.
Kränkning betyder "att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet". Ordet mobbning betyder "en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp". Mobbning kan ske direkt, med fysiska eller verbala medel, eller indirekt, t.ex. genom social isolering.
Jag har blivit både kränkt och mobbad. Och det är jobbigt. Väldigt jobbigt. Det är så psykiskt betungande att inte kunna försvara sig eller ens våga berätta om det till andra, inte ens till närmast anhöriga. Flera saker som jag vart med om har jag först flera år senare vågat berätta för andra, och jag har nog inte berättat allt ännu heller. Men här kommer ett axplock från det som jag vart med om.
En händelse som jag inte kommer att glömma inträffade för säkert 15 år sedan, kanske ännu längre. Men det var först för kanske 1-2 år sedan som jag berättade för mina föräldrar och för min psykolog vad som hade hänt. Det var nämligen så att jag och min brorsa var på lunch/middag hos en person, och när vi skulle äta så satte vi oss som vanligt ner vid bordet. Min bror, som då är pojke, fick äta med vilket bordsskick som helst, men jag, som ju är flicka fick inte äta hur som helst. Jag fick böcker under armarna och skulle således äta på detta sätt. Det är en ren och skär kränkning av denna person, mot mig. Idag har jag gått vidare, men jag kommer aldrig glömma det som hände, oavsett om jag vill minnas eller ej.
En annan händelse var på golfbanan. Jag hade nyligen köpt en beanie (bredare pannband, kortfattat) och det var ett Peak och hade färgen blå. Jag ville förstås använda denna och hade därmed den på mig när jag kom till banan för träning. När jag kom in på klubben så fick jag direkt en kommentar, "nämen se där, där kommer Marge Simpsons". Det var också en kränkning, men i form av en kränkande kommentar. Jag hade inte på mig den huvudbonaden flera gånger, det är först nu som jag anväder den igen och det är kanske 5-6 år sedan jag köpte den.
I golfkretsarna finns det mycket folk i rörelse. Mycket folk som inte känner en, och mycket folk som känner en lite bättre. En person jag trodde jag kände bra har utsatt mig för någon form av kränkning som jag inte kan kategorisera. Men den här personen har påpekat min axelställning flertalet gånger, att jag är rundaxlad och har dålig hållning. Jag jobbade som en tok med att "reparera" detta, men det lyckades aldrig riktigt. Idag vet jag varför. Jag är genetiskt lagd såhär, med mina runda axlar. Jag kan ingenting göra åt det utan har fått acceptera det och leva med det, men det är hursomhelt ingenting som jag glömmer i första taget. Idag kan jag berätta och jag har idag förstått att man kan ha rundade axlar utan att skämmas för det. Men då trodde jag inte det gick och jag gav mitt allt för att försöka rätta till det.
Jag har ju vart en sväng till USA också. Den största bidragande orsaken till att jag kom hem därifrån sjuk som fan, var att jag blev kränkt av mina lagkamrater och tränare. Det var många händelser som bidrog men de två som lyser starkast var nog de jag skall beskriva nedan.
Den första händelsen var en dag när det var ca 30-35 grader i solen, och i Atlanta är det ganska fuktigt. Vi hade vart på golfträning ute på en bana och nu hade vi just kommit tillbaka till dormen. Jag satt ofta längst bak i bussen på väg ut till banan, det var liksom min plats, och där satt jag helt ensam. Nu hade mina lagkamrater börjat gå ur bilen och jag får höra "Jenny, can I have a word with you please?" av vår coach. Okej, ja visst. Jag var sjukt nervös och visste inte vad som väntade. Det visade sig, att när de andra gått iväg, så satte jag ensam i bussen med coachen och fick mig en känga. Jag fick reda på ett "du måste göra någonting åt din svettlukt, det är inte så gott i bussen". Okej.... Inte undra på när vi just tränat och det är 30+ grader ute... Men visst. "Jag kan skjutsa dig till butiken så du kan få köpa en deo", hördes... "Tack, men jag har en och jag använder den flera gånger per dag". En sådan hemsk sak... Inte kan jag väl rå för att jag svettas mera än andra och har det också genetiskt, min mamma har de generna som jag ärvt.
En sista sak som jag tänkte ta upp är en händelse som väl inte är en så stor big-deal egentligen, det finns betydligt större från USA tiden. Men som skedde ganska tidigt i min vistelse over there. Vi hade opening dinner på skolan med hela idrotts-sektionen (dvs alla idrotter i skolan var representerade och vi hade en middag tillsammans med samkväm och tröjutdelning). Det var buffé och vi gick och tog mat så mycket vi ville. När det kom till desserten så avstod jag den, och då fick jag höra från min norska lagkompis (som jag då hade kommit närmast) att "går du på slanken?", slanken = bantar du. Nej, men jag har valt att avstå skitmat i förmån för att bygga muskler och i förmån för min egen hälsa. Tydligen var det inte okej... För mig är det helt ok att avstå ett dessertbord om man vill, om man redan för flera år sedan slutat med godis och sådant. Jag ville vara så fit och frisk jag kunde då, men det höll inte i sig så länge. En månad senare så hamnade jag på vårdcentralen för utmattning och överträningssymptom. Jag gick in i väggen och det ledde till ännu mera kränkningar och mobbningar från deras sida.
