Har tränat två pass idag, först ett konditionspass som jag skrev om imorse. Under eftermiddagen så var jag ner till gymmet för att köra ett andra pass med fokus på corestyrka och stabilitet i samma område. Det gick bra och jag kände god kontakt med musklerna under hela passet, det var kanske inte det jobbigaste men det var effektivt. 1 timme effektiv styrka för core:n är tillräckligt!
Imorgon är det skola igen, föreläsning mellan 8-15 för att vara exakt. Har lagat lunchlåda för att ta med till skolan. Först två timmar med biomekanik och sen 4 timmar nutrition. Kommer nog lära mig mycket under dessa timmar. På torsdag är det sen en liknande dag. Men skillnaden mellan tis och Tors den här veckan är att jag imorgon skall gymma efter skolan. Första passet i maxperioden kommer imorgon, det innebär tunga lyft och färre repetitioner. Nu är det 2 veckor med max och sen 3 veckor hypertrofi innan det är maxtester igen! Börjar bli laddad för det nu!
Kom just hem från en långlänk ute i det "murriga" vädret. Blev en rätt lång länk, fast jag inte skulle springa den sträcka jag sprang, enligt kartan så sprang jag ner på Ljungbyvägen emn jag skulle sprungit på Prästvägen istället, men det är lätt att titta på kartan såhär i efterhand. Kvarteren där är inte min bakficka så det får duga liksom! :) Blev i alla fall 9,83 km och det tog 59:59.
Jag återkommer ikväll med mera om dagen och träningen, det väntar ett pass till fast då inne på gymmet. Ett pass med mage och rygg som fokuspunkt. Det skall bli najs! Skall även en sväng via butiken och köpa mjölk!
Ching ching! ;)
Idag är det inte en vanlig lördag, det är nämligen lördagen den 5 april och för min del så innebär det att jag fyller år! Idag, för 23 år sedan, kom jag till världen i närvaro av familjen hemma på Åland. Idag 23 år senare sitter jag ensam i Halmstad, rik på en mängd erfarenheter, kunskap och minnen!
Jag har haft en bra dag idag. Jag började med att konstatera att solen lyste så fint på himlen så jag bara måste ta en bild på den, otroligt fina färger! :) Sedan fortsatte dagen med träning på gymmet, ett bra och givande benpass där jag verkligen fick ut alla mina krafter, var blöt som en sjöbjörn när jag var klar!
Efter lunch så köpte jag mig en bukett blommor, fina påsk-gula färger som lyser upp min bänk här hemma! Doftar färska och nya blommor här i lägenheten just nu! Sen, dagen till ära, så bjöd Pressbyrån på gratis glass runt om i Sverige, så jag fick mig en Champagne-glass! Sen så fick jag njuta av en chokladkladdkaka och jordgubbar till eftermiddagens fika, otroligt gott - och nyttig! ;)
Sen, i dubbel bemärkelse, invigdes kvällen med grillpremiär på balkongen och nu sitter jag och njuter av livet, av mig själv. Idag är en dag som jag är stolt över mig själv, för ett par år sedan så trodde jag att jag inte skulle få uppleva min tid som ung vuxen. Jag tvivlade på mig själv och trodde inte jag skulle överleva sjukdomen jag då hamnat i. Idag, sitter jag här, har avnjutit en kaka och extremt god mat under hela dagen! Jag kan inte vara annat än stolt! Nästa år, skall jag sitta här och vara ännu mera stolt över mig själv!
Ett år äldre = ett år klokare, mer erfaren och fantastisk!
Tack för alla gratulationer på sociala medier och via telefonen! Kramar <3
Jag har tagit del av forskning och statistik från Statistiska Centralbyrån i Sverige. Denna statistik och forskning gäller övervikt och fetma i Sverige och en utveckling från slutet av 1980-talet till tidigt 2010-tal. Det är relativt skrämmande siffror som jag kan konstatera och som ni här nedan skall få ta del av. Men för att börja med så skall vi definiera vad övervikt och fetma är.
Enligt WHO (Världshälsoorganisationen) så är fetma och övervikt definierat som en onormal eller överdriven fett-anhopning som bidrar med risker för hälsan för denne. Ett vanligt mått för övervikt och fetma är body mass index (BMI), vilket är en persons vikt (i kilogram) delat på personens längd (i meter) upphöjt i 2. En person med ett BMI över 25 är enligt WHO klassad som överviktig, och en person med ett BMI på 30 eller mera, är klassad som fet enligt WHO.
Innan vi går in på mera statistik och grafer så skall jag redogöra för en artikel som heter "Var tionde svensk är fet" och är publicerad genom tidskriften Välfärd och SCB.se. Under perioden 1980-1981 till 2004-2005 så fördubblandes andelen fetma från ca 5 % till ca 10 %, vilket i siffror innebar ca 700 000 personer i åldrarna 16-84 år hade fetma av olika grad i Sverige.
Skillnaden mellan män och kvinnor är ganska liten om man jämför befolkningen som helhet, men om man bryter ner i ålderskategorier så skiljer det mellan dem. T.ex. ökade fetman som mest bland unga kvinnor och var då nästan lika vanlig som bland unga män. Kvinnor och män blir feta på olika sätt. Män får oftare bukfetma, vilket innebär större risk för sjukdom, än kvinnor vars fetma oftare lägger sig kring stussen.
Andelen övervikiga är betydligt högre än andelen feta. Övervikt är också vanligare bland män än kvinnor, om man utgår från BMI måtten. 2004-2005 var ca hälften av männen överviktiga eller feta i olika grad, motsvarande andel för kvinnor var en dryg tredjedel. I små och glesbefolkade orter är det vanligare med övervikt och fetma enligt rapporten. Andelen feta där är nästan dubbelt så stor som i storstäder.
Nu går vi in på statistiken som är hämtad från SCB.se. I figuren nedan så kan ni se hur BMI utvecklat sig i Sverige i olika åldersklasser samt för samtliga över 16 år. Man kan enkelt se att andelen feta och överviktiga stiger under hela perioden, med ett enda undantag och det är män 40-49 år som minskat BMI i genomsnitt mellan år 2008-2009 och år 2010-2011, men det handlar om 0,3 så det är ingen stor säkning av medeltalet.
Enligt WHOs definition av övervikt och fetma så kan man utläsa genom statistiken att andelen överviktiga generellt sett är extremt ökande. Från att 1988-1989 legat på försvarbara 32,4% så har det stigit till att 2012 ligga på 47,1%.
Vad kan man dra för slutsatser från denna statistik då? Jo att andelen feta och överviktiga ökar i samhället i stort. Varför? Min teori är det ökade utbudet av snabbmat, ökade prestationskraven på individen (gällande bl.a. jobb, familj och personligt) och den minskade tidsbristen, för att nämna bara några faktorer. Alla dessa hänger också mer eller mindre ihop.
T.ex. så skall en kvinna prestera sitt yttersta på arbetet, ofta datorarbete (dvs stillasittande), hon skall också helst jobba lite extra för att dra in mera stålar då hon tjänar mindre än motsvarande män gör. När hon jobbat klart så kommer prestationsångesten över henne, hon inser genom sociala medier att hon måste träna för att få behålla hälsan, men hon hinner inte för barnen skall plockas upp från dagis, hon måste hinna handla och helst leka med barnen en stund innan de är för trötta på kvällen. Under tiden som hon yrar runt med detta så skall hon helst instagramma och facebooka lite samt chatta med kompisar. När hon påväg hem inser att hon var för stressad i butiken och glömde köpa bröd så väljer hon att återvända och köpa brödet, nu försvinner det mera tid och ungarna är trötta och hungriga, hon måste utfodra de annars blivande djuren i baksätet. Enda sättet att få dem lugna är att svänga in via en snabbmatsrestaurang och köpa en meny till varje person, inklusive henne själv. Hon kommer hem med två mätta och trötta barn, som hon inte hunnit leka med, men som ändå vill leka lite och vips är klockan läggdags för barnen. Men nu har gymmet stängt och det enda hon kan göra är att träna hemma, men soffan lockar och hon väljer den istället. Efter några timmar framför tvn så går hon och lägger sig och vaknar sedan dagen efter och den dagen följer samma upplägg som föregående.
