Jenny Häggblom

Studien heter "The Autopsy of Chicken Nuggets Reads 'Chicken Little'" som publicerades 2013 av Richard deShazo, Steven Bigles och Leigh Baldwin Skipworth i The American Journal of Medicine berör området: Innehåll i en Chicken Nuggets. 

 

Jag har personligen inte sökt upp denna artikel, utan den dök självmant upp i mitt facebook-flöde, och på den vägen vill jag gärna dela med mig av vad den behandlar och vilken slutsats de drar. 

 

Studien gick ut på att forskare i Jackson (Mississippi) ville testa hur näringsrika Chicken Nuggets var på 2 kedjor av helt "randomly selected" snabbmatsrestauranger i närheten av deras hälsocenter. Från varje ställe så valdes 1 nuggets från varje box. 

 

Från ställe nummer 1: 

Där innehöll Nuggets'en cirka 50% skelettmuskler, med resten beståendes av mestadels fett, men med några blodådror och nerver förekommandes. När man analyserade närmare kunde konstateras att stora mängder epitel och annan stödjevävnad också förekom

 

Från ställe nummer 2: 

Bestod av cirka 40% skelettmuskler från kyckling, samt även här, generösa mängder fett och andra vävnader, inkluderat bindväv och "nålar" av ben. 

 

Resultatet visade att den sammanställda kompositionen (i medelvärde) av Chicken Nuggets från snabbmatsrestaurang 1 var:

- 56% fett, 25% kolhydrater och 19% protein.

Motsvarande siffror för restaurang nummer 2 var:

- 58% fett, 24% kolhydrater och 18% protein. 

 

Slutsats: Chicken Nuggets anses inte vara en bra källa till protein, och innehåller alldeles för mycket fett. Avstå därmed denna produkt, menar forskarna bakom artikeln. 

 

I en tidningsartikel från Huffingtonpost.com som publicerades den 13 mars 2014 så har man rangordnat de mest populära menyerna från snabbmatsrestauranger (A Definitive Ranking of Fast Food Menu Items). På plats 19 kom McDonald's Pommes Frites, på plats 16 kom McDonald's Big Mac, på plats 10 kom Chicken Nuggets och på plats 8 kom Burger Kings Whopper. Vinnaren på deras lista finns inte i Sverige men det var Five Guys Cheesburger. Ni kan kolla själva på denna länk: http://www.huffingtonpost.com/2014/ 

 

// Jenny

Blev till att laga kyckling idag - i dubbel bemärkelse!! 

Musklerna är strama som uppdragna pilbågar. Hjärnan arbetar för högtryck. Kroppen är trött och samtidigt är hjärnan helt färdig. Känner att detta kan bli en lång natt... 

Lugn kväll. Tv och sömn. Vila upp mig själv & kroppen inför morgondagen! Schema från 6-21 i morgon! Kämpa på, ge aldrig upp! 

Helt jäkla makalöst. Här skriver jag, utblottande, om min nuvarande psykiska ohälsa. Och vilket stöd får man från sin familj? Inget. Det är bara mamma som hör av sig, som ens vill höra av sig. Känner att detta kommer spegla hur jag kommer resa till Åland i framtiden. Blir inte många besök alls! 

 

Så, då har jag fått spy ur mig lite mera. Tack å adjö för idag! 

Nu är det återigen ett nytt år. Ett år som till stora delar är ett oskrivet blad, det enda vi vet egentligen är att varje dag inte kommer att vara den andra lik. Varje dag är unik, varje dag ger dig en ny utmaning, varje dag är en ny kamp för människan. Det spelar ingen roll i vilket avseende jag menar, det är oberoende en ny kamp som vi står inför. 

 

För min del, så står kampen i att vinna min egen tävling. Att vinna över mina tankar och mina demoner som följer mig i dagen. Jag har bestämt mig för att vinna kampen, utan att vika ner mig en tum. Mina tankar äger ingen substans i varför de tycker eller tänker på ett visst sätt. Jag är unik och det är jag som måste sätta mig själv i förarsätet, annars kommer resan sluta illa - och det vill jag inte. 

 

De flesta av er vet att jag mått dåligt under sista delen av 2014. Jag tänker av privata skäl inte gå in i detalj om vad mina tankar bestått i, men jag kan sträcka mig så långt och säga att det helt och hållet handlar om mig som person, min personlighet, och min kropp. Det är alltså enbart tankar om mig själv och hur jag uppfatttas av andra personer runtomkring mig. 