Bara att nämna, en grej var att jag inte fick delta i konversationer och att de andra gick från bordet när jag kom, eller att de tystnade när jag kom. En annan var att jag fick den här bloggen ifrågasatt, och dessutom rekommenderad att ta bort den eftersom jag hade kränkt andras personlighet och deras rykte när det kommer till skolans policy i USA. Men en massa andra saker hände också, som jag inte ens orkar nämna här.
Så vad kan jag dra för slutsatser av det här då? Jo, jag har som du kanske märkt, vart med om en hel del saker i mitt liv. Saker som jag inte har kunnat eller vågat berätta om innan, men som jag idag kan sätta ord på och förhoppningsvis också få ett förlåt från inblandade. Ett ynka ord som "förlåt" skulle betyda så extremt mycket för mig. Ett litet uns av "Jenny, jag förstod inte hur jobbigt det vart, men jag vill be om ursäkt". Det skulle göra det så mycket lättare att kanske (om jag någonsin kommer att) acceptera.
Jag vill verkligen att ni skall veta detta och att ni sprider detta vidare till andra. Det är flera än jag som råkat ut för kränkningar och mobbning här i livet. Flera som mår dåligt, som fått tvångstankar och som förstört sina liv (antingen tillfälligt eller permanent). Jag gick in i en ätstörning som tog 3 år från mig, 3 år (mellan 19-22) som jag inte får tillbaka. Men jag har istället fått massor med erfarenhet och lärt mig mycket om mig själv, kunskap jag troligen inte skulle kunna skaffa mig på annat sätt.
Tack för att just Du läste denna text. Hoppas du förstår mig nu. Tack!
Förlåt för dålig uppdatering från gårdagen, men det var inte mycket tid som jag hade "över" för mig själv igår och det är då, på den tiden, som jag skriver några rader här. Igår var det fullspäckad dag från morgon till kväll. Kom på i förmiddags att jag hade 2 timmar hemma, borträknat tid innan väckning och tid efter sänggåendes. Jag klev upp klockan 6 för att ta 07.05 tåget till Falkenberg för att börja jobba kl 8.00. Sen jobbade jag mellan 8-12, varpå jag sedan tränade ett pass på jobbet. Vilade samt käkade lite efter passet och sen var det dags att börja jobba igen kl 16-19 för att sedan stressa iväg hemåt. Hann med 19.04 tåget och kunde därmed komma hem till Halmstad kl 19.25. Sen kastade jag mig på cykeln, som jag hade ställt på stationen i förväg, för att hinna till ett möte som började 19.30. Efter mötet så fick jag fara hem, och det var ganska skönt det! Klockan var 21 när jag kom hem och då hade jag fortfarande duschen kvar att ta mig an. Men efter en snabbdusch så hamnade jag till slut i soffan med iPaden i knäet och där höll jag på att bli. Käkade återigen lite för att sedan däcka i sängen kl 22.00.
Alltså hade jag, som ni kanske kan läsa ut, inte så mycket egentid hemma vid datorn. Faktum är att jag inte ens hade igång datorn igår!
Idag är det en lugnare dag, idag så jobbar jag visseligen men bara 3 timmar mellan 15-18 och sen kommer jag hem med 18.55 tåget för att kunna se sista halvleken i kvarten mellan Tyskland och Frankrike.
Igår så genomförde jag ett bra träningspass, jag hade kontakt med musklerna genom hela träningspasset och det är skönt! Jag har nu hittat övningar som passar för mig och min kropp, samt ett sätt att genomföra dem för maximal utdelning, både fysiskt och psykiskt. Gårdagens fokus i träningsväg låg på ryggen, mer specifikt muskeln som heter Latissimus Dorsi, eller breda ryggmuskeln på svenska. Det är den här muskeln som bildar en så kallad V-form på ryggen när man är stark i den, och när den syns tydligt. Hos simmare är denna muskel väldigt stor och stark. I träningsvärlden kallas det för "V-shaped form/figure". 3 övningar som är bra för att träna denna är följande:
- chins (uppdrag i stång med handryggen mot dig)
- rodd, antingen i maskin eller med vikter
- marklyft
Istället för marklyft, som jag ännu (om någonsin mera) kan köra, så gör jag istället latsdrag i maskin. Det fungerar lika bra, det jag går minste om är benen.
I morse så tränade jag igen en gång, rullar på ett 4 dagars schema just nu, detta var dag 3 av 4 innan jag tar en vilodag från träning. Dagens fokus låg på bröstmuskulaturen, stora bröstmuskeln eller Pectoralis Major. Övningar som är bra för att bygga bröst är bland annat:
- liggandes/halvsittandes pressar (hantel, skivstång, kettlebell)
- flyes (i kabelmaskin eller med hantlar)
- armhävningar
Jag gjorde inte armhävningar i dagens pass, men jag gjorde många varianter av de två första punkterna istället. Jag fick en väldigt bra kontakt med musklerna idag igen, och då improviserade jag fram ett pass som jag körde. Avslutade passet gjorde jag genom att köra lite mage och även 4 minuter på löpbandet. Igår var mina första minutrar på löpbandet sedan ryggskadan i april. Kändes bra igår och kändes bra idag, det är väldigt skoj tycker jag! Det går framåt för mig!
Nu har jag just käkat lunch och lagat matlåda till kvällen, blir omelett-wraps med tonfiskröra till middag på tåget ikväll. Vill ju hem till fotbollen så det blir middag "on the go" idag. Ha en fin fin dag och trevlig semester till alla er som går på ledigt idag, bland annat mamma, pappa och Anna Staffansson (min sjukgymnast)!