Tiden räcker inte till för alla krav och måsten, vi skall hinna med så mycket så att det som är mest vitalt, nämligen oss själva, blir lidande för samhället. Vi skall göra mer än vi behöver och egentligen vill för att vi skall passa in i normen och standarden för samhället, och då blir kroppen och knoppen lidande. Detta är min teori för varför samhället och fetman är så pass dominant som den är.
Min enda dröm är att vi alla skall minska ner på kraven och sätta oss själva i centrum för det vi vill göra, ta hand om oss och njuta av att leva livet. Vi har ändå bara ett liv så varför inte ta hand om det för?
Våren är här nu, det känns bra!
Har sovit okej under natten, men vaknade lite för tidigt för att det skulle vara okej, men över det hela taget så var det ok. I och med den tidiga uppstigningen idag så tog jag mig till gymmet ganska tidigt. Jag började värma redan kl 7.27 (för att vara exakt). Sen fick jag ett mycket bra och intensivt pass för benen idag! Jag är riktigt nöjd, speciellt med tanke på hur jäkla trött jag var i musklerna när det var klart och när jag fick se min tröja (som inte var torr) när jag kom hem så var jag ännu mera nöjd! :)
Jag testade en ny sak, men det tack vare en annan sak (som jag kommer till lite senare). Det som jag testade var att behålla strikta vilopauser mellan alla set, ibland kan det bli 25 sek och ibland 2 minuter annars, så idag höll jag det till strikt 35-40 sekunder. Detta bidrog till en mycket högre intensitet i passet, mycket högre fokus, högre utmaningsgrad, och en ökad muskeltrötthet över hela passet. Normalt sett brukar jag bli trött i speciellt ryggen, under sista setet i näst sista övningen, men idag var jag trött här redan efter övning 3 (och då hade jag 5 kvar efter den). Så det var en betydligt högre belastning, även om jag behöll samma vikter som förra veckan, så det kändes skönt! Kan rekommenderas att ni testar det någon gång, och då får man inte tumma på tiden. Det enda som fick ta lite tid, och då snackar vi kanske 1-2 minuter, var att byta övning och då även vikter på stången. Jag tog även en lite längre paus mellan var 3e övning, t.ex. fyllde jag på vatten och torkade svetten under denna paus. Jag har inte vart så varm under ett pass som idag, så det var grymt skönt att känna på det också!
Under passet så skulle jag även testa på att maxa mina marklyft, precis som jag gjorde tidigare i vintras då jag tog 90 kg. Nu var målet satt till 95 och jag kände mig taggad men lite trött. Jag började att lyfta på lätta vikter, som t.ex. 40 följt av 60, 70, 80 och sen så testade jag på 90 (1RM), när jag klarat det igen så testade jag direkt på 95 kg. Jag fixade det, men det kändes som ryggen tappades under lyftet så jag provade, efter en kortare paus, igen och då fixade jag det bättre. Så nu är mitt nya max 95 kg i marklyftet! Det är jag nöjd med, om 6 veckor så skall jag maxa allting jag tränat på och kontrollera mina mål, och då är mitt mål i marken att fixa 100 kg. Som det känns nu så fixar jag det, men fokus kommer att ligga på teknik och tunga vikter för att träna upp att inte tappa ryggen igen! Nu kommer snart 2 veckor av maximal styrka för min del så under dessa två veckor kommer jag verkligen testa kroppen. Efter det så är det inte mera max, bara hypertrofi, så det innebär att jag nu kan "kolla" var jag står! Skall bli spännande att jämföra med tidigare max-period också!
Jag var typ helt slut vid den här bilden, men det syns inte så tydligt. Närbild och det skulle synas!
Anledningen till varför jag strik kollade klockan var för att jag gör en hemläxa. Läxan består inte av att lära mig klockan dock, hoppas jag kan den hyfsat, utan att anteckna exakt vad jag gör var 5 minut under 24 timmar. Så det innebär att jag går runt med ett papper och en penna, och fyller i en blankett (som den nedan) med vilken intensitet jag gör och vad jag gör samt hur länge jag håller på. Det är ganska frustrerande att behöva kolla hur mycket man faktiskt sitter ner under en dag, men samtidigt så är det ganska intressant att kolla vilken förbrukning jag har under 24 h tid sen. Det som är tanken är nämligen att vi skall kolla hur mycket energi vi gör av med under en dag och på så sätt få ett hum om hur mycket vi faktiskt behöver äta för att kompensera för bortfallet. Men det är frustrerande att behöva vara så låst till ett papper under så pass lång tid.
Så här ser den ut, och jag har mycket kvar innan jag är klar med läxan.
Som tur är det inte bara jag som behöver göra det, nej det är 29 till som går samma kurs som gör exakt samma sak idag. Anledningen till att vi gör det idag är för att 1) vi skall gå igenom det imorgon och 2) vi fick reda på det igår eftermiddag. Så det blev lite halv panik om man säger så! :)
Nu skall jag ta det lugnt framför tvn och sen så skall jag börja laga käk så småningom, för min del blir det makaroner och kyckling(bolognese)sås. Skall bli gott, och jag vet redan nu att jag kommer bli mätt, det blir jag alltid när jag äter pasta. Men det är gött att känna mättnad efter många dagar som utsvulten! :) Glädjen som infinner sig när man fått äta idag igen är obeskrivlig måste jag säga, det sjuka med att svälta sig själv är inte roligt...
Så småningom, kanske imorgon eller fredag så kommer det komma en artikelgranskning igen! Det blir en intressant sådan ur hälsoperspektiv och ur gemene mans perspektiv - så håll utkik!
Då var man igång igen då. Skolan nalkar nu i typ 10-11 veckor innan sommarlov. Känns både bu och bä.
Det roliga med studierna är att man får lära sig nya saker, träffa vännerna mera kontinuerligt, få en meningsfull sysselsättning och att jag investerar i min framtid. Det tråkga med studierna är...... ingenting vad jag kan komma på faktiskt. Skulle eventuellt vara tentastressen som kan uppstå men som jag inte haft på länge nu. Det är nog allt faktiskt.
Skola mellan 8 och 12 idag, som blev 9-12 då sommartiden spelat oss ett spratt. Vår föreläsare satt nere i Australien och han var inte medveten som våran sommartids-förändring som skedde i helgen, vilket gjorde att han inte var beredd när vi var i skolan. Men till sist, när han trodde att föreläsningen skulle börja (9.15) så började vår föreläsning (som då egentligen hållit på i 1 timme). Så kan det gå ibland. Men det var intressant ändå, lite stressigt att klämma ihop ny kunskap på kortare tid, men annars så!
Tränade under eftermiddagen, först mitt vanliga arm/axel/bröst pass på gymmet och sen rehaben hemma. Nu kör jag rehab varannan dag, vilket gjorde att jag hade träning idag. Återigen på´t på torsdag. Imorgon är det SI-handledning om man vill, men jag känner att jag inte behöver det denna vecka så jag far till gymmet istället... Det är dags för att bocka av nästa mål på min delmåls-lista. Målet är att klara 95 i marken, och med tanke på hur det kändes förra gången jag maxade så skall det bli bra detta! Wish me luck!