 

Jag har inte varit den personen som andra trott mig vara. Jag har tagits för att vara så många andra personer i mitt liv. Jag har nästan aldrig bara fått vara jag. Därför vet jag inte vem JAG är nu. Dessutom har jag gått igenom en anorexia som tagit och format om stora delar av min mentalitet, och förstås även min kropp, vilket gjort att jag nu börjar vakna upp och inse att jag inte är den personen som jag en gång var. Jag har formats om till en ny person, i en ny kropp, med en nyare och bättre mentalitet och personlighet. Detta skapar förståss förvirring i vem jag är som person och ställer stora krav på att försöka hitta mig själv i den jag är igen. När jag ser mig i spegeln så känner jag nästan förakt för mig själv, jag känner inte min nya kropp - samtidigt som jag är jag i min kropp nu. Detta skapar förvirring i min hjärna. Jag känner mig på ett sätt hemma, men ändå borta på ett annat sätt. Jag vet att detta låter knasigt för er, men det är så det är för mig just nu. Det är extremt förvirrande. 

 

Jag har dessutom gått igenom många personliga "tragedier" under senaste tiden, bl.a. så har jag extremt dålig kontakt med min egen familj, jag vill i detta nu inte återvända till min hemort (det skapar så mycket negativt som jag kan vara utan), jag har måsta firat storhelgerna ensam (till stor del), och jag har gått in i en ny och lite djupare depression igen.Den enda gången under dagen som jag verkligen kan slappna av, det är när jag sover. Då kan jag faktiskt bara sova, jag drömmer inte annorlunda (drömmer inte alls?), och jag har inte insomningssvårigheter. Det är så extremt skönt. Samtidigt som det är jobbigt eftersom jag inte kan ta det lugnt under dagarna, för jag har det problemet att sover jag under dagen så sover jag inte under natten. Alltså kan jag inte sova under dagen utan måste vara vaken och fightas med mig själv och mina tankar. Detta tar extremt mycket energi från mig på dagtid. 

 

Det jag dock ser fram emot nu, är att få återse mina kompisar som börjar återvända hemåt från sina respektive jul- och nyårsfiranden, tillbaka till Halmstad för att snart börja skolan igen. Jag ser också fram emot att gå tillbaka till min terapi i nästa vecka, efter 3 veckors uppehåll. Jag hoppas också få börja en till behandling för att deala med mina kroppsnojor. Jag vill trivas med den jag ser i spegeln, och inte behöva titta bort så fort en spegel kommer i närheten. Jag ser också fram emot 2 saker till. 1 - att Nicholas kommer ner till Halmstad på måndag, och 2 - att mamma snart är på kommande igen (den enda personen hemma på ön som jag har kontakt med regelbundet och varje dag). 

 

För att fördriva mina tankar just nu så pusslar jag, eller läser, när jag inte tränar. Träningen är också ett andningshål för mig. För på gymmet kan jag vara mig själv - utan krav. Men jag kan inte träna 24/7, så därför har pussel och böcker nu börjat bli mina ventiler (böcker som inte rör skolarbete, ska just börja läsa Björn Ferrys självbiografi). 

 

Hoppas ni har förståelse för att min blogg kan eka tom emellanåt, men det är bara pga att jag mår dåligt själv. Annars skall jag uppdatera er med tips och råd gällande träning, motivation och kost! Hoppas 2015 har en bra start för er del! 

 

Kramar 

Jenny 

Nu när det närmar sig ett nytt år, igen en gång, så brukar man ta tillfället i akt att reflektera över det gångna året och minnas stunder eller händelser som satt minnen i en. Jag är inte sämre än att skriva om mitt senaste år i Halmstad, för jag har ju faktiskt bott här till 100% hela året! 

 

Januari: 

Från skolan så börjades terminen med att gå en utbildning som Eleiko (Exceed performance) håller i, nämnligen Eleiko Strength Coach steg 1. I dagarna 3 gick vi den och lärde oss lyfta på rätt sätt, lyft som marklyft, knäböj, ryk och stöt - med sina respektive varianter! 

 

Kommer bli extremt tomt att vakna i morgon. Ingen som ligger i soffan, ingen hund att ta en morgonpromenad med, ingen att dricka kaffe med vid 7-tiden... Jag får försöka ta mig an att ordna allt detta på ett eget sätt. Fördriva tiden med något annat roligt. Frågan är bara vad det skulle vara, jag har inte några förslag alls just nu... 