En något dålig bild, men det är utsikten från sjukhuset mot Halmstad centrum. Det högsta är där Högskolan!
Spinningsalen på Motionshuset innan städning påbörjades, då var det kaos men rent blev det!
Ett aningen trött och ansträngt leende igår under pausen mellan skiften på jobbet. Trött, mätt och nytränad!
Tidig morgon imorse, började jobba kl 9 vilket innebar att jag fick ta tåget som går 8.05 härifrån. Så det blev en tidig lördagsmorgon. Jobbade fram till 12, varpå jag sedan gymmade och sen tog jag mig hemåt för lite energipåfyllnad. Käkade och sen for jag till butiken.
Kvällen kommer för min del att gå i fotbollens tecken. Imorgon är det jobb igen, men innan dess så gymmar jag. Åker väl 12.05 och kommer hem kl 20.00.
Vad motiverar dig till din träning och vad inspirerar dig i din träning? Det ämnet skall jag beröra idag, som annonserat vart.
För att börja, så måste vi ställa oss några enkla frågor till oss själva. Dessa frågor är inte komplicerade att ställa men kräver kanske, i många fall, rätt så kompicerade svar.
- Varför tränar jag?
- Vill jag träna?
- Vilket mål har jag med min träning?
- Vill jag träna just det här eller något annat?
Om Du kan besvara ovanstående frågor så kan man gå vidare med att försöka lösa knutarna som finns. Om Du inte kan besvara frågorna sakligt och noggrannt så måste Du stanna upp och fundera en extra gång. Svaret på frågan varför kan variera i oändlighet. Det kan vara allt ifrån att gå ner i vikt, spela skadefri idrott, orka i vardagen, lindra stress, prestera i lopp/race, tävla i body building m.m. som ni märker så kan ett svar på "varför" ha extremt många inriktningar. Din inriktning och ditt svar är unikt för Dig, det är Du som skall må bra i ditt val! Därför är det viktigt att Du har ett svar på frågan.
Vill jag träna? Vissa vill, som jag nämnde ovan, tävla i body buildning eller löpning, och då är träning ett måste för att kunna prestera när det väl gäller. En del vill gå ner i vikt, en diet kan hjälpa (det är vad alla dieter påpekar i alla fall, fast faktum kan vara annat), och träning kan "undvikas" i stor mån. Spela skadefri idrott kan man göra, om man inte utsätter sig för t.ex. tacklingar eller häftiga flygturer i alpint/snowboard, biljard är en relativt skadefri idrott.
Den viktigaste punkten av alla är vilket mål Du har med din träning. Din målsättning med din träning sätter avstamp på vilken träning och vilken inriktning Du bör välja för att nå dina mål. Att treva i intet är inte att rekommendera om du verkligen vill få ut dina resultat som du helst vill ha. En målsättning är viktig för att du skall hitta motivation i träningen och även inspiration. Återkommer till det senare.
Att träna en form av träning, kan vara bra men också tråkig. Alla är inte ämnade för gym-träning eller Cross-fit, men alla ÄR ämnade för träning. Det är Du som sätter gränsen för vad du vill göra, vad Du kan göra och hur Du vill lägga upp din träning. Att börja träna i ett gym kan vara bra, men också skadligt då många tror att "gymträning är det enda rätta för mig". Som novis så kanske man inte är så bevandrad i friskvård och därmed också dåligt informerad om vilka idrotter eller motionsformer som kanske passar just han/hon bäst. Det finns en uppsjö med träningsformer som kan passa just Dig, det behöver inte vara det som alla andra på jobbet gör. Gå din egen väg och hitta det som passar Dig, det är Du som äger Din kropp och Din mentala status. Gör inte något som drar ner dig och som gör att du vill lägga ner din satsning på ett friskare/friare/helare liv.
Om du inte har motivation att träna under en period, som både kan vara längre och kortare, så måste man igen ställa sig frågan Varför? Kan Du besvara den frågan, då kan Du börja fundera på t.ex. träningsmetoder/-former, typ av träning, träningskompisar, målsättning eller motivation. T.ex. "jag känner att träningen är tråkig just nu för att jag står stilla på samma belastning hela tiden". I detta fall kan metoden av träning kanske vara rätt, men träningsformen kan vara fel. Med detta menas att styrketräningen kan vara rätt, men att hela tiden köra på 70 % av maximal belastning kan vara orsaken till stagnationen. Istället kanske en variation i belastning vara av värde, att variera från pass till pass (från 50 % ena dagen till 90 % andra och sen 70 % det tredje passet).
Om Du däremot inte kan besvara den frågan så kan hjälp av andra vara att rekommendera. Du kan t.ex. anlita en PT, hänga med en kompis på hans/hennes träning (som kan vara något du inte tidigare testat på), läsa träningstidningar (ex. Runners World, BMX, Body Magazine, Aftonbladet Wellness m.m.) osv. Men det kanske också kan bero på att Du inte har vilat från träningen tillräckligt mycket, en överträning kan ge symptom i tristess gällande motion och friskvård. Att blanda träning, kost och återhämtning är en nyckel till att lyckas hålla en och rolig nivå på träningen.