Hoppas att er måndag och vecka började lika bra som min gjorde! Jag började med att fara ut på första löprundan utomhus för våren och säsongen, det var väldigt skönt och fint ute när jag sprang. Varje löpsteg så njöt jag av, dels för att det var skönt men även dels för att det var så fint och stilla! Tyvärr så ville jag inte stanna mitt i rundan för att ta bild, men tro mina ord när jag säger att Östra Stranden låg som en spegel, inte en krusning på vattenytan, solen som glänste i ögonen, sanden som gav efter under fötterna.... helt otroligt fint! Lite extra krydda på rundan! :)

Så skönt att vara ute i solen och vårluften! 8,65 km blev det totalt sett!
Det gör vi tummen upp på!
Efter löpturen så strechade jag här hemma, men måste göra det igen känner jag, och sen käkade jag lunch i lugn och ro. Efter lunch blev det lite halvt stressigt, för jag skulle vara i skolan en stund senare för ett möte. Men jag hann dit och satt av mötet. Efteråt så gjorde jag ett andra träningspass för idag, det var mage och rygg som väntade. Normalt sett, på mina konditionsdagar, så brukar jag köra mage och rygg efter konditionen. Men idag när jag började hemifrån och kom hem igen efteråt så valde jag att helt enkelt dela upp träningen i två delar. Ett kondition och stretch samt ett mage och rygg. Det skulle bli enklast så och dessutom tror jag inte kroppen skulle känna sig lika utsliten under mage/rygg som jag brukar känna av.. Men det är i min inbillning i alla fall - har ingen aning som sanningshalten i det.. :)
När jag nu gick hem från gymmet för ca 60 minuter sedan så stannade jag upp och tog en och annan bild på vägen. Vill visa hur fint det är här just nu på våren! Den första bilden är från skolan, på "stans" landmärke (i alla fall ett av dem), nämligen Trade Center.
Jag kan säga som så att man har rätt okej utsikt där uppifrån!
En halvbra bild på en häck på vägen hem, det börjar slå ut här nu. Senaste dagarnas värme har gjort att det börjar hända mer och mer i naturen nu! Såg även vilda påskliljor när jag sprang i morse, det var alltså inte planterade eller så utan helt fritt vuxna i omgivningen! Så fint! ;)
Nu under resten av dagen skall jag bara ligga hemma och göra ingenting, det är min absolut sista dag som Helt ledig så jag skall njuta av det och suga ut allt jag kan från den! Imorgon börjar allvaret och skolan igen! Träning i morgon eftermiddag!
Jag skall idag gå in på den värsta, enligt mig, skadan på knäleden. Jag skall redogöra för forskning i samband med främre korsbandsskador (ACL skador).
Anatomi
För att börja med så skall vi gå igenom knäets anatomi, lite förenklat dock, men ändå. Knäet är en av kroppens viktigaste och största leder, som bör vara starkt i och med att det skall bära upp hela kroppsvikten när vi går och står.
Knäet förbinder låret med underbenet och omfattar knäleden och omgivande mjukdelar. Knäet är också mera utsatt än andra leder då det är placerat mellan kroppens två längsta rörben.
Knäets huvudsakliga rörelser är flexion och extension, vilket betyder böj- och sträckning i leden. Men även en viss inåt- och utåtrotation när leden är flekterad (dvs böjd).
Runt knät finns det senor och ligament som är viktiga för stabiliteten i knäleden. Men för att börja med så finns det en disk i knäet som kallas för menisken, detta är en mjuk och elastisk stötupptagare (som består av fibröst brosk). Meniskerna fördelar därmed trycket över största möjliga yta och bidrar därför till stötdämpningen, därför har den en beskyddande funktion av leden.
Knäleden är försedd med fyra (4) stycken ligament, alla dessa har en avgörande betydelse för ledens styrning och stabilitet. Vi har korsbanden, som är två stycken, ett främre (anteriort) och ett bakre (posteriort) ligament. Det främre ligamentet bromsar lårbenets bakåtglidning på underbenet i alla ställningar av leden. Det bakre korsbandet, förhindrar en framåtglidning av lårbenet i förhållande till underbenet. Vi har även två ligament som löper på knäets insida och utsida också, men de skall vi inte gå in på idag.
Forskningsrapporten
Jag har läst en forskningsrapport angående skador på det främre korsbandet, även kallat anterior cruciate ligament. Den är skriven av två svenskar som rapporterat en stor svensk studie som handlar om just skador på korsbanden hos fotbollsspelare.
Främre korsbandsskador inom fotbollen sker relativt sällan, bara 0,5-6,0 % av alla kvinnliga spelare och mellan 0,6-8,5 % av alla manliga spelare – beroende på miljö. Knäskador är väldigt vanliga men det är främst korsbandsskador som drar uppmärksamheten till sig.
Riskfaktorer för korsbandsskador är många, men de brukar bli indelade i yttre- (t.ex. underlag, skor, väder, skyddsutrustning) och inre (t.ex. tidigare skador, ålder, kön, styrka i bål och leder m.m.) faktorer. Dessa faktorer kan sen delas upp förändringsbara (t.ex. kroppsvikten) och icke-förändringsbara (t.ex. ålder). Skadorna på fotbollsspelare är högre i match än vid träning, faktum är att hela 65 gånger högre vid match jämfört med vid träning. En annan riskfaktor hos fotbollsspelare är att en tidigare ACL skada ökar risken för en framtida ACL skada. Kvinnor är mera utsatta för ACL skador än manliga spelare, 3 gånger större risk är det för kvinnor vs män. Även skador sjunker när det kommer till åldern, tjejer drabbas tidigare av skador på korsbanden än män. Därför har man i studien fokuserat på kvinnliga spelare i fotboll, för att kartlägga om man kan förebygga korsbandsskador hos unga fotbollsspelare i Sverige (till att börja med).
I studien deltog hela 4564 stycken svenska kvinnliga ungdomsspelare i fotboll. De fick i uppgift att under säsongen 2009 genomföra en tränarledd 15-minuters neuromuskulär uppvärmning vid 2 pass per vecka. Uppvärmningen bestod i övningar som berörde core-stabilitet, balans, styrka och bra knävinklar. Resultaten av studien visade att en minskning av främre korsbandsskador med hela 64 % jämfört med en kontrollgrupp.
Slutsats
Så man kan konstatera att en kort och effektiv uppvärmning under två träningar i veckan kan reducera risken för främre korsbandsskador hos kvinnliga spelare. Man kan även applicera denna träning på andra idrotter och inte bara fotbollsspelare, t.ex. hockey- och golfspelare kan också dra nytta av denna träning och minska riskerna för skador i framtiden. Svenska damlandslaget i fotboll, under ledning av Pia Sundhage, genomför denna typ av träning.
Ref:
Waldén, M. & Hägglund, M. (2012). Knee injuries - diagnostics, treatment and prevention. Dansk Sportsmedicin, 4(16), s.24-26.
Här i Sverige har man efter denna rapport och studie så har man satt ihop en app som heter "Knäkontroll" och finns att hämta gratis från Appstore/Androidmarket, och är gjord i samband med Svenska Fotbollsförbundet, SISU Idrottsböcker och Folksam.
Idag så snackade jag lite med en av städerskorna (?) som jobbar på gymmet ibland. Hon städade inte idag, men hon var där och tränade, precis som jag själv. Mellan lite övningar så snackade vi lite om ditten och datten och hon berömde mig för min intensitet i passet, bland annat, och då sa jag väl att "det är skönt att vara på väg uppåt i livet igen".
Det visade sig att hon har en dotter som också lider/har haft anorexia, och hon berättade för mig att när hon såg mig första gången så kunde hon inte hålla tillbaka tårarna. Hon sa att hon måste gå in i ett omklädningsrum och gråta för att hon sett mig, så hemskt var det. Och jag var väl då ett benrangel. Vi snackade om vilka otroliga fördelar som vi "sjuka" har fått trots sjukdomen, vilka erfarenheter som ingen kan förstå men som vi har mycket nytta av i framtiden m.m. Jag fick beröm för att jag nu är frisk och stark igen, och hon tycker jag är duktig som kommit tillbaka från helvetet. "Helvetet tur och retur".
