Jenny Häggblom

September/oktober

Februari

Är äntligen hemma i egen lya efter en lång dag på resande fot. Började som vanligt med båten i morse och kom hem med tåget lite före 17.00 idag. En lång resdag med många etapper. Men nu är jag hemma och det är det som räknas allra mest! 

 

Har haft en bra början på veckan hemma på ön. Har vart med mamma och tränat, umgåtts, pratat om ditten och datten m.m., har vart ute hos pappa och lekt med Kattja, träffat vårdpersonal och andra behandlare på sjukhuset, och haft lite egentid. Det är alltid full fart och fläkt när man kommer hem, det är korta perioder som skall fyllas med allt mellan himmel och jord. Man spinger runt mellan olika klockslag och skall träffa den ena efter den andra. Men det är korta perioder så det är överkomligt. 

 

Det som glädjer mig mest med denna tripp är de 2 senaste kontakterna med vårdpersonal. Jag pratar helt öppet och ärligt med dem och de lyssnar noga och analyserande. Jag har under de senaste "månaderna" kallat mig själv för frisk, men det har inte vart övertygande nog. Den här gången när jag kom hem så fortsatte jag att kalla mig frisk, och som grädden på moset så benämnde även vårdpersonalen mig som "frisk". Detta betyder inte att jag är friskförklarad ännu, men för min del betyder det så extremt mycket. Det betyder att de som sett mig som nästintill dödligt sjuk nu har konstaterat min resa och bekräftat denna på ett positivt sätt. Detta är obeskrivligt för mig att sätta ord på, det går inte. Det är en känsla som inte går att beskriva med ord, den måste upplevas själv. Jag önskar att alla som är i den sits som jag vart i, får uppleva samma känsla framöver! 

 

Detta ger mig ny drivkraft till att bli ännu friskare, friare, bli friskförklarad en gång för alla om en stund. Jag har ännu flera etapper kvar, men jag är mycket närmare målet än starten! Tack och lov för det! :) 

Nu är jag hemma på Åland. Jag anlände under söndagskvällen till Mariehamn. Efter en låång dags resande från Halmstad med mellanlandning i både Göteborg och Stockholm. Men nu är jag hemma och är åter hos mamma. Har vart i stan sedan söndagkvällen, men i eftermiddag så far jag ut till pappa och Eckerö. Men före det så skall jag träna på gym och ta det lugnt här i stan. Det är ganska skönt och motiverande att träna även här. Igår tränade mamma och jag på gym, körde ben och slog nytt personbästa i marklyften. 90 fräscha kilo drog jag upp, och när jag ser på filmen från lyftet så ser det enkelt ut! Skönt!

 

Som sagt, idag åker jag ut till pappa och blir där över natten. Kommer tillbaka imorgon till stan då jag skall på besök till sjukhuset en sista gång innan jag åker tillbaka på torsdag. Men det är som sagt var, en del som händer tills dess att jag åker tillbaka till Halmstad. 

 

Nu vet ni det i alla fall. Ha det bra, återkommer snart igen! :)

Då har jag vart ett varv till gymmet. Så skönt att vara där tidigt, få den plats som jag prefererar, bestämma lite inofficiellt under första skälvande minuterna. Men idag, till skillnad från andra lördagar, så var det relativt mycket folk i gymmet. Det bara kom och kom, mer och mer folk under hela tiden som jag var där. Mycket mera än det brukar vara, det har nämligen hänt att det bara vart jag, till att nu kanske vara 20-25 pers där samtidigt. Det hör till ovanligheterna. Några bekanta dock, både biomeddare och golfare, men även andra som jag inte känner men som brukar träna under samma tider som jag. Så det var bekanta ansikten där, trevligt nog! Även om jag lyssnade på musik så snackar man lite ytligt med flera personer ibland, speciellt i set-vilan. 

 

Filmade lite av mina övningar, hade med kameran (iPaden) så jag fick videos på olika övningar. Från dessa videos så tar jag ut bilder, samtidigt som jag undersöker min teknik. Jag analyserar min teknik så ofta jag kan, har blivit mera på senaste tiden, vilket är skönt att göra för då kontrollerar jag att jag minimerar skaderisken. Är det något som jag gör mindre bra så går jag ner i belastning och kör mera teknik. Hitills har det dock sett bra ut! 