Kanske finns det en inneboende svårighet till att komma igång att börja träna? Där finns motivation och mål, men att ta sig tiden eller snarare GE sig tiden kan vara svårt. Det kan också, kanske, bero på att där finns en osäkerhet på att "jag lyckas ändå inte nå mina mål, varför börja". En nyckel till att lyckas börja tror jag att ligger i att hitta en morot till att börja träna. Hitta någonting som triggar eller sporrar till träning. Några tips kan vara kompisar och vänner som hänger med och som är på samma/liknande nivå, tidningar och magasin, tv, Facebook, Instagram (t.ex. #jagtogbeslutet, #minresaräknas, #icaniwill, #myway2fitness), personlig träning, inspiratörers föreläsningar eller böcker, föreläsningar samt ett KLART och TYDLIGT definierat och satt mål.
Jag hoppas att du kanske fick ut någonting av detta och att du kanske stannar upp och känner in dig själv en stund. Ge Dig chansen till ett långt och friskt liv! Du är värd det! Du är värd Ditt eget bästa! Du är en stjärna, det måste du få höra många gånger - säg det till dig själv i spegeln varje morgon och kväll.
Ta hand om Dig och må så bra Du kan!
Idag är det söndag. Men inte vilken söndag som helst, det är ju nämligen 1) EU-parlamentsvalet, 2) mors dag här i Sverige och 3) min första dag ensam på jobbet!
Det är alltså en stor dag för mig idag. Jag skall klara mig helt själv på jobbet, men det skall bli ap-roligt och jag ser fram emot det så enormt mycket! Jag bara väntar på att klockan skall ticka på så jag får åka på jobb! :) Älskar
Motionshuset!
Jag har just genomfört ett TRX pass här hemma, det finns inte några ursäkter för att inte göra sin träning. För mig finns det inte några bortförklaringar som tex.
- jag hinner inte
- jag är för mätt
- jag är för trött
- jag orkar inte
- det är för dyrt
- det är för varmt osv.
Det finns svar på alla dessa frågor, och det är inte att du inte skall missa din träningstid. Det finns träningsformer som passar alla personer, oberoende av träningsstatus, hälsostatus, förmåga, kunskap, vilja m.m.
Anser du dig inte ha tid? - Det finns sk. högintensiva intervall- former som går på 20 minuter och ger enormt bra träning!
Är du för mätt? - Yoga och pilates är bra och lugna, speciellt för en person som inte kan springa eller gymma.
Är du för trött? - Yoga och pilates piggar upp! Testa även andra former av yoga (power yoga etc)
Orkar inte? - Ta en promenad i solen och få lite energi i kroppen eller testa dansa! Gör susen!
Är för dyrt? - Kroppen är gratis och med den kan man gör underverk! Plankan, jumping jacks, burpees etc är alla med kroppsvikt!
Är för varmt? - Det finns skugga och även stränder där man kan göra bra och effektiv träning! Testa springa i sanden på stranden, eller i vattenkanten!
Det finns inte några bortförklaringar till varför man inte kan träna. Men träningsformerna passar kanske inte alla och det är ofta därför som man bortförklarar sin träning på ett eller annat sätt. Träning idag är mycket fokuserat på löpning, crossfit och triathlon. Men det finns även former av träning som inte går inom detta skrå men som alla kan utföra! Bara för att bästa vännen eller kollegan tränar crossfit 3 gånger per vecka så kanske inte du eller din kropp klarar av den belastningen, men du kan göra annat som din kropp klarar av! Och det viktigaste av allt - du är inte ensam om detta, testa ett pass med det som du tror kan hjälpa dig att må bättre och du kommer garanterat hitta flera som tänker precis som du eller liknande. Ni kan peppa varandra och hjälpa varandra framåt i er träning! Det är exakt det som träningsgemenskap handlar om! Så våga testa och du kommer klara det!
_______________________________________________________________
Nu skall jag så småningom börja laga pannkakor till lunch för att mätta mina muskler som nästan skriker efter protein, det är vad jag kräver för att bygga massa! Såklart blir det proteinpannkakor för min del! Bild och recept kommer senare!!!
Ha en finfin dag och framför allt, kom ihåg att gå och rösta - din röst gör skillnad!
Fint väder i Halmstad idag! Vattnade fötterna idag, med hopp om att musklerna skall växa! 😉
Igår var jag som bekant på en utbildning som handlade om TRX Supension Trainer. Det var sjukt lärorikt och intressant! Jag ångrar inte en sekund att jag gick kursen kan jag säga!
Anna och jag for ner till Malmö vid 6.30 igår. Det var tidigt men å andra sidan var det nästan ingen trafik alls! Det var gött att köra i egen takt och komma fram när vi behagade. Kursen skulle börja kl 9 enligt planen. Vi kom ner till Malmö lite efter kl 8. Så vi gick runt ett kvarter flera varv för att behålla värmen som vi fått i bilen, det var rätt så kallt under morgonen i Malmö!
Vi kom in i byggnaden (som för övrigt är öppen 15-19 på söndagar) lite före klockan 9 tack vare en deltagare som är kund där i gymmet. Konstiga öppettider om ni frågar mig... Inne i salen var det FREEZING cold, ingen var varm och att sätta sig ner med teori var inte så glädjande kan jag säga! Men det fick gå och det gick också! Men kallt var det och musklernas metabolism och värme var som bortblåst! Innan lunch fick vi dock köra ett kortare pass med instruktören som ledde utbildningen från Concept Education. Värmen hann inte upp kan jag meddela. Sen var det lunch. En sallad.