Jag var ner och gymmade mellan 12 och 14 idag, det gick bra. Körde ett arm-pass och lite mage, men i morgon har jag axlar och mage på schemat så då blir det ännu mera mage. Börjar bli stark där nu igen, det har vart en liten down-period nu senaste tiden men nu är det påväg uppåt igen. Kanske är all julmat som sätter sina spår?! 

Ikväll blir det väl nog en ganska lugn kväll hemma, skall prata med mamma så mycket jag kan. Vill höra hur det går för dem. För 2 timmar sedan var de i Linköping och då siktade de på Stockholm. Förväntar mig att de är i Stockholmsområdet så småningom. 

Kommer en liten bild-kavalkad här så småningom men inte nu. Måste importera lite bilder först från ett annat medium. 

Kram och God fortsättning!  

Har tvättat, städat & softat idag. Käka just lite foder, och väntar som sagt på att familjen kommer snart. 

I morgon är det dags för ett renodlat ryggpass, det ser jag fram emot! Rygg i morgon och ben på onsdag! Super peppad verkligen! 

Nu ska jag ner och möta dem! Jippi! 

Ikväll var vi tillsammans på fotboll på Örjans Vall. Det var EM-kval mellan Sverige och Turkiet. Det blev 4-3 till Sverige med ett mål på tilläggstid som avgjorde - fast det var 3-1 i 80e minuten... Det blev nervöst men det gick. Biljetterna fick vi från ICA Maxi Högskolan (gratis!) så det var trevligt att se på! Tack ICA. 

 

Tack Åland för denna gången, det var riktigt roligt att ses igen! Kommer tillbaka om ett par månader och X antal veckor hemma hos mig. Kommer när jag är sugen på ön igen! Nu är jag ganska mätt. Men det var roligt i några dagar! 

 

För att sammanfatta dagarna där hemma såhär i efterhand. Jag kom hem i fredags till ön, och mamma mötte upp mig i hamnen kl 18 när båten kom in. :) Det var roligt att ses igen, det var ju några veckor sedan så det var verkligen skoj! Vi for direkt och käkade god mat i gott sällskap på Koppargrytan i Maxinge Center. 

 

En bild från stugan i lördags! 

Veins, pumpade armar efter dagens triceps och axelpass. 

En kväll på nabben med mamma, kollade på båtar och pratade om livet - i vinden. 

Har du börjat jobba igen? Eller kanske du har småbarn hemma? Kanske du har svårt att få tiden att gå ihop med resten av alla måsten du har? Jag har flertalet tips och råd till hur du kan smyga in träningen i vardagen utan egentligen behöva sätta ner extra tid för det. Ett flertal tips kanske du redan hört, vissa är mera klassiska och andra kanske du inte reflekterat över ännu, men då skall jag hjälpa dig lite på traven. Nu kör vi!

 

Du kan t.ex.

-       välja korg istället för kundvagn i butiken

-       bära matkassen från kassan till bilen (eller ännu hellre cykeln)

-       ta cykeln istället för bilen på arbete/till skolan om du har mindre än 5 kilometer

-       ta trapporna istället för hissen

-       på jobbet kan du skriva ut material till en skrivare som står i ett annat utrymme än den vid din arbetsplats

-       gå ett varv och hälsa på dina arbetskollegor minst 3 gånger under arbetstid (om möjligt 1 gång i timmen)

-       kliva av bussen en hållplats tidigare och gå sista biten

-       byta tv kanal genom att byta på tv´n och inte på dosan

-       när du lagar mat, ha råvarorna i olika skåp runtom i köket så att du måste röra dig under tiden

-       parkera längst bort från dörren

-       göra 10 situps medan potatisen kokar

-       använda barnen som träningsredskap (ett barn på ryggen och sen gör man knäböj etc.)

-       gå en extra sväng varje gång du rastar hunden

-       stå istället för att sitta under kafferasten

 

Som ni märker så kan man göra mycket utan att behöva avsätta extra mycket (om ens någon) tid på träning. Enkla saker som vi alla kan och faktiskt borde implementera i vår vardag, kan man genomföra utan att det tar extra mycket tid. Men sen är jag av den sorten som också tycker att man kan avsätta tid, i alla fall 3 gånger i veckan, till att träna. Om man har tid för att rekreations-surfa när man sitter hemma på kvällen, så kan nog avsätta lite av den tiden till att träna. Att investera i sin egen hälsa är ett av de bästa tipsen man kan få, speciellt i dagens samhälle.