 

Den här dagen har vart mycket upp och ner alltså. Herregud vilken pers det vart att ta sig igenom denna dagen! 

 

Började med att vakna kl 5.45. Kunde inte somna om. Var hungrig. Åt. Gick och la mig igen med hopp om att somna om. Vilade 45 minuter och sedan tröttnade jag på att ligga ner. Lite efter klockan 8.00 så började jag bege mig mot skolan för att skriva den där förbannade tentan. Var i tid. Tentan började kl 9 men jag fick mitt tentamenspapper 9.07. Tröga gamla gubbar som inte har timing på det där med tentamen. Nu gjorde det i och för sig ingenting för jag var klar kl 10 ändå, men skulle det vart en komplex tenta så kunde jag teoretiskt sett suttit till klockan 13. Men nu behövde jag inte det som tur var. 

 

Efter tentan så gick jag i sällskap med Matilda, som skulle hem till Ängelholm, men jag gick till gymmet på skolan. Först käkade jag lite och sen tränade jag. Ett sjukt dåligt pass men det är i alla fall genomfört nu, så det känns okej. Jag kan klappa mig på axeln och konstatera att jag kunde genomföra ett pass till. Bänkade 40 i alla fall, i 4 reps i rad. X antal set, oklart hur många. Men en del. Var hemma till nedsläpp kl 13 i alla fall. 

 

Som sagt, hann hem till 13. Hann nästan få mig en kopp kaffe innan pucken släpptes. Det var naturligtvis dags för att kolla semifinalen i OS hockeyn. Finland (moderlandet) mot Sverige (studielandet). Visste inte vilken sida jag hejade på, men jag har nog under de senaste åren kommit mycket närmare Sverige så jag hejar på dem nu. Jag har inte så mycket känslor för Lejonen mera, efter allt som hänt i min karriär. Dessutom hejade jag mest på dem för att Totte hejade på Sverige, så det landet ansåg lilla jag vara "upptaget", därav Finland/Sveriges motståndare. Men det har ändrats nu! 

 

Efter matchen, så visste jag inte hur mycket jag svettats här hemma. Har i alla fall konstaterat att jag vänt och vridit mig i soffan oändligt mycket. Allt var som ett enda kaos när matchen var klar. Mycket känslor i en sån match. Tyvärr missar jag finalen för jag sitter på ett tåg på väg hem mot Åland. Nu är det i alla fall en lugn kväll med taggning inför benpasset imorgon. Har ett litet delmål till imorgon, vill klara 40 kg i stöten! Återkommer med hur det går imorgon! :)

Jag har vart i gymmet i 2 timmar idag och klockan är nu 12 här i Sverige. Det är helt fantastiskt när man vaknar tidigt och kan kliva upp, käka frukost följt av vila och sen dra sig iväg mot gymmet för att ställa sig på löpbandet och börja springa. Det är en så skön känsla som infinner sig i kroppen, dels när man är där och är på gång men sen känslan som infinner sig när man ser tiden rulla och närma sig målet för sen så efteråt så är jag så stolt tack vare att jag just genomfört passet! :) Finns ingen skönare känsla, oberoende hur jobbigt det är före passet, att kunna konstatera att yes jag gjorde det igen! Nu är det återigen en vecka innan jag genomför nästa konditionspass. Samma känsla kommer att infinna sig även då! Det kan jag lova! 

 

Jag satte här hemma, och när jag var på löpbandet, och tänkte på lite hur min senaste tid sett ut. Jag har mått bra, jag är stolt, jag har klarat av alla kurser i skolan, jag har lämnat in slutarbetet med huvudet högt, jag vågar testa nya saker, jag är inte rädd för framtiden m.m. Jag har alltså vart jäkligt nöjd med min tillvaro på senaste tiden och det skall jag vara. Jag har ingenting att skämmas för, ingenting att ångra, ingenting att sörja och ingenting som jag önskar jag hade ogjort. Jag är nöjd med hur det rullar på, hur vardagen ser ut o.s.v. 