Efter lunch så fick vi testa mycket mera praktiskt och lära sig själv samt kontrollera andras utförande också. Det var lärorikt att kolla på hur andra gör och "rätta till" vanliga fel eller diskutera sig fram till olika möjligheter som man kan förenkla eller försvåra en övning. Jag hamnade med en yngre kille från Stockholm.
Hela eftermiddagen (mellan 13-16) testade vi övningar och sen skulle vi sätta ihop ett pass. En grupp fick en "Leif GW"-typ, en fick en "Charlotte Perelli"-typ och en fick en "Stefan Holm"-typ. Alltså en otränad, en medeltränad och en extremt vältränad person som träningsprogrammet skulle vara uppbyggt efter. Jag fick den vältränade typen.
Efter kursen så satte vi oss återigen i bilen och styrde vår kosa hemåt mot Halmstad. Vi stannade till på en vägkrog och käkade lite mat innan vi fortsatte vår resa till stan och hem till vardera person. Jag släppte av Anna på vägen hem till mig. Då var vi lagom trötta och fnissiga kan jag säga! En låång dag var till ända!
Ni undrar kanske vad TRX Suspension Training är för något? Då kan jag kort beskriva det som en träningsform/-redskap där man använder sin kroppstyngd och ett redskap som hänger upp (antingen i taket, dörren, trädet, ställningen). Man använder sig av gravitationen och sin egen tyngd för att bestämma belastningen på träningen. Därför är det en bra träningsform för alla typer (ovan) för att alla kan justera sin belastning utefter vilken nivå just den personen ligger på. En vältränad kan göra det extremt tungt och en otränad kan i samma träning, göra det relativt lätt för just hans/hennes förutsättningar!
Hela gänget samlat på samma bild, även redskapen syns här hängande från taket i detta fall!
Ett exempel på en övning: Chest Press.
I morse körde Anna och jag ett pass i TRX för att underhålla och repetera övningar, det tänkte vi köra 2 gånger per vecka fram tom sommaren. Nu skall jag göra mig klar för att ta mig till Carro och fylla i ett papper och sen skall jag fara och jobba till Falkenberg, det ser jag extremt mycket fram emot!
Höres och synes!
Mitt liv går mycket upp och ner just nu, men det är helt normalt. Jag kan hantera det mesta numera, men även det blir svårt som sjuk och svag.
Är sjukt arg på den svenska sjukvården, det måste jag verkligen hålla fast vid! Manjana manjana....
Från mammas besök!
Gårdagens solnedgång över stan
Nyintagna syrener som slagit ut där ute!
I just want to get back in business again!!
Hur svårt skall det vara? Omöjligt verkar det som. Jag är desperat snart och söker sommarjobb, men det är väldigt få som visar intresse tycker jag. Frågan är om jag är ute för tidigt? Det är ju "bara" mitten på mars ännu och sommaren är ju ändå 2 månader bort, lite drygt det faktiskt, så det kan hända att jag är för tidig, men samtidigt - är det inte bra att vara ute i god tid? Jag vet inte. Jag jagar på!
Har just käkat lunch, genomförde pass 1 av 2 under morgonen. Det passet gick grymt bra! Hade bra styrka i benen, bra intensitet på övningarna, kort vila mellan övningarna och seten, och hade en allmänt bra känsla i kroppen! Det var roligt att känna av att det gick superbt igen! Igår hade jag en liknande upplevelse, så det är på väg åt rätt håll nu! Kunde dessutom öka vikterna men behålla antal repetitioner i seten, vilket är ett tecken på en ökad styrka och uthållighet i muskulaturen! Skönt kvitto att träningen fungerar!
Jag har under de senaste dagarna funderat lite på golfen. Alla känner ju mig som "golfspelaren Jenny", men nu spelar jag ju inte golf pga olika omständigheter. Jag tänkte gå in lite på varför och hur jag resonerar kring detta ämne och fritidsintresse. Hur jag började, satsade och slutade helt abrupt.
Allt började med att mina föräldrar spelade och det var de som introducerade mig till idrotten när jag var 9 år gammal. Jag gick min kurs på Eckerö GK år 2000. Under de första åren var jag så pass liten så jag spelade bara med familjen, min första tävling spelade jag år 2001 när jag hade spelat ett drygt år. Det var klubbmästerskapen i Eckerö, jag kom trea (av tre spelare). Jag spelade mer pappa kommer jag ihåg, han ville det i och med att det var min första tävling någonsin. Men det gick bra och jag blev som sagt var trea i den tävlingen. Vi har ett foto hemma hos pappa på mig, Totte och han där alla tre tagit medalj i tävlingen.
Jag spelade inte så mycket under de första åren, men en dag, en höstkväll/-eftermiddag när vi låg hemma och tittade på golf från Europatouren, så fick jag syn på ett slag ur en bunker som hamnade relativt nära flaggan. Jag tänkte för mig själv att "sådär vill jag också göra". Samma kväll cyklade jag iväg till golfbanan och tränade. Och på den vägen är det. Det är ett så klart minne för min del att det skulle kunna vart igår. Men jag gick sista året i Eckerö Skola så det var hösten 2003 detta hände.