 

En liten beräkning på hur mycket det kan kosta en om man väljer att inte investera i sin hälsa och om man väljer att göra det:

Om en person väljer att betala för ett gymkort (inkluderat gruppträning) så kommer det i runda slängar ligga runt 380 kronor per månad.

Om samma person inte väljer att investera i ett gymkort och väljer att leva ”otränad” så kan en ryggåkomma som kräver både sjukgymnastik och kiropraktorbehandling att kosta 400 kronor och 450 kronor per gång.

Alltså, genom att investera i ett kort på gym där möjligheterna till träning nästintill är obegränsade eller genom att inte investera i detta, så kan din ekonomi rasa samman och dessutom kan kroppen säga ifrån mycket tidigare än den annars skulle kunna gjort.

 

Jag hade idag igen, träning med seniorerna när jag jobbade. Det är så roligt att se dem komma lika ivriga till varje träningspass de har. Med seniorer så innebär det inte att de är mellan 60-70 år utan där är även aktiva 80 + åringar som tränar. Jag blir så glad av att se dem må bra när det tränar, det skänker energi till mig! Även om jag är trött så blir jag alltid lite piggare när man får se hur glada de är av att träna och hur bra de mår efteråt när de får sitt nybryggda kaffe! Att lilla jag kan hjälpa dem att må så bra, även i den åldern, det får mig att kunna stå rakryggad och älska mitt jobb!

 

Så summan av kardemumman, gör lite träning varje dag. Du kan ta till dig tipsen som jag skrev här ovan, eller så kan du komma på egna tips till hur du kan öka din vardagsmotion. Det lilla extra i vardagen kommer att betala sig i slutändan, ”många bäckar små”. 

 

Idag tänkte jag gå igenom lite vetenskapliga bevis för att jojo bantning inte är att rekommendera, samt jag kommer även att kolla lite på bevisen för att styrketräning är en bra träningsform när det kommer till fettminskning jämfört med vanlig konventionell konditionsträning.

 

Jojo bantning som fenomen

Till att börja med skall jag reda ut vad jojo bantning är för något och när det uppstår. Jojo bantning uppstår när personer, ofta feta som går på lågkaloridieter, försöker hålla en diet under en specifik tidsperiod, varpå efter denna löpt ut, personen börjar äta ”som vanligt” igen och vikten ökar därmed i snabb takt. Ofta sker denna typ av viktökning eftersom personen som hållit en diet under en kortare tid, oftast tappat stora mängder vätska och inte fett-massa.

 

När personen som gått ner i vikt, lägger på sig vikten igen efter dieten, så består ofta vikten av mestadels fett. Eftersom en person som väger 100 kg har ett visst energibehov i viloläge (basal metabolismen) så kommer denna person, för att hålla sin vikt, behöva äta en viss mängd kalorier. När personen sedan minskar i vikt till 90 kg så kommer också basal metabolismen minska. Det är ofta detta som gör att en person som snabbt går ner i vikt, lägger på sig samma vikt igen och gärna lite mera. Om personen (100 kg) först skulle behöva t.ex. 2300 kcal för att behålla sin vikt så behöver personen sedan (90 kg) kanske 2000 kcal för att hålla sin vikt. Men eftersom personen går på en lågkaloridiet så kommer viktminskningen att gå snabbt (personen ligger på ett stort underskott mot sin basal metabolism, t.ex. 1200 kcal). Efter dieten sedan, när personen skall börja hålla sin vikt igen, så kommer eventuellt denna person att äta precis som innan dieten – d.v.s. 2300 kcal per dag. Med detta, eftersom basal metabolismen nu ligger på 2000 så kommer det ske en viktökning genom att personen överäter.