På något sätt så var det skönt att snacka med henne idag, skönt att få veta detta - ur hennes perspektiv. Det var viktigt för mig, speciellt med tanke på dels att jag inte känner henne så bra och dels för att hon själv ha måsta hanterat en liknande situation som anhörig. Jag blev otroligt glad och lättad efter detta och nu känns det som vi kan snacka mera och ha förståelse på ett annat sätt, vilket är skönt. :) Det är flera än man tror som hamnar i den här onda spiralen och det är bra att många kommer tillbaka, men det är tragiskt att så många inte kommer ur den eller stryker med på cuppen... Skulle jag få önska så skulle jag vilja att alla skulle få leva ett friskt och fritt liv, utan ångest och kontrollbehov när det kommer till det vitalaste av allt i livet - vårt bränsle, maten.
Jag var ensam i gymmet, var där lite före öppningstid i och för sig. Men så småningom kom det flera personer, varav städerskan var en av dessa. Men totalt på mina 105 träningsminuter så kanske där var max 12 personer (totalt sett). Inte så attraktivt att träna en tidig lördagsmorgon, när solen sken igår och jag antar att de flesta tog en eller annan bira på balkongen vid grillen... Men inte jag, jag prioriterar mig själv och mina val, och då väljer jag gymmet!
Var i eftermiddags ut på stan en sväng, bara för att komma ut i solskenet. Tog lite bilder från min "walk":
NIssan med Picasso-parken till vänster, mycket folk som låg där och solade under tidiga eftermiddagen!
Någon slags blomster i en av sluttningarna på väg hem från stan, fråga mig inte vilken men fint med färg i backen!
Nu har jag just suttit ute på min balkong och solat näsan och läst lite i en bok, skall nog återgå dit så småningom men det blev varmt och nyllet så jag måste komma in och dricka lite och då passade jag på att skriva här samtidigt! Skall inte göra något annat idag, inte mer än att bara ta det lugnt och chilla i solens sken! Träningen gjord och jag är ledig, kan inte klaga på varken ditten eller datten! ;)
Då är denna arbetsveckan över för denna gång. Nu kan vi lägga den till handlingarna. En vecka som för min del inte innehålligt så mycket arbete just, men jag har i alla fall suttit i skolan i 5 timmar (på föreläsning/seminarium) under veckan. Det är 5 timmar mera än tidigare veckor skall ärligt sägas, så även jag har "jobbat" lite under gången arbetsvecka.
Idag fick jag nämligen lägga till 3 timmar till den ovan nämnda skoltid. Idag hade vi vårt sista seminarium för hela golfprogrammet. Det var dags att redogöra kort för vad vi gjort som slutarbete för programmet samt ställa frågor till andra studenter. För egen del så gick det bra, jag var varken nervös eller något annat, dessutom kunde jag området bättre nu än tidigare. Det kändes okej, skönt att ha det över. Nu väntar bara "domen" från rättning och läsning, förhoppningsvis slipper jag komplettering.
Jag vaknade tidigt i morse, alldeles för tidigt faktiskt. Det är inte okej att vakna 5.15 en vanlig fredag när jag kunde sova till kl 9 om jag ville. Men å andra sidan så fick jag gymmat innan seminariet kl 10, så det är i alla fall något hemåt. Tack vare detta så kunde jag ägna min eftermiddag åt det som bilden nedan "beskriver":
Jag har legat och solat i balkongdörren, vinden från rätt håll och solen (20 grader) i ansiktet! Underbart!
Under morgondagen så kommer jag träna och sen ta det lugnt, precis som jag gjort idag. Det är min sista helg som helt ledig från studier innan sommarlovet, så det skall jag ta vara på. Det verkar bli bra väder också så jag tror jag skall vara ute i det fina vårvädret lite! D-vitamin!
Har just ätit lunch här hemma, det var gott för jag var hungrig efter träningen som jag bedrev under morgonen. Idag var det kondition på schemat vilket innebar att jag sprang i 42 minuter och sen gick jag ner pulsen lite så jag hamnade på 48 minuter totalt på bandet. Det var tänkt att jag skulle ut och springa idag, men när jag vaknade så kunde jag konstatera att väderprognosen hade haft rätt - det var grått och lite duggregn i luften. Där och då bestämde jag mig för att ta mig till gymmet och löpbandet istället, lika bra för att få träningen gjord.
Jag kan meddela att jag inte var torr och "god doftande" efter 42 minuter! Men det var värt det!
Nu sitter jag hemma och avnjuter en kopp kaffe, en kopp med omsorgsfullt bryggt kaffe! Så gott och hälsosamt - om man inte överkonsumerar det förstås! En kopp är helt ok! På tal om kaffe, jag såg en intervju med en manlig anorektiker på tv4 Nyhetsmorgon i morse. Det handlade om att manliga anorektiker söker mer hjälp nu än tidigare, vilket är bra! Det som har gjort att man dragit sig för, och som jag skriver under på, är att det fortfarande är tabu-belagt att bli sjuk. Men sjukdomen blir mer och mer "accepterad" och de som är runtom en vill en sitt bästa och det är kärlek och omtanke, fast när man är inne i skiten så ser man inte det positiva runtom en - man ser bara maten och hur man skall förbränna så mycket som möjligt. Men för att återknyta till intervjun och kaffe - som jag började med - när han var som sjukast så hade han en tjejkompis som han hade mycket kontakt med och som fick honom att tillfriskna så småningom. Hon skulle på en utbytes-resa under sista året på gymnasiet i 1 vecka, och under denna veckan så var han ensam kvar hemma på orten. Under hela denna veckan så åt han endast 1 kokt buljongtärning, i kombination med cigaretter och kaffe. Det var allt. Då var han som sjukast, man han är idag frisk och mår bra. Han sökte hjälp när han tillfrisknat och gick till en terapeut 2-3 gånger men där kunde konstaterats att han hade koll på sig själv och allt runtomkring.
Jag kan jämföra detta till mig själv och när jag var som sjukast, då kunde jag äta havregrynsgröt till frukost/lunch och sen bara middag (men då en "normal" middag, t.ex. makaronilåda). Så jag fick i mig mera energi än han, men det betyder inte att jag var friskare än han - mentalt så hade vi olika förutsättningar och det måste man ha hänsyn till när man talar med en sjuk person.
Det är sånt här väder jag vill ha, men det skall komma imorgon sägs det!
Min BCAA-dryck från Svenskt Kosttillskott - så sjukt god och nyttig!
Hur min träningsdagbok kan se ut - med övning, belastning, set, reps och även betygsättning över bl.a. matkvalitet, vätska, styrka m.m. Den här dagen hade jag ätit dåligt under dagen innan, därav 2- på den! Men det tog jag nog igen under denna dagen för sen var det en 4a under nästa pass!
Börjar få panik snart alltså, det är inte så roligt. Att göra allt man kan för att få ett sommarjobb och sen få svar att "vi hör av oss om det blir aktuellt" är inte min melodi. Jag tycker att det börjar bli sent nu, vi är snart inne i april månad och sen maj - sen är det sommar! 2 månader går snabbt, se bara på hur snabbt det gått sen julen! Hinner knappt med och ändå är de sega liksom? How come?
Kom just hem från en runda på stan, bara för att få tiden att gå lite snabbare. Det är inte så mycket som jag gör än så länge, det jag skulle göra idag gjorde jag redan innan klockan var 8... Så är det när man vaknar kl 6.... :( Men jag har hunnit med att handla och gjort min rehab hemma, nu skall jag bara städa (dammsuga upp) lite här hemma och sen är det finito med dagens måsten. Det är lite slött just nu, men om en vecka är det annorlunda för då har kurserna börjat och det är förhoppningsvis lite mera studier.