 

Jag kunde också titta tillbaka på de senaste årens utveckling för mig, både i bilder men även i kognitioner. För drygt 3 år sen så flyttade jag till Halmstad för att börja studera, alla hemma på ön som hade hand om mig (läkare, dietister, psykologer m.m.) var oroliga för hur jag skulle klara mig när jag knappt klarade mig hemma med stöd från min familj. Jag valde ändå att bryta upp från tryggheten som jag hade hemma och begav mig ut på nya äventyr. Okej, jag måste erkänna att jag var rädd. Det som hade hänt i USA mindre än ett år tidigare satt fortfarande inpräntat i pannbenet och rädslan för att uppleva samma sak fanns, det skall jag inte sticka under stol med. Jag hade en sjuk respekt för min nya vardag men jag såg också fram emot den. Jag fick börja studera igen, och nu på svenska, i svensk kultur, med svenskar, i Sverige, helt enkelt i en tryggare vardag än i USA. Här i Halmstad finns det grupperingar som man inte skall umgås med, men jag har inte stött på dem under mina 3 år. I USA var jag med om, eller snarare hann undan ett pistolhot under första månaden jag var där. Jag satt på tunnelbanan i USA och funderade på hur jag skulle göra om det kom en man med pistol på tåget. Här har jag inte tänkt så en enda gång. Det är en väsentlig skillnad! 

 

Halmstad har gett mig så mycket, det har gett mig perspektiv på mitt liv, fått mig att värdera olika saker olika mycket. Jag har funnit en mening i livet, jag har fått bygga upp mitt liv på det sätt som jag vill. Jag har min egen bostad som jag bestämmer över på egen hand, inte regler om vad jag får och inte får göra (som jag hade i USA) och det som är skönast av allt med boendet, är att jag har utsikt och kan öppna fönstren. I USA hade jag skottsäkra fönster och de var dessutom icke öppningsbara. Till råga på allt så såg jag ut på en innergård. 

 

Tänkte bildbooma lite idag istället för att sitta och skriva en massa trams. Lite bilder från mina senaste dagar här hemma och på gymmet! :) Enjoy! 

 

Började dagen med att hämta ut en tenta. Jag hade VG i den, så det kändes mycket bra att få tillbaka den. Eller ja, tenta och tenta, det var examinationsuppgiften från Ledarskapskursen som vi har fått tillbaka. Men hur som helst så kändes det mycket bra och skönt att få tillbaka den. Sen så tog jag mig tväs över högskoleområdet och till gymmet. Det var bröst/armar/axlar som väntade!

 

Passet gick bra, det var det första passet med fokus på max-styrkan. Nu har det gått 4 veckor på mitt 16 veckorsprogram och nu går jag in i en 3-veckorsperiod med maximal styrka. Tänkte kort och koncist berätta skillnaderna mellan dessa två träningsfokus/-perioder som jag kommer att växla mellan under de nästkommande 12 veckorna. 

 

Hypertrofi (ökning av muskelcellens storlek) har jag haft fokus på under de senaste 4 veckorna. Då har jag gått enligt några principer när det kommer till belastning, mängd vila m.m. I hypertrofi så bör man (enligt rekommendationer från Baechle & Earle, 2008) hålla en belastning på övningarna som ligger mellan 67-85 % av 1RM - 1 repetition maximum. Antalet repetitioner ligger då på 6-12 stycken, antalet set som körs per övning 3-6 stycken. Vilan mellan alla set rekommenderas vara 30-90 sekunder. 

 

Maximal styrka, kan beskrivas som den kraft som en muskel eller muskelgupp kan utgöra vid en maximal repetition. För att kunna öka denna så behöver man ligga på en belastning som är något lägre än den absoluta maximala styrkan. Belastningen för maximal styrketräning rekommenderas att ligga på över 85 % av 1RM. Antalet repetitioner är maximalt 6 stycken och 2-6 set per övning. Vilan under maximal styka är den längsta av alla styrketräningsformer, den ligger på omkring 2-5 minuter mellan varje set i varje övning. 

 

För att illustrera belastningen så kan följande exempel ges för hypertrofi. Om 1RM ligger på 100 kg, så behöver alltså belastningen ligga på mellan 67-85 kg. För maximal styrka däremot så behöver belasningen ligga på omkring och över 85 kg. Men notera även då att vilan och antalet repetitioner skiljer sig åt mellan de två olika formerna. 

 

Så nu går jag in i maximal styrka. Vilket innebär ett högre slitage på kroppen och en ökad återhämtningsperiod (rent generellt). 