 

I en studie som publicerades 1999 (1) så kan man läsa att befolkningen överäter. Detta p.g.a. att vi har stor tillgång på föda i västvärlden, det är lättillgängligt att få tag i kalorier idag. I studien kunde man se att 85 % av den energi som vi får i oss när vi överäter lagras som fett, speciellt triglycerider (en del av fettmolekylen) (1). Fett är förknippat med att användas under en längre tid, alltså i och med att fett är energitätt så kan vi lagra fett för att under en längre svältperiod kunna ha ett lager att ta av om nöden så kräver. Men idag när samhället ser ut som det gör och mat är tillgängligt, så behöver vi inte lagra in så mycket fett som vi tidigare behövde (t.ex. vi dålig skörd eller vid ett krig/kriser(2)). En ”smal” person lagrar så mycket fett på sin kropp vilket skulle motsvara energin för ungefär 1 månad, medans en överviktig person har fettdepåer som skulle kunna räcka under nästan 1 år (1).

 

Viktminskning och styrketräning

Traditionellt sett så har man ofta rekommenderat konditionsträning som träning för att minska i vikt. Troligen är denna rekommendation baserad på den syreupptagning som kroppen behöver för att kunna genomföra samma tid av tränings som styrketräning. Under t.ex. 30 minuter av aerob träning (löpning, cykling) så kan en person förbruka +- 338 kcal medans samma person, under samma tidsintervall om 30 minuter men genom styrketräning, bara förbränna 60-150 kcal. Man har troligen också rekommenderat konditionsträning i förmån för styrketräning, eftersom aerob träning oxiderar mera fett än vad styrketräning gör, som mestadels förbrukar kolhydrater (glykogen i musklerna) (3).

 

För att klargöra för daglig energiåtgång så måste ett fåtal begrepp först redas ut. Total daglig energiåtgång (Total daily energy expenditure, TEE) är den sammanlagda energiåtgången som krävs under en dag. Man kan dela upp denna i 3 delar, dessa består av basal metabolismen (BMR), matens termogena effekt (TEF) och termogena effekten av fysisk träning (TEPA).

 

 

Enligt tabellen ovan så kan man se att majoriteten av energiåtgången per dag kommer från vår basal metabolism, alltså all energi som går åt att sova, vila, äta (allt utom maten i sig), diska, hämta post m.m. Vid en ökning av muskelmassa (hypertrofi) så har man sett att den basala metabolismen har ökat, detta leder i sin tur till att hela dagens energiåtgång ökar och minskar därmed kroppens fett.

 

Studier (se referens i studie 3) som tillsammans studerat effekten av styrketräningen och viktminskning har sett att, oberoende intensitet på träningen (alltså vilken belastning och vilket antal repetitioner som krävs), så ökar muskelmassan, styrkan, kraften och uthålligheten i sig (3). Men, man skall veta att om man lägger upp sin träning på ett speciellt sätt så kommer den effekten att framträda mera än de andra effekterna (t.ex. styrka).

 

Vill man öka sin muskelmassa genom just hypertrofi så rekommenderar man också att vilan mellan seten skall vara ”kortare än längre”, d.v.s. 30-45 sekunder istället för 3-5 minuter. Detta rekommenderas eftersom att högre laktatnivåer i blodet (mjölksyra) är kopplat till frisläppning av anabola (uppbyggande) hormoner såsom testosteron och tillväxthormon. Alltså – om man ökar sin muskelmassa genom hypertrofi så kommer också basal metabolismen öka och därmed energiåtgången i vila.

 

Basal metabolismen använder mestadels fett som energisubstrat, vilket då ger en ökad minskning av fettmassa, som effekt av styrketräning. En beräkning som gjorts i en studie (se referens i studie 3), så visade att 1 kg muskelmassa ökade basal metabolismen under en dag med mellan 30-50 kcal. Under lång sikt, t.ex. ett år, så kan dessa nivåer ge en viktminskning på kroppsfett med mellan 1.42 - 2.37 kg.

 

Under andra studier (se referens i studie 3) så har man jämfört träningsformen aerobt med styrketräning och där kunde man se att basal metabolismen efter träningsperioden var högre hos de som styrketränade än de som konditions-tränade. Studien pågick i 10 veckor och inbegrep aktiva män som testpersoner.

 

Ytterligare en studie (se referens i studie 3), som pågick i 26 veckor av styrketräning och inbegrep både män och kvinnor, gav en ökning i styrka med 36 %, en ökning av basal metabolismen med (6,8 %) och en minskning av syrekvoten med 3,5 % vilket i sin tur gav en ökning av fettoxidationen vid vila. Vad gäller yngre personer, så har en studie som pågick i 6 månader och inbegrep träning 9 övningar vid 3 dagar per vecka. Efter studien så kunde man se att basal metabolismen i vila ökade och att användandet av fett ökade – även under sömn. Det som är häftigast med denna studie var att varje pass pågick i enbart  ca11 minuter, vilket då ger ett perspektiv på att även kortvarigt träning (vid varje tillfälle) ger extrema förbättringar när det kommer till fettförbränning. Detta det betyder att personer som har svårt att hitta tid för träning, kan klämma in träning under kortare tidpunkter men ändå få samma resultat.