Jag kommer troligen att stuva om lite i min träning från och med nästa vecka. Det kommer inte bli så bra planering om jag kör vidare på upplägget som jag har nu:
Mån: armar
Tis: ben
Ons: vila
Tors: kondition
Fre: armar
Lö: ben
Sön: vila
Jag kommer nämligen ha föreläsningar på tisdagar och torsdagar, och jag föredrar att träna under förmiddagen, precis där mina föreläsningar ligger planerade. Så jag kommer nog ändra om så att det ev ser ut som följer:
Mån: kondition
Tis: armar
Ons: ben
Tors: vila
Fre: armar
Lö: ben
Sön: vila
Då kan jag träna på bra tider och ändå få all min träning gjord! Detta innebär den här veckan och nästa att jag kör kondition imorgon och sen igen på måndag, men troligen ett kortare pass under måndag och ett längre imorgon, men det får vi se när vi är där. Jag har en tendens att bli lite seg under konditionen och det kan ta några dagar innan kroppen anpassat sig till träningen och återhämtat sig till fullo. Speciellt när jag kör kondition bara 1 gång per vecka numera, då är kroppen inte lika van och på så vis kan den vara lite "efter" i återhämtningen.
Hoppas alla har en bra onsdag, det skall jag försöka ha i alla fall, även om jag inte har något att göra! Ciao
Jag har en defekt när jag tränar - vet inte hur många andra som har samma defekt - men jag är i alla fall en! Jag har svårt att räkna repetitioner, när jag tränar så tappar jag lätt vilken repetition jag ligger på. Jag tränar nu med (ofta) 12 repetitioner per set i en övning, men det är inte alltid som det blir exakt 12 st. Det kan bli både 16 och 9 ibland, jag vet inte var jag ligger i räkningen. Och hur svårt kan det vara att räkna varje repetition till 12 - Hallå?? Jag fattar inte hur det kan gå så illa, men å andra sidan är det roliga i kråksången att jag vet att jag orkar lyfta flera repetitioner än jag noterar i dagboken. Jag skriver i dagboken vilken övning jag utför, vikt, reps och antal set. T.ex. sumomarklyft 78 kg, 12 och 5. Men som sagt så kan den där siffran 12 vara av varierande slag från gång till annan. Så jag vet inte var jag ligger egentligen...
Det värsta av allt dock (!) är att jag nu skall studera biomekanik vilket innebär matematik och uträkningar i mängder, och att då inte kunna räkna till 12 - kan vara ett problem.... Men jag får å andra sidan ha miniräknare med mig när jag pluggar, det skulle se roligt ut med miniräknare på gymmet
- Vad gör du Jenny?
- Jag noterar hur många repetitioner jag gör mellan varje, för att det skall bli rätt i dagboken....
... funkar inte riktigt!
Blodsprängda ben kan jag meddela, körde ben och sen så cyklade jag i 20 sek intervaller med hög belastning. Jobbigt!
Pigg på föreläsning - nja, kan ha diskuterats...
Deklaration i brevlådan - är jag officiellt svensk då? Utan att göra något annorlunda eller sökt om det...
Imorgon har jag vilodag och det innebär att jag skall sitta hemma och börja jobba med biomekaniken, sen måste jag och handla, så det får bli min onsdag - inte alltför nedtungande på mina axlar...
Jag har idag läst en tidningsartikel som rör funderingar på hur man stabiliserar sin core-muskulatur. Den är hämtad från
The Washington Post och finns att läsa i sin helhet via länken här.
How to strengthen your core
Man hör ofta tränare och gymmare som snackar om att "stärk din core", men vad betyder det egentligen? Det finns ingen entydig definition på begreppet, men vi fystränare menar ofta bålmusklerna - både framsida och baksida. Ofta förknippas core med musklerna i magen och eventuellt musklerna i ländryggen, men det involverar egentligen musklerna längs hela ryggraden (eng. spine). En anledning till att core-musklerna är så viktiga är för att ryggraden inte är en grundlig och stabil struktur.
Varför är core-musklerna så viktiga? Jo, för att kraft från de mera kraftfulla benen skall kunna överföras till den svagare muskulaturen i överkroppen. T.ex. en golfspelare hämtar mycket av sin kraft från benen och överför den genom core-musklerna till armarna och ut i klubban. En professor vid George Washington University kallar core-musklerna för "the mechanical link between the upper and lower body".
Så hur skall man då träna sin core? Alla experter i artikeln är överrens att inte träna genom att göra crunches på golvet. En av professorerna som uttalar sig säger att nyckeln till funktionell fitness är att bygga muskler som stöder daglig aktivitet, så att ligga på golvet och och göra crunches är en felaktig position. "När är crunch-positionen en funktionell rörelse?", "Kanske när man är sjuk eller blir nedslagen". Istället arbetar professorn genom att göra sidoplanka för att bygga laterala muskler och enbens-brygga med höftextension för att stärka gluteus och ryggen.
Om man bara skulle göra crunches så skulle man endast koppla på musklerna som sitter ytterst av magen och inte komma åt musklerna som sitter på sidorna och längre in i bål-partiet. Därför är det viktigt att känna till anatomin över magmusklerna för att kunna genomföra en bra och genomtänkt träning för den muskulaturen. T.ex. så finns rectus abdomnins (six-pack musklerna), transversus abdominis (de inre magmusklerna som inte ögat kan se), obliquus externus och internus (sneda magmusklerna med 2 olika riktningar) samt ryggens muskler som bl.a. erector spinae (längs ryggraden) och även mindre muskler som löper mellan kotorna i ryggraden. Det är mycket att hålla reda på, men genom att göra det så minimerar man risken för att överträna vissa muskler och underträna andra och på så sätt minskar risken för att få en icke-funktionell core-muskulatur. Ibland kan det räcka med att träna de små musklerna genom att bara "dra naveln mot ryggraden".
En av forskarna i artikeln sticker ut hakan genom att säga "om man isolerar träningen för musklerna i magen, så är det helt onödigt om man vill ha en funktionell core". Han menar på att om man har ett träningsupplägg som består av bl.a. knäböj och utfallssteg, så behöver man inte träna bålen isolerat. Knäböj och utfall stärker upp din core och du utför det bra, det räcker för en funktionell core.
De övningar som artikeln vill lyfta fram är dessa som finns i collaget nedan
1. "bird dog",
2. "dead bug",
3. "side lying plank"
4. "bridge"
5. "narrow squats"
Min syn på hela artikeln:
Jag tycker att det låter helt sunt, även om jag kan känna att en funktionell bål även är bra att bygga genom att göra andra mera isolerade bål-övningar, men jag kan hålla med om att crunches inte är den mest funktionella övningen som finns. Det är inte ofta som vi ligger på rygg och skall göra en crunch-rörelse så varför träna in just den rörelsen?
Att bygga en stabil core gör man genom att göra bra utfallssteg och knäböj, men det är inte alla som kan göra dem p.g.a. olika omständigheter. Men, om man vill ha en funktionell styrka i kroppen så är det bra att kunna göra just dessa för ni anar inte hur ofta du egentligen gör dessa rörelser.
Vad gör du inte varje gång du sätter dig på toastolen?
Svar :Knäböj.
Knyter skona?
Svar: utfallssteg.
Går framåt med långa kliv?
Svar: utfallssteg.
Knäpper jackan på dina barn som skall till skolan?
Svar: knäböj.
Kan du göra ovanstående rörelser utan smärta - så kan du också göra både utfallssteg och knäböj. Det betyder inte att du måste lägga på 50 kg bara för att det "skall vara så". Gör övningarna efter dina förutsättningar, kroppsvikt eller lätt vikt, det räcker. Det är exakt vad funktionell styrka handlar om!