Jag bestämde mig för att satsa då, den höstkvällen fick mitt liv en ny innebörd. En innebörd som senare, flera år senare, skulle bli mitt fall. När jag sen kom med i landslaget år 2007 så hade jag spelat på en relativt hög nivå under flera år. Jag hade vunnit nationella tävlingar som TsemppiTour, AlueTour och jag hade även börjat spela Finnish Junior Tour. Under resan till landslaget så tränade jag vid Ålands GK med Niklas Rajamäki som huvudtränare. I landslaget så fick jag en ny sk "assisterande tränare" i form av Heini H. Vi kom aldrig överrens om hur vi skulle jobba så jag tydde mig mer och med till min huvudtränare. Detta skapade skismer mellan ledningen i landslaget och mig. Bl.a. så fick jag mig en nit under en tävling 2009 i Spanien vilket ledde till att jag senare under våren 2010 sa tack och hejdå till landslaget. Men jag kan inte säga att tiden där var dåligt på något sätt. Jag fick åka på träningsläger till Finland, Spanien och Portugal. Jag fick genomföra 3D-analys i Stockholm, jag fick tävla internationellt i bl.a. Spanien, Tyskland, Belgien, USA, Danmark m.m. Den bästa tävlingen jag genomförde var 2008 i Tyskland när jag slutade på en top 6 placering, bästa finska spelare. Jag gick även min första tävlingsrond under par då.
Under 2010, när jag tackat för min del i landslaget så trappade jag upp träningen ytterligare. Under 2009 hade jag en skada i mitt skulderblad som skulle strula till hela den säsongen, bortsett från Öspelen hemma. På vintern, inför säsongen 2010 så tog jag stenhårt tag i den fysiska träningen och jag började ösa på med mera styrketräning och fysisk träning än jag gjort tidigare. Jag la upp all träning på egen hand, oberoende om det var fys, golf eller mentalt. Jag hade bara svingteknisk hjälp och stöd från Niklas. Under den sommaren, kunde jag träna upp mot 6 dagar i veckan och en mängd (exklusive fys) på omkring 9 timmar om dagen. Jag bodde mer eller mindre på golfbanan då. Från tidig morgon till sen kväll tränade jag på. Inget skulle stoppa mig från att utvecklas och bli bäst. Det jag inte visste då, som jag vet idag, var att den här träningssatsningen stoppade mig från utveckling och framgång. Det tog sig snarare uttryck i en destruktivitet som jag nu lider av istället.
2010 åkte jag till USA, jag var nu starkare än någonsin tidigare, både golfmässigt och fysiskt. Men jag var totalt nedbruten mentalt - har jag insett idag. Jag for iväg i augusti, och gick in i väggen i oktober. Ingenting var som jag förväntade mig. Inget var som det var utlovat. Inte golfen, inte fysen, ingenting. Jag deppade hemma i mitt rum på "dormen" och kunde bara trösta mig med att 1) räkna ner dagarna till hemresa för jullov och 2) ta kontrollen över det jag kunde kontrollera - maten. Jag hamnade hos läkare under flera omgångar i USA. Jag skrev öppet om hur jag kände här på bloggen, jag beskrev mina lagkamrater som inte hjälpte till i eländet, och jag blev mer och mer nedbruten psykiskt. Jag ville inte vara kvar.
Jag spelade golf under tiden, men när jag var som svagast så kunde jag inte spela på banan för jag orkade inte gå. Jag använde bil konstant och jag blev under tävling, i tvingad sportdryck mot min vilja. Jag begärde vatten och fick Powerade i bagen. Jag blev mobbad av lagkamrater och coacher. Tack vare detta så var det enligt vår coach, mitt fel så det var jag som fick gå till en psykolog. Även hon vände mig ryggen till sist. Det var droppen. Jag kontrollerade ännu mera min mat och minskade på golfträningen ännu mera. Men jag ökade den fysiska träningen för det var mitt andningshål.
Jag kom hem från USA igen under januari 2011. Jag klarade inte av att stanna, och nu i efterhand så vill jag inte veta hur det kunde gått, Men jag har spekulerat i att ev ha kunnat återkomma i en lik-kista från USA senare den våren. Jag mådde skit, både fysiskt och mentalt. Dessutom hade min kontroll över maten tagit mig in i en ny värld, anorexians värld. Den skulle nu kontrollera mig 24/7.
I samband med detta så kunde jag inte spela golf, även om jag försökte träna under vintern 2011. Men jag blev svagare och svagare, mindre och mindre och när våren kom så kunde jag inte spela 9 hål mera. Jag kunde inte slå en hink bollar. Jag var färdig. Det tog mig hårt då, jag ville spela men kunde inte. Efter flera veckor när banorna öppnat igen så kunde jag acceptera situationen att inte spela golf. Men det var jobbigt. Jag ville ju.
Efter sommaren började jag studera här i Halmstad, på golflinjen. Jag hade ännu inte gett upp hoppet om en karriär inom sporten som jag tytt mig till länge. Men under första vårterminen så kunde jag mentalt ställa in mig på att "nej, det funkar inte mera". Jag hade tappat ännu mera motivation och intresse. Sporten var bara jobbig att utöva och jag trivdes inte med att träna så mycket som jag skulle behövt. Jag valde då att mentalt lägga ner min satsning,, om än så för en stund. Jag försökte att hitta tillbaka till den motivation som jag en gång haft, men det gick inte. Jag tappade mer och mer.
Men det tog ännu ett år innan jag kunde sätta ord på det till omgivningen att jag inte längre spelade för att bli bäst. Nu spelar jag för att det är skoj, men inte för att ta mig ut till Europatouren eller ens tillbaka till Nordea Tour i Sverige. Jag orkar och vill helt enkelt inte mera och det måste alla acceptera. Allting har ett slut och det här min historia till hur mitt slut kom, tidigare än folk anat och kanske beslutet förvånar en del. Men jag har beslutat att detta är fallet, min golfkarriär som spelare är över på en hög nivå. Men jag öppnar för att komma ut till banorna runt om i Europa ännu, men som en tränare till spelarna.