 

Slutligen har man också sett (3) att EPOC (syrekonsumtionen efter träning) är förhöjd när det gäller styrketräning jämfört med aerob träning. Detta medför att den totala energiförbrukningen (TEE) ökar och kan därmed ge en ökad viktminskning. En sista relevant faktor som också spelar roll är att fett hellre används som energisubstrat när det kommer till vila eftersom musklerna använt kolhydrater som bränsle under träningen och behöver fylla på med nytt glykogen i musklerna.

 

Slutsats

Börja styrketräna och sluta jojo banta! Det är enligt informationen ovan ett givet beslut enligt mig. Alla de effekter som de har på viktminskning och välbefinnande, så talar de sitt tydliga språk. Det finns egentligen inte några orsaker till att inte börja styrketräna om du redan idag genomför aerob träning, om du t.ex. lägger 1 h, 5 ggr/vecka på aerob träning så kan du med bra resultat förändra rutinen genom att byta ut 3 aeroba pass per vecka till 3 stycken styrkepass per vecka istället. Effekten kommer att vara god och dessutom kommer du bygga den styrka du behöver för att klara av vardagliga aktiviteter. Man behöver INTE vara rädd för att bli ”biff/broiler” bara för att man tränar på gymmet. Som jag skrev ovan så kan all typ av träning på gymmet ge muskelökning/hypertrofi. Om ni kollar på vilken atlet som helst, t.ex. Marit Björgen så har hon tränat i 10-tals år för att få den kropp som hon har idag. Det är inte så att musklerna ”ploppar ut” bara för att man styrketränar, det är jag ett levande bevis på!

 

Referenser:

(1) Levine, J. A., Ebenhardt, N. L., & Jensen, M. D. (1999). Role of Nonexercise Activity Thermogenesis in Resistance to Fat Gain in Humans.

(2) Prentice, A. M., Jebb, S. A., Goldberg, G. R., Coward, W. A., Murgatroyd, P. R., Poppitt, S. D., & Cole, T. J. (1992). Effects of weigth cycling on body compositions.

(3) de Mota, G. R., Orsatti, F. L., Figueira da Costa, T. N., & Marocolo Jr, M. (2010). Strength training and weigth loss. 

En av de saker, som jag utsatts för, och som tagit mycket energi av mig är en händelse som också skedde i USA. Det var en händelse som fick enorma konsekvenser, även om själva händelsen i sig var pytteliten. Jag vet att jag nämnde det här när det var i "skottgluggen", men inget mera än så. Idag är jag redo att berätta om det, redo att möta mina egna demoner, redo att dela med mig. Dela med mig av en händelse som skjutsade mig ännu djupare ner under jorden, under bägge fotknölar och bort från allt vad som självförtroende hette. 

 

Själva händelsen skedde väl succesivt. Det började säkert mycket tidigare än när det "upptäcktes". Jag har alltid skrivit vad jag gjort, vad jag tränat, var jag tränat, vem jag umgåtts med, hur jag lever där jag är i världen osv. här på bloggen. I USA var detta inget annorlunda, men konsekvenserna av det fick annorlunda följder. 

 

Jag kommer ihåg att det var i November 2010. En i laget fyllde år, detta var en lördag. Vi hade planerat att "kidnappa" henne och överraska henne med en middag ute på ett ställe som heter Cheescake Factory. Sagt och gjort, det gjorde vi. Vi lyckades med alla punkter. Kvällen var trevlig, även om den var spänd mellan vissa personer i gruppen (dvs en tjej i laget snackade absolut inte med mig vid detta laget - ingen aning om varför). När vi hade ätit klart så tog vi oss tillbaka till studentlägenheterna (sk. dormen). Innan jag fortsätter med historien härifrån så måste jag göra ett instick och ett sidospår. 

 

När vi började skolan så måste vi skriva under ett kontrakt där vi sade att vi inte skulle mobba, kränka andra, se alla som personer, dricka alkohol på skolans område och i skolans lokaler (inkl boendet) osv. Alla skrev under detta, det var ett krav för att få spela golf och börja skolan. Nu, tillbaka till historien. 