 

Nu skall jag istället beskriva vilka fördelar det finns för att genomföra hoppreps-träning. Jag har själv sakta men säkert övergått till mera hopprepsträning nu, mest för att jag skall dra ner på konditionsdelen under kommande veckor för att kontrollera om det blir en högre styrkeutveckling för min personliga del. Detta har fått mig att fundera på vilken effekt som hopprep har och varför det förespråkas så varmt hos många. Själv har jag nämligen vart väldigt skeptisk till att hoppa hopprep under träning. Men efter bara ett par träningspass med hoppreps-uppvärmning så har jag insett att det är en bra övning. Skall försöka dela med mig av mina erfarenheter (som än är få) och lite fakta som jag läst mig till från olika hemsidor och artiklar. 

 

Hopprepsträning är en komplex träningsform som rankas som en perfekt hjärngymnastik, benuppbyggare och en av de bästa sätten att öka den kardiovaskulära förmågan under så lite som bara 10 minuter. Forskning har visat att hopp i 10 minuter (nonstop) kan ge samma fördelar som följande: 

30 minuters jogg, 2 set singel-tennis, 30 minuter handboll, 720 yards simning, 18 hål golf m.m. 

 

Hoppreps-träning påverkar den dynamiska balansen och koordinationen, reflexerna, ben-densiteten och muskeluthålligheten. Träningen hjälper också till att utveckla höger- och vänster hemisfär i hjärnan, läskunskaperna och ökar minnets kapacitet. 

 

Rent fysiologiskt så kommer hopprepsträning att minska knäbelastningen och knäskadorna tack vare att varje hopp landar på bägge ben, i jämförelse med löpning där varje löpsteg tar upp belasningen på bara ett enda ben. I och med den cirkulära axelrotationen då man "vevar" så stärker det upp axlar och skulderbladen. Hoppningen hjälper till att förbättra hjärtats kapacitet och funktion, detta har lett till att en rekommendation från American Heart Association gått ut till unga för att förbättra sin hjärt-hälsa. 

 

Jag har även funnit 12 stycken anledningar till varför man skall hoppa hopprep på internet, det är dock ingen vetenskap bakom dessa (så vitt jag kan tyda från hemsidans utformning). Dessa är hur som helst: 

1. Den kraft och energi som går till att hoppa hopprep i 10 minuter är jämförbart med att springa en "mile" på 8 minuter. 

2. En timmes hopprep förbränner 1300 kalorier (detta är en BigMac eller jämförbar måltid). 

3. 10 minuter av hopprep kan ha samma hälsofördelar som en 45-minuters länk (enligt British Rope Skipping Association). 

4. Hopprep är en komplex övning för hela kroppen då den anväder magmusklerna för att stabilisera kroppen, benen för hoppen, skuldra och armar för att veva repet. 

5. Det är mindre påfrestande än löpning för lederna. 

6. När man väl köpt ett eget hopprep (99 kr) så är det inte någon ytterligare kostnad som tillkommer.

7. Hjälper till att förbättra pulsen och blodtrycket. 

8. Bra för alla träningsnivåer, oberoende vilken man ligger på, och kan utföras var man än är någonstans. 

9. Förbättrar flexibiliteten. 

10. Hjälper till att förbättra koordination och balans. 

11. Ett vanligt pass med hopprep förbättrar muskeltonus i både över- och underkropp.

12. Det är en övning som använder kroppsvikten vilket hjälper till att förbättra benens densitet, och hjälper till att avvärja osteoporos. 

 

Jag tycker själv att hopprep är relativt roligt och utmanande. Jag försöker att slå eget rekord varje gång i att genomföra så många hopp som möjligt på rad innan jag stapplar, idag så klarade jag nästan 250 stycken. Jag genomför kanske 7-8 minuter hopprep innan träningen varav 3 minuter är i en följd, stapplar jag så börjar jag direkt igen, ingen vila mellan. Det känns så skönt i mina axlar och vader att hoppa så det rekommenderas varmt av mig. Jag kommer nog att fortsätta att hoppa på ett tag till, det känns så pass bra ännu så! Skaderisken är inte lika stor heller som om man löper på bandet till uppvärmningen. Sen värms hela kroppen upp och pulsen stiger, viket är skönt för då kommer kroppen igång bra oberoende vilket träningspass som man skall genomföra.  Så med den informationen om hopprepsträning sagd, så har jag bara en sak till att säga: 

Det har väl inte undgått någon nordbo vem som vunnit 2 stycken guldmedaljer i OS? Det bara skallrar om alla medier här, speciellt tvn som står på (i hopp om att någonting intressant skulle komma, som det inte gör). Men det är kul för Sveriges längdlandslag, även om jag tycker synd om Norge som inte har fixat någon bra valla och form inför detta mästerskap. Nog om det. 