Ännu en lugn dag till häften avverkad. Har bara kört träning och lite vila under dagen. Mer har jag inte hunnit med, fast jag vaknade av telefon redan klockan 6. Då fick jag mess. Det var tidigt. Väldigt tidigt. Men men... Låg kvar en stund i alla fall! Skönt det!
Jag har läst lite om kost för golfare, och tänkte skriva lite om det idag här. Jag vet att det är några golfare som läser denna blogg, så jag hoppas jag kan delge någon kunskap om hur man skall tänka kring att lägga upp kost för att optimera sin prestation på banan.
Kost för golfare
Golf är en idrott som inte tillhandahåller så mycket energiomsättning som t.ex. fotboll gör. Sporten kräver finmotorik och en skärpt koncentration under lång tid. En golfare spelar med låg energiomsättning i flera timmar. Undersökningar har visat ett en golfare, under en 18-hålsrunda, går ca 6-12 km. Manliga spelare på elitnivå, bränner ca 4000 kalorier under en dag, och kvinnliga spelare runt 3000 kalorier, observera tävlingsgolf! En golfare kan förlora 2-3 liter vätska under en normal golfrunda en sommardag - varmt väder ger en ökad vätskeförlust!
Då idrotten golf kräver koncentration, fokusering och fysiskt arbete så är nyckeln till prestation kolhydrater. Kolhydrater är det näringsämnet som förser kroppen med energi när du rör på dig - energin bryts ner och lagras som glykogen i musklerna, när träning sedan sker så använder kroppen glykogenet som energi. Kolhydrater är dessutom det enda näringsämnet som hjärnan accepterar, så det gör i sin tur att du tänker klarare. Kolhydrater finns i t.ex. pasta, ris, potatis, grönsaker, bröd m.m.
De kolhydrater som finns kan delas in i snabba och långsamma. Snabba går snabbt ut i blodet och gör dig snabbt pigg och alert, men de försvinner lika snabbt och du blir då trött och okoncentrerad. De långsamma kolhydraterna pyttsas långsamt ut i blodet och ger dig därför energi som håller under en mycket längre tid. Det är långsamma kolhydrater som bör intas innan en golfrunda. Ex. på långsamma kolhydrater kan vara grovt bröd, äpplen, yoghurt, bönor m.m. och snabba kolhydrater kan vara bl.a. vitt bröd, cornflakes, russin, potatis, klibbigt ris.
Vad gäller olika träningsperioder, dvs teknikträning och fysisk träning så rekommenderas man lägga upp kosten lite olika. Under tekniktränings-perioder så räcker det med att äta enligt en normalförbrukares tallriksmodell. Vid fysisk träning däremot, så behöver kroppen mera kolhydrater, öka därför på mängden pasta-, ris- och brödportionerna. Drick alltid rikligt med vatten!
Normalförbrukarens tallriksmodell
Vätska behöver kroppen varje dag, normalt behöver du 2-3 liter varje dag. När du spelar golf behöver du dricka mera än så. Drick till varje måltid och gör som vana att alltid bära med dig en vattenflaska när du spelar. Det krävs inte många procents vätskeförlust för att prestationen skall försämras, så slarvar du så försämras också din prestation.
Näringstiming, när skall man äta vilken typ av mat? På tävlingsdagen, så bör du äta ca 2 timmar innan start. Längre tid än så kommer göra att blodsockret kommer sjunka, vilket kan försämra koncentrationsförmågan. Måltiden bör baseras på långsamma kolhydrater, gärna pasta med en god sås. Undvik alltför fet och kostfiberrik mat då det kan sätta snurr på magen. Det är måltiderna innan som kommer avgöra hur du kommer prestera på banan, så ladda rätt!
Under tävlingen så rekommenderas att inta långsamma kolhydrater efter ca 60-90 minuter för att hålla blodsockret på en jämn nivå. Efter ytterligare några timmar rekommenderas att inta något lite snabbare kolhydrater, för att få upp koncentrationen under de sista hålen. Vätskan skall givetvis intas, men det räcker med 1-2 dl per gång, den skall helst vara ljummen.
Efter tävlingen så bör du så snart som möjligt inta någonting, här passar det återigen bra med snabba kolhydrater för att påskynda återhämtningen och kroppen fylls snabbt på med ny energi. T.ex. kan några smörgåsar på vitt bröd, russin eller ett par bananer vara lämpligt. Ät sedan en kolhydratrik måltid inom 1-2 timmar. Om du skall resa hem från tävlingen och det är en lång resväg så är det bra om du äter någonting innan du åker. Ju längre tid det går mellan tävling och mat, desto längre tid kommer också återhämtningen ta. Kom också ihåg att dricka mycket så att vätskebalansen återställs!
Med information ur Uppladdningen - ladda för golf, utgiven från AXA och Lantmännen.
Hoppas ni lärt er något nytt! :) Trevlig eftermiddag!
Idag är det Glädjens dag! Fira den genom att ge en glad min till den personen som sitter närmast dig, ett smile gör så mycket!
"There are Hundreds of Languages around the world, but a Smile speaks them all"
"Smile and let the whole world wonder why"
"The sexiest curve on your body is your smile"
"Every time you smile, I smile"
Själv så har jag inte gjort så mycket. Började med att vakna okristligt tidigt, jag vaknade redan före klockan 6. Det är inte på en fläck acceptabelt, och när jag jobbade på att somna om så blev jag hungrig på kuppen så det var bara att kliva upp och käka. Det är omöjligt för mig att sova hungrig numera, så det var bara att ta tjuren vid hornen och äta frukost. Mycket tidigare än jag räknat med. Men så var det idag, livet ville det idag - acceptera och gå vidare.
La mig på soffan för att göra ett tappert försök att somna om - gick katastrofalt dåligt. Åkte så småningom till gymmet istället. Det var kondition på schemat idag, det innebär att jag inte kunde åka direkt efter frukosten utan jag fick vänta en stund så att maten skulle sjunka undan. Men jag var uppe på löpbandet redan 07.57, så det var ändå ca 1 timme innan normal tid. Väl uppe på bandet så skulle jag gå en match dels mot mina ben, men även mot mitt psyke.
Det var kanske tröttheten i kroppen, av en natts dålig sömn som satt sina spår i benen, men det kan också vara en kombination av att jag satt 3 minuter i jägarställning igår. Det skapade lite mjölksyra om jag säger så. Men jag tyckte jag fick bort den ganska bra genom att triggerpunkta bort den. Men visst, lite syra kan det vart kvar. Jag "struggla" en del på bandet men det gick ändå relativt lätt - tack till tvn som hade ok händelser under tiden, utan den så skulle jag gett upp tror jag. Jag hade som mål att springa 30 minuter, helst 35 men det är inte ett måste. Att tillägga är att jag springer på 2,5 graders lutning konstant så det blir tyngre än att springa på plan mark, därför springer jag inte så länge. Hinner ändå omkring 5 km per vecka i löpning så det är inte dåligt på något sätt men värt att notera. Jag sprang nu på där i min trötthet och muskelseghet, och tiden gick (som tur var). När det gått 26 minuter så drack jag lite vatten, och då blev det nästan så att jag kippade efter luft ca 10 sekunder innan den normaliserades igen. Under dessa 10 sekunderna så kunde jag konstatera att jag fick syra i musklerna och tröttheten gjorde sig återigen påmind.
Men jag tänkte att "Nej, det är 4 minuter kvar, jag testar för jag vet att jag klarar detta!". Jag körde på och borrade in skallen i väggen och körde på. När det gått 30 minuter då kände jag att jag återgått till en skönare känsla så jag fortsatte springa. Vips hade det gått 33 minuter och jag kände att jag hade det, jag klarade 35 minuter. Men så när klockan slog över till 35 minuter ville jag pressa det sista jag hade ur benen, så jag pressade mig till 40 minuter. Jag klarade även det, men sista minuterna kommer jag inte så tydligt ihåg om jag skall vara ärlig. De var jobbiga, extremt jobbiga. MEN jag fixade det och jag bevisade mera för mig själv att jag klarar vad som helst, bara jag vill och VÅGAR!