 

När vi nu kom hem från middagen så hade en av de äldre killarna i herrlaget, tagit med sig sin största väska som dessutom hade skolans logo på sidan, det var en av våra resväskor som alla i laget hade fått. I denna hade han kläder, men bara lite grann. Han fyllde istället upp väskan med öl och alkoholhaltiga drycker och smugglade in dem i boendet på detta sätt. Ingen märkte något av vakterna. Jag hade redan sagt att jag skulle sova tidigt, jag var redan här utbränd och helt slut, så jag gick hem till mig. Men jag vet, tack vare sociala medier m.m. att det var en extrem fest hos golfarna och att de inte var nyktra. Detta skedde dessutom i dormen. Tjejerna gick också ut till en bar, men de grundade upp hemma vid i lägenheten. 

 

Jag skrev om detta här på bloggen morgonen efter, och detta tog hus i helvete. En av tjejerna skriver på mess att vi måste snacka. Okej, visst tänkte jag, det går väl bra. Då visade det sig att den här tjejen som fyllt år, hade blivit kränkt av att jag skrivit om festen på bloggen och skrivit om alla som de var fyllon som inte brydde sig om allt vad regler hette. Detta kan jag inte skriva under på, men det ansåg hon. "Du kan inte skriva på offentliga sidor om hur vi festar och har oss" bla bla bla... "fattar du inte att det kan sprida sig och ge dåligt rykte om golfarna här i skolan"...

 

Jag förstår precis. Jag beklagar. Det är mitt fel. Hur de fått tag på min blogg är fortfarande ett mysterium, men när de nu fått tag på den så hade det använt copy-paste och google translate för att översätta allt jag skrivit till respektive modersmål (norska, danska, franska och spanska). På detta sätt fick jag skit för att de brytit mot reglerna. 

 

På måndagen blev jag inkallad till headcoach för ett individuellt samtal. Ett samtal som inte var så angenämnt. Ett samtal där jag, helt ensam, fick sitta och förklara mig. Ett samtal där coachen mer eller mindre skrek på mig, utan att hon ens tagit del av vare sig text eller händelse i sig. Allt hon sade var det som de andra spelarna sagt till henne, dvs hon var egentligen en tredje källa (först google, sen spelarna, sen coachen). Hon hade ingen aning om vad dom gjort, hur dom gjort det, vad jag skrivit eller vad som hänt. 

 

När jag väl satt där på kontoret fick jag ett sjukt meddelande från coachen. "Jenny, jag har ringt och bokat tid till en psykolog. Du måste få hjälp med ditt beteende. Du kan inte göra såhär." osv. Jag till psykolog? För att jag skivit vad dom andra gjort, att de andra brutit mot reglerna, att jag skildrat sanningen, är det jag som skall gå till psykolog då? I USA är det tydligen så. 

 

Jag gick ett par gånger till psykolog. Jag bad även om ursäkt till de berörda. Men jag fick ingen förklaring från coachen eller ens gehör för att jag berättat att de brutit mot alkoholreglerna i dormen m.m. Ingenting. Det enda uns av hopp jag nu hade var psykologen. Det var den enda som var på "min sida" just nu. Trodde jag. 

 

Efter ett par veckor samlades hela gruppen, hela damlaget, för ett samtal angående vad som hänt och även genomföra lite cooping strategier för att hantera detta i framtiden. Under hela samtalet så fick jag sitta och försvara mig, jag hoppades på att psykologen skulle vara på min sida och förstå mig, men till och med hon vände mig ryggen under detta samtal. Helt plötsligt bar jag hela bördan på min två, redan nedtyngda, axlar. Nu var detta droppen som fick bägaren att rinna över. 

 

Efter detta så orkade jag inte mera, jag började äta mer och mer restriktivt. Träna mer och mer, oftare och oftare. Plugga mer och mer. Golfa mindre och mindre. Allting var helt på väg åt fel håll. Jag var på väg ner i avgrunden och det kände jag. Jag visste att något var fel, väldigt fel. Men det var veckor och dagar tills dess att det var jullov och jag fick komma hem. 