 

Själv har jag haft vertikalläge i soffan under hela eftermiddagen. Höll på att somna men jag var hungrig så jag måste käka och sen fick jag lite energi igen. Sen dess så har jag mer eller mindre bara fördrivit tid. Så kul är det att ha vilodag. Skulle väl vara ambitiös och plugga, men jag kom 2 kapitel och sen var det över. Motivationen var ute på hal is och jag hade inte fäste. Så jag ligger nu återigen i soffan. Men jag fick i alla fall tvättat och städat på förmiddagen så lite effektiv har jag vart i alla fall. Som väl tur är! 

Har vart nere på gymmet under förmiddagen. Var borta lite längre än jag hade planerat, men det spelar mig inte någon roll alls då jag fick min träning gjord och det kändes riktigt bra än en gång. Jag var där när de öppnade och sen så kom jag hem lite för 11. Så jag fick se stafetten från Sochi. Sjukt bra sträcka av Kalla, måste till och med ställa mig upp här hemma och klappa händerna. Det var starkt. Lika stark som jag var på gymmet... 

 

Tänkte berätta varför jag inte använder mina gympa-skor när jag tränar ben. Jag har ju ett par löparskor som jag springer i men jag tränar inte ben i dem, som jag beskrev när jag la upp en bild på min gymväska. Anledningen till detta tänkte jag gå in på, så att ni förstår varför. Det är nämligen så att det är en ganska komplicerad historia men ändå vettig, när man förstått den. 

 

När jag gör t.ex. knäböj så kommer jag inte ner till ett maximalt djup i löparskorna, dvs mindre än 90 grader mellan underben och lårben. Om jag skall pressa mig ner till det läget så kommer mina hälar, som nu är i skorna, lyfta och det kommer bildas ett tryck på främre delen av foten. Detta är inte optimalt för min rygg eller knä. När jag tar av mig skorna däremot, och tränar barfota eller i mina sneakers, så kommer jag inte att lyfta upp mina hälar och jag får således ett mera jämnt tryck på hela min fot, som då kan bilda en större understödsyta vilket underlättar för min rygg och mina knän. Varför händer detta då? Jo därför att när jag använder mina löparskor, som är dämpade undertill i sulan, så kommer min normala fotisättning att komma i en vinkel, dvs hälen är mera dämpad än vad sulan under framfoten. Jag kommer få en lutning på foten som lutar framåt. Men när jag är barfota så kommer jag kunna hålla hälen i marken hela tiden vilket innebär att jag blir mera upprätt i min knäböj och jag minskar belastningen på både knän och rygg. 

 

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG ALLESAMMANS! 

 

Det är torsdagsmorgon. Klockan är just över 8. Jag har vart vaken, förstås, en god stund redan. Men jag kan meddela att jag nu har fixat färdigt hela mitt slutarbete och jag är nöjd med det! Jag är så stolt att jag 1) är färdigt, 2) är tidigt färdig och 3) är stolt över informationen och ämnesfördjupningen! Snart skall det lämnas in, även om jag har 8 dagar kvar innan deadline! SÅ sjukt GÖTT! 

 

Determinaton är det som krävs, då klarar man allting! Tro mina ord! 

 

Seg i benen idag. Men jag sprang i alla fall i 31 minuter innan jag gick de sista 14 på löpbandet i 5,5 graders lutning. Det var tungt men skönt att få ta ut sig, speciellt när benen kändes så tunga som idag. Sen körde jag mage, försökte isolera magmusklerna i alla övningar men det blev lite rygg och omkringliggande muskler som fick sig lite de också. Sen blir det nästan alltid träning av antagonisterna av den primära muskeln som får arbeta, det är svårt att undvika när man genomföra den excentriska fasen i övningen. Mycket svåra ord, men jag hoppas ni förstår! 

 

Sen tillbringades lunchen och tiden fram till kl 14 med psykologiböckerna. Sen övergick de i slutarbete och handledning. Den sista handledningen för detta arbete. Nu är det nästan klart, det känns så jäkla gött så ni anar inte. Nu kan jag projicera mina krafter på psykologin, tenta nästa fredag! Nu kör vi! Ledigt imorgon, det skall firas med psykologiplugg! Vila kroppen är det som gäller, det är prioritet nummer 1!

