Jenny Häggblom

Low back pain (LBP) kan klassas som en av samhällets mest förekommande åkomma. Ungefär 60-85% av den vuxna befolkningen kommer någon gång i livet att drabbas av en period av LBP. Den högsta incidensen för LBP sker i åldern 30-35 (Tomanova et al., 2015). LBP definieras här som en sammanhängande period på 12 veckor av smärta från den nedre delen av ryggen (Moon et al., 2013; Chang et al., 2015). Dock är definitionen av LBP fortfarande väldigt vag, t.ex. har man definierat det som en ”smärta som förekommer längre än förväntat med konventionella insatser” (p.2413) (Tomanova et al., 2015).

Vid ryggproblem så förekommer det ofta att den skadade avstår från träning, blir rädd för att förvärra sin skada genom att träna. Men vilken träning man gör har stor betydelse för hur besvären kommer utvecklas. Träning mot LBP är väldigt olik beroende på vilken studie man läser och vilken sjukgymnast man pratar med. Här nedan kommer jag beskriva olika artiklars synsätt på vilken träning som är den bästa för att underlätta symptomen.

Ye et al. (2015) beskriver i sin studie att stabiliserande övningar är den vanligaste formen för att förbättra stabilitet i ryggen. Stabiliserande övningar innebär i detta fall träning som aktiverar de djupa musklerna, som t.ex. multifidus, transversus abdominis och bäckenbotten. Ye et al. undersökte skillnaderna mellan ”Lumbar spine stabilization exercises” (LSSE) med generella övningar (GE) hos unga män med ”lumbar disc herniation” vilket på svenska är samma sak som diskbråck. Under 12 veckor så fick dessa testpersoner träna 3 ggr per vecka (á 45 min/gång). 12 månader efter studien så undersöktes testpersonerna igen och då kunde man se att de personer som genomfört LSSE hade en signifikant minskning av smärtan i ryggen (p=0.012) och i den funktionella kapaciteten (p=0.003). Slutsatsen i studien var därmed att LSSE är bättre och betydligt bättre än GE efter 12 månader.

Moon et al. (2013) genomförde en studie på patienter som hade en ospecifik LBP för över 3 månader tillbaka. En grupp fick genomföra ett lumbalt stabiliserande program och den andra gruppen fick genomföra dynamiska övningar. Träningen genomfördes 1h per gång, 2ggr per vecka under 8 veckor. Efter testperioden så kunde man se att båda grupperna förbättrade signifikant sina resultat gällande styrkan under extension i ryggen. Den subjektiva upplevelsen mellan grupperna var bättre hos stabiliserande gruppen jämfört med dynamiska gruppen (p=0.07). Slutsatsen i studien blev därmed att stabiliserande träning är bättre för att förbättra funktionen hos patienter med LBP.

Chang et al. (2015) gjorde en systematisk studie av publicerade artiklar och jämförde 4 olika metoder att angripa en LBP skada, ”trunk balance”, stabilisering, ”segmental stabilization” och ”motor control exercises”. ”Trunk balance” innebär att man ville förbättra balansen genom att stärka bålen. Stabilisering betydde att man undersökte olika former av stabiliserande övningar, i olika lägen (sittande, liggande etc.). ”Segmental stabilization” träning innebar att man genomförde en träning för att stärka de djupa musklerna i bålen. ”Motor control exercises” baserades på teorin om motor-kontroll. Alla 4 metoder visade att man minskade LBP signifikant (p<0.05).

Träning tar därmed tid, det blir inte bra över en natt, men det går att göra mycket bättre. För att förbättra LBP så måste bålmusklerna stärkas, det kan dessa 3 olika studier sammanfatta. Att gå till kiropraktorn, knäcka ryggen på rätt, vila några dagar och sedan gå tillbaka till före skadan är inte riktigt rätt angreppssätt för att minska problemen. Att ta tag i träningen, söka upp en kompetent tränare, och genomföra träningen stegvis är det optimala.

Vad man behöver är en tränare eller sjukgymnast som kan detta område bra. Att börja göra träning för bålmusklerna är ett bra initiativ – om man vet vilken träning som är bra! Alla skador i ländryggen rehabiliteras inte på samma sätt, ett diskbråck tränas på ett sätt medan en skolios tränas på ett helt annat sätt. Det är därmed viktigt att gå till en sjukgymnast eller tränare som har kvaliteter nog att genomföra en skadefri träning.

Referenser:

Chang, W.D., Lin, H.Y., & Lai, P.T. (2015). Core strength training for patients with chronic low back pain. Journal of Physical Therapy Science, 27, 619-622.

Moon, H.J., Choi, K.H., Kim, D.H., Kim, J.K., Cho, Y.K., Lee, K.H., Kim, J.H., & Choi, Y.J. (2013). Effect of lumbar stabilization and dynamic lumbar strengthening exercises in patients with cronic low back pain. Annals of Rehabilitation Medicine, 37(1), 110-117.

Tomanova, M., Lippert-Gruner, M., & Lhotska, L. (2015). Specific rehabilitation exercise for the treatment of patients with chronic low back pain. Journal of Physical Theraphy Science, 27, 2413-2417.

Ye, C., Ren, J., Zhang, J., Wang, C., Li, F., & Sun, T. (2015). Comparision of lumbar spine stabilization exercise versus general exercise in young male participants with lumbar disc herniation after 1 year of follow-up. International Journal of Clinical Experiment Medicine, 8(6), 9869-9875.

You, Y.L., Su, T.K., Liaw, L.J., Wu, W.L., Chu, I.H., & Guo, L.Y. (2015). The effect of six weeks of sling exercise training on trunk muscular strength and endurance for clients with low back pain. Journal of Physical Therapy Science, 27, 2591-2596.