Jag har lärt mig otroligt mycket under mina år som spelare och inte minst här nere i Halmstad. Här har jag lärt mig massor av träningstips och trix, mycket angående bakomliggande faktorer till det som syns nämligen en score. Att få möjlighet att studera detta ämne som jag ändå jobbat med under så många år har vart lärorikt, jag har lärt mig mycket om mig själv, tänkt tillbaka på situationer som jag själv vart i som spelare, och börjat fundera på hur man som tränare kan hjälpa sin spelare till att klara av samma situation på ett bättre sätt. Fredrik Wetterstrand, James Parker, Sofia Grönberg och Rasmus Tornberg har lärt mig mycket inom golfträning, fysträning, karriärer och mental träning som jag kommer att ta med mig in i framtiden som tränare till andra. Utan deras kunskap så skulle jag nog inte sitta här idag och kunna titta tillbaka på min spelarkarriär som ung och lära mig i efterhand hur jag borde reagerat i de olika lägena. Jag hoppas att flera kan ta nytta av den kunskapen och ansöka till School of Golf, ni kommer inte bli besvikna, det lovar jag!
Jag kommer fortsätta att spela golf, men på mina villkor, mina premisser och med mindre krav i framtiden. Just nu tränar jag upp ryggen för att kunna komma tillbaka och kanske tävla lite klubbtävlingar igen, samt kunna spela 18 hål utan smärta. Just nu vet jag inte var jag står rent fysiskt då jag inte vågar testa spela eller slå, men jag vet att i höstas så kunde jag inte spela/slå mycket innan smärtan kom akut. Ibland kunde jag inte heller sova om nätterna pga smärtan. Men nu är det bättre, men jag har en bit kvar. Jag hoppas dock att jag kan spela lite mera i sommar, men som sagt var, jag spelar då på mina egna villkor. Jag har +1 i HCP men jag spelar nog absolut inte på det handikappet kan jag meddela! Även om mycket finns kvar i kroppen så är det ringrostigt!
Tack för att du orkade ta dig igenom den här långa texten, hoppas du förstår min situation och mina val. Jag vill kunna bli accepterad för Jenny som inte spelar golf mera, utan som bara Jenny - en bra person rent allmänt och idrottsligt som har ett förflutet som golfare.
Min första tävling, KM i Eckerö och min tredjeplats!
En av många, oräkneliga träningspass!
Från tiden i USA.
LIte power hade jag innan jag blev alltför dålig i alla fall - drev en drive ca 250 m!
Extremt svag sommaren 2011, här med Visingsö i bakgrunden.
Ett av alla försök till att hitta glädjen i golfen igen, men utan större framgång.
Sökte mig mer och mer till träningen på gymmet, som substitut för golfen - och det var roligt!
Och vips, här är jag nu idag. Gladare och starkare än jag vart på många år!
Igår hade jag extremt mycket i tankarna, detta pga en resa till Falkenberg tur och retur. Jag hade inte tankarna på att skriva här igår så jag lägger ner mera krut på dagens inlägg istället, för att kompensera för gårdagens uteblivande inlägg.
Idag så har det egentligen inte hänt så mycket, som så många andra dagar. Jag har genomfört min träning, som sig bör. Idag var det kondition på schemat. Skall säga från botten av mitt hjärta, att det inte är de roligaste dagarna för träning, men jag vet också att jag behöver denna träningsform. Om jag inte genomför min konditionsträning, så kommer jag inte kunna bibehålla min relativt goda syreupptagningsförmåga. Det är bra att ha ett gott syreupptag, för då kommer återhämtningen från styrketräningen att förbättras. Kroppens blodomlopp kommer att transportera slaggprodukter mera effektivt från musklerna och på så sätt kan muskelåterhämtningen och uppbyggnaden förbättras. Och det är uppbyggnaden som jag vill åt, alltså är konditionsdelen viktig.
När det inte är torsdagar som nalkas, så är jag oftast sjukt pepp på att springa. Men så fort som det kommer en torsdag så "ballar jag ur", men jag har själv kommit på en bra strategi för att verkligen genomföra min träning. Denna strategi delger jag er gärna, så här kommer den! Jag springer i 30-40 minuter och sen "varvar jag ner" på löpbandet i 5-15 minuter, så totalt sett är jag på bandet i ca 45 minuter. Det är faktan, nu kommer min strategi för träningsutförandet:
1. Jag ser till att springa på en vardag. Gymmet har flera tv-apparater som står på precis framför löpbanden. Ofta så har de tv4 eller SVTs nyhetsmorgon på, och sen tv6/Eurosport på några andra apparater. På vardagar så är det SVTs Gomorron, där är det nyheter varje hel- och halvtimme, nu till strategin angående tvn. För att genomföra passet på bandet så ser jag till att det går minst 1 nyhetssändning och lite annat smått och gott, t.ex. intervjuer m.m. från gäster i soffan. Imorse klev jag upp mitt i lokala nyheterna 8.42 och jag klev av 9.29. Med andra ord fick jag idag se, morgonsoffan följt av nyheter och sport (heltimme) samt lite morgonsoffa till i 15 minuter. Tiden går då mycket snabbare!