 

Winners do what loosers don´t! 

Började dagen med benpasset som sig bör en tisdag som det är idag. Det var skönt och gick bra, vilket är gött! Gillar benpassen, även om thrusters kombinerat med burpees är sjukt jobbigt. Verkligen bra för flåset i kombination med styrkan! Rekommenderas om ni vill, och vågar köra en komplex styrkeövning. 

 

Kom hem från gymmet för en dryg timme sedan. Hade då mjölksyra i magmusklerna. Inte magsyran som finns i magsäcken, nej mjölksyra i musklerna. Det var jättekonstig känsla men det var samtidigt en skön känsla! Som sista övning körde jag en tuff magövning, och det gav tydligen resultat i och med känslan som infann sig! Guda-skönt alltså! Helt underbar känsla! Körde annars axlar, bröst och lite armar. Kändes bra, brukar inte bli så varm som jag blev under dagens pass, det är också en skön känsla! 

 

När jag åker till gymmet har jag alltid en packad väska med alla saker som jag använder på gymmet under mina träningspass. Jag tänkte skriva lite om mina "hjälpmedel" och saker som jag använder mig av ibland, inte alltid (att observera!). 

 

När jag planerar in vila så är det just det som skall utgöra dagen. Vila och äta, dvs fylla på depåerna och ladda upp kroppen. Kroppen behöver återhämta sig för att en utveckling skall ske, vilket i alla fall jag vill! 

Imorgon kommer jag köra bröst och axlar (lite armar) under förmiddagen och ladda energi till eftermiddagens föreläsning. Ha en bra dag! 

Vaknade sjukligt tidigt imorse, skulle kliva upp 6.40 för att vara äten och klar för gymmet klockan 8. Men vaknade istället klockan 5.15... Somnade inte om. Klockan 6.14 klev jag upp pga hunger så var färdigt i gymmet redan klockan 7.30.. Inte enligt plan, men men så är det ibland. Var nog kanske lite för taggad för dagens benpass. Hade roliga övningar att göra och sen så skulle jag träna med Anna, så det var också motiverande. Brukar sällan träna med någon men det är faktiskt roligare, men jag är lite för fokuserad på min egen träning så jag känner att träningskompisar bara är där för att snacka och då blir träningen lidande. Han/hon kanske tar längre pauser och längre tid på sig (om man kör samma program, varannan person), och då blir jag lidande då jag får för långa pauser/vila mellan seten. Så därför kör jag träning själv i största möjliga mån, men nu har jag insett, eller vill börja inse, att träna med Anna, eller någon annan som har liknande träningsmål som en själv, då kan man motivera och push´a varandra till att ta i lite extra. Och sen förstår man den andres preferenser vad gäller mängden (set och reps) och vilan. 

 

Fick lite hjälp med att ta lite bilder under dagens pass, eller dagens träning. Det var efter det att jag var klar med mina övningar som Anna tog lite bilder. Tänkte dela med mig av två stycken här, och en bonusbild som jag själv tog efter träningen (och som klassiskt nog hamnade på Instagram..). 

 

 Igår morse ville jag inte till skolan. Jag ville hellre infinna mig där bilen bakom mig är tagen. Hade 3 h föreläsning framför mig nämligen. 

Nu vankas snart sängen för att imorgon kliva upp för att träna innan skolan, så jag får vara hemma under dagen och plugga, innan OS invigningen kl 17.00! 

Det händer inte så mycket här för närvarande. Det är lugna puckar om man säger så. Jag har väl i och för sig bara tränat och softat, igår i alla fall. Körde benpass på förmiddagen och sen var jag ledig under resterande dag, skönt att få rå om sig själv lite. Det är ganska skönt det också måste jag säga. Idag har också var ledig till den graden att jag hade skola på förmiddagen, och sen ingen träning. Förstås så har skolan tagit den mesta delen av tiden. Jag satte mig efter dagens föreläsning och jobbade dels med slutarbetet men också senare psykologin. Det är skönt att få undan den så jag kan kolla lite på OS under helgen. Istället för att plugga liksom. :) 

 

Nu har jag haft helg, som alla andra. Den har väl mest bestått av skolarbete men igår så var jag även på Crossfit. Hann även med ett stadsbesök i lördags. Men nu är det måndag och ny vecka, vilket innebär nya plikter som kallar. 