Jag körde sen lite mage, rumpa och nedre delen av ryggen. Så kallat "abs & as"- pass med mig själv. Fick trötta ut ländryggen ordentligt så det var skönt. Jag fick ihop ett pass på 2 timmar så jag var inte dålig idag, snarare duktig!
Detta fick mig att tänka och reflektera lite, igen en gång, på mig själv och min utveckling. När jag var yngre så vågade jag nästan ingenting, jag vågade inte ringa till okända och jag undvek butiker där man syndes tydligt för den som stod i kassan, det var jobbigt att bli "sedd" på det sättet. På golfanan eller varsomhelst för den delen så vågade jag vaken lyckas eller misslyckas. Jag vågade inte chansa, för jag vågade inte lyckas och jag vågade inte misslyckas. Det är många gånger jag haft ett gyllene läge till att placera bollen bra på banan, men pga olika omständigheter så kunde jag inte förmå mig själv att genomföra slaget. Tänk om jag skulle misslyckas - det skulle kosta för mycket slag, och ännu värre lyckas - då skulle jag kanske inte sätta nästa slag som jag skulle vilja. Nej det är nog bättre att spela halvdannt och medelmåtte-aktigt. Måste erkänna att jag var jäkligt duktig spelare med tanke på detta tankesätt och resonemang jag förde med mig själv på banan. Att ta FM guld och vara rädd - en eloge till mig.
Idag när jag sprang så var jag inte rädd för att lyckas, skulle jag orka springa så skulle jag må bra av det. Jag var heller inte rädd för att misslyckas - att falla ihop på bandet och åka av det rakt in i väggen som var bakom bandet. Skulle något av detta hända så kände jag att jag kunde kontrollera situationen och lära mig något av det istället. Så jag sa faktiskt för mig själv "You´re in it to win it". Jag ville vinna det, jag ville lyckas och jag var medveten om jag kanske skulle misslyckas. Jag skulle kunna ta risken för jag visste att jag i alla fall försökt. Detta stärkte mig mycket och jag cyklade hem med ett smile på mina kinder och jag kände inte motvinden när jag cyklade - som jag konstaterat att jag skulle ha när jag tog mig till gymmet tidigare.
Efter lunch så har jag gjort min rehab samt försökt somna om på soffan, men det gick inte bra att sova. Jag lämnade in ett papper istället i skolan, alltså jag tog mig ner i solen till skolan och lämnade in det. Nu sitter jag hemma, har just käkat en proteinbar med smak av pepparkaka (den var inte så speciellt god om jag skall vara ärlig). Nu skall jag se på skidskyttet från Holmenkollen och sen skall jag laga mat så småningom. Måste fylla på depåerna nu när jag tagit ut mig så mycket!
Ha en underbar leende dag allesammans! Kram och SMILE!
Hur svårt skall det vara? Omöjligt verkar det som. Jag är desperat snart och söker sommarjobb, men det är väldigt få som visar intresse tycker jag. Frågan är om jag är ute för tidigt? Det är ju "bara" mitten på mars ännu och sommaren är ju ändå 2 månader bort, lite drygt det faktiskt, så det kan hända att jag är för tidig, men samtidigt - är det inte bra att vara ute i god tid? Jag vet inte. Jag jagar på!
Har just käkat lunch, genomförde pass 1 av 2 under morgonen. Det passet gick grymt bra! Hade bra styrka i benen, bra intensitet på övningarna, kort vila mellan övningarna och seten, och hade en allmänt bra känsla i kroppen! Det var roligt att känna av att det gick superbt igen! Igår hade jag en liknande upplevelse, så det är på väg åt rätt håll nu! Kunde dessutom öka vikterna men behålla antal repetitioner i seten, vilket är ett tecken på en ökad styrka och uthållighet i muskulaturen! Skönt kvitto att träningen fungerar!
Jag har under de senaste dagarna funderat lite på golfen. Alla känner ju mig som "golfspelaren Jenny", men nu spelar jag ju inte golf pga olika omständigheter. Jag tänkte gå in lite på varför och hur jag resonerar kring detta ämne och fritidsintresse. Hur jag började, satsade och slutade helt abrupt.
Allt började med att mina föräldrar spelade och det var de som introducerade mig till idrotten när jag var 9 år gammal. Jag gick min kurs på Eckerö GK år 2000. Under de första åren var jag så pass liten så jag spelade bara med familjen, min första tävling spelade jag år 2001 när jag hade spelat ett drygt år. Det var klubbmästerskapen i Eckerö, jag kom trea (av tre spelare). Jag spelade mer pappa kommer jag ihåg, han ville det i och med att det var min första tävling någonsin. Men det gick bra och jag blev som sagt var trea i den tävlingen. Vi har ett foto hemma hos pappa på mig, Totte och han där alla tre tagit medalj i tävlingen.
Jag spelade inte så mycket under de första åren, men en dag, en höstkväll/-eftermiddag när vi låg hemma och tittade på golf från Europatouren, så fick jag syn på ett slag ur en bunker som hamnade relativt nära flaggan. Jag tänkte för mig själv att "sådär vill jag också göra". Samma kväll cyklade jag iväg till golfbanan och tränade. Och på den vägen är det. Det är ett så klart minne för min del att det skulle kunna vart igår. Men jag gick sista året i Eckerö Skola så det var hösten 2003 detta hände.
Jag bestämde mig för att satsa då, den höstkvällen fick mitt liv en ny innebörd. En innebörd som senare, flera år senare, skulle bli mitt fall. När jag sen kom med i landslaget år 2007 så hade jag spelat på en relativt hög nivå under flera år. Jag hade vunnit nationella tävlingar som TsemppiTour, AlueTour och jag hade även börjat spela Finnish Junior Tour. Under resan till landslaget så tränade jag vid Ålands GK med Niklas Rajamäki som huvudtränare. I landslaget så fick jag en ny sk "assisterande tränare" i form av Heini H. Vi kom aldrig överrens om hur vi skulle jobba så jag tydde mig mer och med till min huvudtränare. Detta skapade skismer mellan ledningen i landslaget och mig. Bl.a. så fick jag mig en nit under en tävling 2009 i Spanien vilket ledde till att jag senare under våren 2010 sa tack och hejdå till landslaget. Men jag kan inte säga att tiden där var dåligt på något sätt. Jag fick åka på träningsläger till Finland, Spanien och Portugal. Jag fick genomföra 3D-analys i Stockholm, jag fick tävla internationellt i bl.a. Spanien, Tyskland, Belgien, USA, Danmark m.m. Den bästa tävlingen jag genomförde var 2008 i Tyskland när jag slutade på en top 6 placering, bästa finska spelare. Jag gick även min första tävlingsrond under par då.
Under 2010, när jag tackat för min del i landslaget så trappade jag upp träningen ytterligare. Under 2009 hade jag en skada i mitt skulderblad som skulle strula till hela den säsongen, bortsett från Öspelen hemma. På vintern, inför säsongen 2010 så tog jag stenhårt tag i den fysiska träningen och jag började ösa på med mera styrketräning och fysisk träning än jag gjort tidigare. Jag la upp all träning på egen hand, oberoende om det var fys, golf eller mentalt. Jag hade bara svingteknisk hjälp och stöd från Niklas. Under den sommaren, kunde jag träna upp mot 6 dagar i veckan och en mängd (exklusive fys) på omkring 9 timmar om dagen. Jag bodde mer eller mindre på golfbanan då. Från tidig morgon till sen kväll tränade jag på. Inget skulle stoppa mig från att utvecklas och bli bäst. Det jag inte visste då, som jag vet idag, var att den här träningssatsningen stoppade mig från utveckling och framgång. Det tog sig snarare uttryck i en destruktivitet som jag nu lider av istället.