2. Jag räknar ner från dess att jag åker hemifrån, med andra ord så räknar jag med att vara hemma igen inom 2 timmar från dess att jag går ut genom dörren. 2 timmar på en vecka är inte mycket, så det får mig motiverad till att åka till passet och göra mitt bästa. Det är ju mina enda 2 timmar med kondition i veckan så det är överkomligt anser jag.
3. Jag kollar framåt. Jag springer inte för springadets skull, utan jag har ett mål med min löpning och nu är det i första hand att klara milen på mindre än 60 minuter samt ställa upp i ett lopp här i Halmstad under våren.
Jag hoppas att detta kanske kan motivera er till att vilja göra även "tråkig" träning, även om ingen träning är tråkig då man alltid kan variera denna. Jag skulle kunna variera från löpning till cykling eller rodd, men då jag skall springa senare så är det mest (komplett) grenspecifikt.
Glädjen som finns inom en när löpningen är klar, efter löpningen är det magträning som gäller!
Vårblommor från Falkenberg igår, fint när det är tydligare att det blir vår!
Idag hade jag ingen direkt motivation och ork för att genomföra mitt gympass. Efter frukost så lade jag mig på köksmattan och jag kunde nästan ha fastnat där om jag inte övertalat mig själv om fördelarna med att träna även denna dag, som planerat. Ibland kommer dessa dagar, för oss alla, och det är då man måste vara psykiskt stark för att stå emot frestelserna (som i mitt fall, skippa träningen). Det som fick mig att vända denna negativa tanke till att jag faktiskt tog mig an gymmet och fick ett riktigt bra träningspass, var mina långsiktiga tankar. Precis som jag skrev om igår. Utan dem så skulle jag troligen blivit på golvet men Nyhetsmorgon på tv:n och kaffet i kastrullen. "What I do today, will give me some energy tomorrow but even more the next week and later on".
Tänkte skriva lite om kolhydraternas roll när det kommer till träning och varför de är bra att INTE skippa kolhydraterna i kosten:
Kolhydraters roll för muskeluppbyggnad
Kolhydrater är ett av de näringsämnen som vår kropp vill ha varje dag. Enligt 2005 års rekommendationer från USA (DRI 2005) har man angett att vuxna och barn behöver inta omkring 130 gram kolhydrater per dag, detta är baserat på mätningar av hjärnans behov av glukos. Men i praktiken blir dock rekommendationerna högre för att det skall stämma med rekommendationerna för fett och protein. Enligt de nordiska rekommendationerna (NNR 2004, SNR 2005) så förespråkas 50-60 E% kolhydrater (d.v.s. 50-60 % av rekommenderat dagligt intag av alla näringsämnen).
Kolhydrater är viktiga för kroppen av bl.a. följande skäl:
- glukos är det bränsle som lättast kan användas som energikälla av alla celler
- hjärnan och andra nervvävnader, liksom röda blodkroppar, måste ha tillgång till glukos
- om icke tillräcklig mängd kolhydrater intas, måste glukos bildas från protein genom glukoneogenes, vilket leder till ökat proteinbehov eller förlust av vävnadsprotein
- ketos som blir följden av fettförbränning med otillräcklig kolhydrattillförsel på grund av ansamling av ketonkroppar i blodet kan innebära risker på lång sikt
Kolhydratfri eller kolhydratfattig kost (low-carb diet) måste av ovan nämnda skäl betraktas som ett ofysiologiskt tillstånd för människan, som vi emellertid kan överleva genom en långtgående adaption av metabolismen.
Kolhydrater används i kroppen som energisubstrat, speciellt vid hög-intensiv träning då syretillgången är begränsad. Kolhydrater hjälper också till att bibehålla muskelprotein, vid låg tillgång på kolhydrater så kommer kroppen att använda muskelprotein för att få tillgång till energisubstrat till bl.a. hjärnan i form av glukos. Det centrala nervsystemet kräver en strid ström av kolhydrater för att fungera optimalt. Om kolhydrater inte intas, via t.ex. en kolhydratfattig kost, så kommer muskel- och leverglykogen minska och negativt påverka prestationer i korta anaeroba träningsformer och även längre, intensiva aeroba aktiviteter.
Referenser:
Abrahamsson, L., Andersson, A., Becker, W., & Nilsson, G. (2006). Näringslära för Högskolan (5:e upplagan). Liber AB, Stockholm.
McArdle, W. D., Katch, F. I., & Katch, V. L. (2010). Exercise Physiology, Nutrition, Energy, and Human Performance (7th edition). Lippincott Williams & Wilkins, USA.
Tänkte även ge lite bilder på olika hoppreps-övningar som jag gör varje pass jag kör. Bra och roliga övningar som tränar igenom kroppen bra, speciellt innan passet!
Vanliga jämfotahopp, hur enkelt som helst, eller hur?
Hopp på ena benet, och sen byter jag efter typ 2-3 hopp till andra benet, fortsätter tills fail..
Skidhopp, precis som du skulle skida, fast du hoppar istället och byter ben i luften
Rotationshopp, hoppa vanliga hopp men rotera bäckenet i luften så du får en "öppen" höft i landningen.
Nu skall jag så småningom dra i mig något att äta, och sen skall jag ner på stan en sväng för att kolla in bokrean som nu pågått i 1 vecka. ICA har inte haft några roliga eller intressanta böcker så nu står mitt hopp till bokhandlarna nere i centrum. Hoppas jag hittar något intressant så mina lediga dagar förflyter lite snabbare!