 

Jag började personligen veckan med att skriva första deltentan i Psykologin, det gick bra så det är inte något som jag oroar mig inför. Efter tentan så satte jag mig och filosoferade en stund på bilblioteket och sedan intog jag även lite föda på samma ställe. Efter det hamnade jag som planerat på gymmet för ett arm och bröst pass. Sjukt bra gjort, till och med så trött i överkroppen att det nästan gjorde ont när jag skulle dricka vatten! Då har man punktmarkerat området! Go känsla måste jag säga! 

 

Eftermiddagen hamnade i slutarbetets händer och nu så är version 2.0 klar för granskning av min handledare. Hoppas det blir mindre korrigeringar och förbättringar nu! Men det borde det bli, jag har ju ändå fått den kollad en gång och nu genomfört lite förbättringar. Men man vet aldrig på den här nivån. 

 

Jag kom just på en sak, en liten nostalgisk sak som jag aldrig kommer att glömma. Det var bara några år sedan, en sommardag när vi var hemma, mamma och pappa och jag. Jag tror vi spelade golf på gräsmattan, eller så sparkade vi en liten röd gummiboll (som numer är Katjas leksak). Jag skulle i alla fall ta mig ett par meter framåt och tänkte testa spinga den korta sträckan. Sagt och gjort, jag sprang några tafatta steg. 

 

Kanske inte låter så hemskt konstigt tycker du? Det förstår jag. Men till historien hör, att jag under denna sommar, 2011. Inte hade förmågan att springa, knappt gå under en tid för jag var så utmärglad av svälten och näringsbristen. Jag orkade ingenting och då att springa var inte att tänka på. Jag var trött av ingenting kan jag säga. Gå till postlådan och hämta tidningen kunde räcka för min vardagsmotion. Men nu sprang jag några steg, och jag kommer ihåg hur glad jag var för att jag kunde det! Det gick liksom inte att beskriva. 

 

Varför kom jag på detta nu då? Jo, det är nämligen så att jag numera springer för varje uppvärmning (mer eller mindre) när jag gymmar, mina 5 pass/vecka. Det är liksom inget konstigt för min del, det är naturligt att springa för mig. Jag blir varm i kroppen så jag sedan kan utföra alla de övningar som jag har på mitt schema. Och idag fick jag en flashback till den dagen då jag tog mina första stapplande steg på gården i Eckerö. Vilken resa! Och den är inte slut än. 

 

Varje dag så jobbar jag hårt, hårdare än någon kan se utifrån. Jag jobbar med mig själv, med mina känslor, tankar och handlingar. Jag går dagligen igenom minst en negativ period, en period som jag för 7 månader inte kunde hantera på ett bra sätt, jag hamnade i något destruktivt. Nu vänder jag på historien och tänker på det från motsatt synvinkel. Jag försöker, då jag hamnar i en svacka, att tänka utifrån ett friskt perspektiv och tänka på mina mål med mitt liv, mitt framtida yrke, framtida relationer m.m. Tänka och tala med mig själv i termer som "Jenny, om du inte äter, då kommer du aldrig att bli PT", "Du kommer aldrig bli så ´fit´ som du vill bli" m.m. det vänder sig per automatik i min skalle vilket är otroligt skönt! 

 

Så tillbaka till den dagen där jag fick springa mina första steg sen jag insjuknade 2010. Den glädjen jag kände då, försöker jag känna flera gånger per dag. Varje gång jag vinner en match kommer känslan tillbaka. En känsla som jag bara inte kan beskriva, som är så skön att uppleva. Detta får mig att kämpa vidare! 

 

Jag är stark, jag är stolt, jag skall vinna, och ja, jag är helt enkelt BÄST! 

 

Lunchade där, och sen så körde jag ett sjukt bra och roligt benpass på gymmet. Men det var trångt, av 140 tävlande så var väl 50% inne i gymmet för upp/nedvarvning. Det var tur att jag fick tag i en skivstång. Mycket karlar som skulle lyfta när jag var där. Bilder: 

Tjejen mitt i bilden är Sandra som går i min klass och kommer från Gotland! Sjukt glad för hennes skull och hennes 7 plats i första tävlingen! :) 

Aldrig! 

Sant!