 

Efter julen, att behöva åka tillbaka till det helvete som jag ändå hade där, var inte roligt. Att komma tillbaka och möta mina värsta fiender som inte ville prata med mig eller ens se mig, var inte så roligt. Jag fick nog och drog mig tillbaka till mitt rum. Jag åt ingenting, nästan i alla fall, och jag tränade så mycket jag orkade. Jag magrade 3 kilo på 8 dagar, 3 kilo som försvann innan jag fick åka hem. Åka hem till mamma, familjen och tryggheten. Tillbaka till ett liv. Skulle jag inte kommit loss, skulle jag inte fått komma hem, skulle inte mamma legat på, så skulle jag kommit tillbaka i en kista - det visste jag. Detta var ingen hållbar livsstil. Jag klarade inte upp det själv. Hemma fick jag i alla fall hjälp, även om jag skulle tappa 14 kg till på ca 1 månad. Jag var i botten. 

 

Nu, ca 4 år efter händelsen, kan jag och vill jag berätta om det. Det är preskiberat och jag kan inte bli utsatt för det helvete som jag blev där och då. Jag kan inte bli tvingad till psykolog, inte bli tvingad till något som jag inte är med på. Och den största skillnaden mellan idag och då, är att jag idag är 4 år äldre, 4 år rikare med erfarenheter och inte minst 4 år psykiskt starkare på alla plan. Jag är en ny person idag, en person jag inte kunde tro att jag skulle bli när jag var yngre. Jag är idag stolt över mig själv, stolt att jag lyckats reda upp detta helvete som de orsakade för mig, stolt över att leva, stolt över att våga berätta öppenhjärtigt. 

 

Jag hoppas du förstår att detta tog ner mig ordentligt, från det att jag blev tvingad till psykolog och till sista februari ca 3,5 månad senare hade jag tappat 27 kg på kroppen och tappat hela psyket på kuppen. Jag var nästan ett vandrande lik. Jag hade det tufft, väldigt tufft. Det tog länge innan jag kunde släppa denna händelse, länge innan jag vågade skriva igen, länge innan livet började flyta på igen - det tog nästan 3 år. 3 år, det är lika länge som de andra i det laget (som mobbade) tog sin examen på. Själv tappade jag nästan alla dessa år, om jag inte skulle vuxit psykiskt och hittat mitt kall i livet - personlig träning och inspiratör. 

 

Jag vill komma ut och prata om detta med folk. Prata om mobbning, kränkning, inspirera andra och motivera andra till att våga tro på sig själv även om andra trycker ner en. Jag vill hjälpa andra att må bra, både fysiskt och psykiskt. Ingen skall behöva hamna i skiten jag vart, ingen! Jag vill hjälpa andra att må så bra som dom kan! 

 

Tack snälla för att du orkade läsa, orkade ta del av ännu en händelse, en händelse som formade mitt liv under en lång period. Detta du just läst, det är det som påverkat mig mest, det är den enskilt värsta händelse som skett i mitt liv (som jag kan komma på nu i alla fall) och det är den senaste händelsen som ligger mest ytlig av alla andra kränkningar och mobbningar. Tack snälla! 

 

Kramar

Jenny <3

 

Nu skall jag göra mitt bästa för att sova lite, men först lite kvällsmat för att fylla på depåerna inför nattens "fasta". 

Jag har mycket på mitt CV som ingen vet om, mycket jag har vart med om men som ingen förstått eller ens vetat att har hänt mig. I detta inlägg kommer jag att skriva av mig av några av de händelser som färgat mitt liv och som jag vill dela med mig. Jag kommer inte att nämna några namn, men jag känner på mig att de som läser detta och känner igen sig vet vem jag menar och kanske känner sig träffad själva. Det är inte meningen att skapa rabalder eller ens kränka någon annan, men jag vill verkligen dela med mig nu, för nu tycker jag det är dags. Det är saker som jag burit på under flera år och som präglat mig och till och med satt mig i den livssituation som jag under de 3 senaste åren befunnit mig i. 

 

Jag har under mitt liv blivit både kränkt och mobbad. Kränkt av personer som jag trodde stod mig nära och mobbad av personer som jag ville ha en bra kontakt med, men det blev inte fallet. Till att börja med så skall jag härmed definera vad kränkning och mobbning betyder, så ni vet vad jag snackar om. 

 

Kränkning betyder "att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet". Ordet mobbning betyder "en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp". Mobbning kan ske direkt, med fysiska eller verbala medel, eller indirekt, t.ex. genom social isolering.