2010 åkte jag till USA, jag var nu starkare än någonsin tidigare, både golfmässigt och fysiskt. Men jag var totalt nedbruten mentalt - har jag insett idag. Jag for iväg i augusti, och gick in i väggen i oktober. Ingenting var som jag förväntade mig. Inget var som det var utlovat. Inte golfen, inte fysen, ingenting. Jag deppade hemma i mitt rum på "dormen" och kunde bara trösta mig med att 1) räkna ner dagarna till hemresa för jullov och 2) ta kontrollen över det jag kunde kontrollera - maten. Jag hamnade hos läkare under flera omgångar i USA. Jag skrev öppet om hur jag kände här på bloggen, jag beskrev mina lagkamrater som inte hjälpte till i eländet, och jag blev mer och mer nedbruten psykiskt. Jag ville inte vara kvar.
Jag spelade golf under tiden, men när jag var som svagast så kunde jag inte spela på banan för jag orkade inte gå. Jag använde bil konstant och jag blev under tävling, i tvingad sportdryck mot min vilja. Jag begärde vatten och fick Powerade i bagen. Jag blev mobbad av lagkamrater och coacher. Tack vare detta så var det enligt vår coach, mitt fel så det var jag som fick gå till en psykolog. Även hon vände mig ryggen till sist. Det var droppen. Jag kontrollerade ännu mera min mat och minskade på golfträningen ännu mera. Men jag ökade den fysiska träningen för det var mitt andningshål.
Jag kom hem från USA igen under januari 2011. Jag klarade inte av att stanna, och nu i efterhand så vill jag inte veta hur det kunde gått, Men jag har spekulerat i att ev ha kunnat återkomma i en lik-kista från USA senare den våren. Jag mådde skit, både fysiskt och mentalt. Dessutom hade min kontroll över maten tagit mig in i en ny värld, anorexians värld. Den skulle nu kontrollera mig 24/7.
I samband med detta så kunde jag inte spela golf, även om jag försökte träna under vintern 2011. Men jag blev svagare och svagare, mindre och mindre och när våren kom så kunde jag inte spela 9 hål mera. Jag kunde inte slå en hink bollar. Jag var färdig. Det tog mig hårt då, jag ville spela men kunde inte. Efter flera veckor när banorna öppnat igen så kunde jag acceptera situationen att inte spela golf. Men det var jobbigt. Jag ville ju.
Efter sommaren började jag studera här i Halmstad, på golflinjen. Jag hade ännu inte gett upp hoppet om en karriär inom sporten som jag tytt mig till länge. Men under första vårterminen så kunde jag mentalt ställa in mig på att "nej, det funkar inte mera". Jag hade tappat ännu mera motivation och intresse. Sporten var bara jobbig att utöva och jag trivdes inte med att träna så mycket som jag skulle behövt. Jag valde då att mentalt lägga ner min satsning,, om än så för en stund. Jag försökte att hitta tillbaka till den motivation som jag en gång haft, men det gick inte. Jag tappade mer och mer.
Men det tog ännu ett år innan jag kunde sätta ord på det till omgivningen att jag inte längre spelade för att bli bäst. Nu spelar jag för att det är skoj, men inte för att ta mig ut till Europatouren eller ens tillbaka till Nordea Tour i Sverige. Jag orkar och vill helt enkelt inte mera och det måste alla acceptera. Allting har ett slut och det här min historia till hur mitt slut kom, tidigare än folk anat och kanske beslutet förvånar en del. Men jag har beslutat att detta är fallet, min golfkarriär som spelare är över på en hög nivå. Men jag öppnar för att komma ut till banorna runt om i Europa ännu, men som en tränare till spelarna.
Jag har lärt mig otroligt mycket under mina år som spelare och inte minst här nere i Halmstad. Här har jag lärt mig massor av träningstips och trix, mycket angående bakomliggande faktorer till det som syns nämligen en score. Att få möjlighet att studera detta ämne som jag ändå jobbat med under så många år har vart lärorikt, jag har lärt mig mycket om mig själv, tänkt tillbaka på situationer som jag själv vart i som spelare, och börjat fundera på hur man som tränare kan hjälpa sin spelare till att klara av samma situation på ett bättre sätt. Fredrik Wetterstrand, James Parker, Sofia Grönberg och Rasmus Tornberg har lärt mig mycket inom golfträning, fysträning, karriärer och mental träning som jag kommer att ta med mig in i framtiden som tränare till andra. Utan deras kunskap så skulle jag nog inte sitta här idag och kunna titta tillbaka på min spelarkarriär som ung och lära mig i efterhand hur jag borde reagerat i de olika lägena. Jag hoppas att flera kan ta nytta av den kunskapen och ansöka till School of Golf, ni kommer inte bli besvikna, det lovar jag!
Jag kommer fortsätta att spela golf, men på mina villkor, mina premisser och med mindre krav i framtiden. Just nu tränar jag upp ryggen för att kunna komma tillbaka och kanske tävla lite klubbtävlingar igen, samt kunna spela 18 hål utan smärta. Just nu vet jag inte var jag står rent fysiskt då jag inte vågar testa spela eller slå, men jag vet att i höstas så kunde jag inte spela/slå mycket innan smärtan kom akut. Ibland kunde jag inte heller sova om nätterna pga smärtan. Men nu är det bättre, men jag har en bit kvar. Jag hoppas dock att jag kan spela lite mera i sommar, men som sagt var, jag spelar då på mina egna villkor. Jag har +1 i HCP men jag spelar nog absolut inte på det handikappet kan jag meddela! Även om mycket finns kvar i kroppen så är det ringrostigt!
Tack för att du orkade ta dig igenom den här långa texten, hoppas du förstår min situation och mina val. Jag vill kunna bli accepterad för Jenny som inte spelar golf mera, utan som bara Jenny - en bra person rent allmänt och idrottsligt som har ett förflutet som golfare.
Min första tävling, KM i Eckerö och min tredjeplats!
En av många, oräkneliga träningspass!
Från tiden i USA.
LIte power hade jag innan jag blev alltför dålig i alla fall - drev en drive ca 250 m!
Extremt svag sommaren 2011, här med Visingsö i bakgrunden.
Ett av alla försök till att hitta glädjen i golfen igen, men utan större framgång.
Sökte mig mer och mer till träningen på gymmet, som substitut för golfen - och det var roligt!
Och vips, här är jag nu idag. Gladare och starkare än jag vart på många år!
Idag så tog jag mig till gymmet efter frukost, det var skönt att vara där tidigt. Speciellt skönt är det att vara där innan alla gymnasie-elever kommer och tar upp stora ytor av gymmet. Det är så att det ligger ett idrottsgymnasium i samma hus som ICA Maxi, brevid skolan, som gymmar och genomför delar av sin träning i samma gym som jag tränar i. Bl.a. finns det idrotter som golf, fotboll, pingis, innebandy, handboll med bland dessa idrottare som kommer och tränar. Det är olika kvaliteét på idrottarna och deras motivation till att gymma har jag märkt. Några tar för sig och gör träningen bra, medan andra mera snackar sig ignom sina pass.
Jag hade i alla fall axlar och bröst på schemat idag. Det gick bra och jag kände mig jäkligt "pumpad" när passet var klart. Det var en skön känsla, en sådan som man eftersträvar varje pass. Hoppas på samma känsla efter morgondagens benpass.
Jag har gjort en god gärning genom att köpa denna tröja till förmån för Barncancerfonden och stiftelsen Min stora dag. #fighterhjälpen #minstoradag